Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lipsius, Justus - Lipuri - Liq. - Liquida - Liquor - Lira (mynt) - Lira (instrument) - Liresläktet - Liriodendron - Lisboa - Liseberg - Liselotte - Lisen - Lisieux - Lispund - Lissa (stad) - Lissa (ö) - Lissabon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
801
Lipuri—Lissabon
802
Seneca (1605). Därjämte författade han flera
viktiga realfilologiska skrifter, t. ex. ”De
gla-diatoribus” (1582), ”De militia romana” (1595
—96), ”Poliorceticon” (1596). — Litt.: Biogr. av
A. de Reiffenberg (1833), E. Amiel (1884).
Lipuri, avgång av fett med urinen, varvid
fettet samlar sig i droppar på urinens yta.
Liq., på recept förk. för lat. li’quor, lösning,
vätska.
Liquida [li’kv-], (plur. IPquidae), lat.,
sam-manfattningsnamn för tremulanter och nasaler
(se Konsonanter).
Liquor [li’kv-] (lat), vätska. — 1) Anat. L.
amnii, fostervatten. L. cerebrospinalis,
cerebrospi-nalvätska. — 2) Farm. Benämning på flytande
läkemedel, mestadels utgörande en vattenlösning
av flera fasta beståndsdelar el. en blandning av
olika flytande ämnen.
Lira (av lat. libra), plur. lire, enheten i
italienska myntsystemet, motsvarar en franc och
delas i 100 centesimi.
Lira (it lira tedesca, ty. Drehleier), vanl. en
beteckning för stränginstrumentet v i e 11 e, där
strängarna strykas med kringvridbart hjul. I
Sverige blev det känt på 1400-talet el. tidigare; som
vagabondinstrument förekommer 1. ännu i
Frankrike.
Liresläktet, Puffinus, tillhör ordn.
stormfåglar bland fåglarna. Det utmärkes av mörk kropp
och jämförelsevis kort näbb. L. omfattar ett
trettiotal arter havsfåglar från alla världshav.
Mindre 1 i r a n, P. puffinus, som blir 35 cm lång,
förekommer i Atlanten och visar sig ofta i
Nordsjön.
Liriode’ndron, bot., se Tulpanträd.
Lisboa [li$(oå’a], portugisiska namnet på
Lissabon.
Lisebe’rg, landeri i Göteborg; ingår numera i
det nöjesfält med samma namn, som anlades vid
jubileumsutställningen 1923. Den forna
manbyggnaden är nu värdshus.
Liselotte, se Elisabet, sp. 591.
Lisen (ty. Lisene, av fr. lisière, list kant),
halvpelare el. pilasterliknande, ur vägg
framspringande, vertikalt ”band”, som förekommer
särskilt i romansk arkitektur. Lisener ha till
uppgift att indela och pryda väggen; de utgå från
byggnadens sockel och förenas upptill under
takfoten vanl. av en s. k. bågfris. — Se bild vid
Absid.
Lisieux [lizjö’], stad i fr. dep. Calvados,
Nor-mandie, 40 km ö. om Caen; 12,746 inv. (1946).
Under invasionsstriderna i 2:a världskriget blev
bl. a. kyrkan S:t-Jacques (i sengotik) nästan
helt förstörd. Textilindustri.
Lispund, eg. ”liviskt pund”, en i Skandinavien,
n. Tyskland och östersjöprovinserna förr
bruklig vikt, vanl. V20 av ett skeppund och indelat i
20 skålpund. 1 lispund (vanl. tecknat L^f)
vik-tualievikt var = 8,5 kg.
Li’ssa, stad i Polen, se Leszno.
Li’ssa, kroat. Vis, forntidens Issa, en av
Dal-matiska öarna.
Li’ssabon, port. Lisboa, huvudstad i Portugal
och i den portugisiska prov. Estremadura; 824,000
NF XIII — 26
inv. L. har ett naturskönt läge, där Tejo efter
en bred utvidgning av sitt lopp med en 14 km
lång och 2—3,5 km bred mynningsarm faller ut
i Atlanten. Staden höjer sig från flodens n. strand
terrassformigt uppför de bakom liggande, intill
225 m höga kullarna. De stora nivåskillnaderna
övervinnas flerstädes med hjälp av linbanor. L.
består av 4 stadsdelar (barrios), av vilka den
äldsta, L. Oriental, ligger längst i ö. Den äldsta
stadsdelen Alfama, med sina smala, pittoreska
gator är rik på minnen från goternas och
morer-nas tidevarv. Här ligga det gamla kastellet Säo
Jorge, käman i den gamla moriska staden, och
katedralen, Sé Patriarchal, L:s äldsta kyrka,
grundad på noo-talet, ombyggd på 1300-talet och
delvis 1775- Strax intill ligger den efter
jordbävningen 1755 i glänsande barock uppförda
kyrkan Nossa Senhora da Conceiqäo Velha. Längre
mot n. ö. reser sig renässanskyrkan Säo Vicente
de Föra (1582—1627) med det därmed
sammanhängande forna augustinklostret, i vilket nu
inrymmas kardinalärkebiskopens residens, huset
Braganzas gravkapell och ett lyceum. V. och
n. v. om Alfama ligger stadsdelen Cidade Baixa
(el. Central). Denna den s. k. nedre staden växte
upp efter jordbävningen 1755 och har en mera
regelbunden stadsplan. Genom L. stryker mot
n. v. den ståtliga, 90 m breda och 1,5 km långa
promenaden Avenida da Liberdade, som leder till
Edvard VII:s park (Parque Eduardo VII).
Genom Cidade Baixa leder den livliga affärsgatan
Rua Garrett mot v. till den yngre stadsdelen L.
Occidental. Längre åt v. utbreder sig stadsdelen
Buenos Ayres. Här ligga parlamentsbyggnaden
(Palacio do Congresso), Basilica da Estrella
från 1700-talets senare del och det foma kungl.
slottet, Palacio das Necessidades, ett vidsträckt
byggnadskomplex från 1743—50, vari nu
utrikesministeriet är inrymt. I de västliga förstäderna
Ajuda och Belém finnas flera av L:s märkligaste
byggnadsverk: Palacio da Ajuda (gr. 1802, f. d.
kungl. slott); Palacio de Belém (från 1700-talet),
nu bostad för republikens president; Convento
dos Jeronimos de Belém, f. d. hieronymitkloster,
gr. 1499; ytterst på en udde i Tejo
fästnings-tornet Torre de Belém (gr. 1521), tidtals
stats-fängelse. — L:s befolkning är ganska brokig
med inslag av talrika negrer och mulatter från
kolonierna och Brasilien. L. är Portugals
andliga och kulturella medelpunkt. Här finnas bl. a.
ett 1911 gr. univ., teknisk högsk., lantbrukshögsk.,
handelshögsk., konstakad. och havsbiologisk
station. Staden är säte för en kardinalärkebiskop.
Industrien omfattar bl. a. livsmedels- och
textilindustri, maskin- och varvsindustri. Den modernt
utrustade hamnen har en vattenyta om 87 km2
med en kaj längd av 7 km. L. har regelbundna
ångbåtslinjer på Tyskland, England, Frankrike,
kolonierna och Sydamerika. Flygstationen vid
Alverca, 20 km åt n. n. ö., är av stor
internationell betydelse. L. (Ulisipo el. Olisipo) var en
av lusitanernas huvudorter, kallades av romarna
Felicitas lulia och var 716—1147 i arabernas våld.
1260 blev L. kungl. residens och utvecklades efter
upptäckten av sjövägen till Indien till Europas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
