Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindman, 1. Carl - Lindman, 2. Bo - Lindmark, 1. Knut - Lindmark, 2. Tore - Lindmark, 3. Gunnar - Lindmätare - Lindner, Karl Gunnar - Lindner, Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753
Lindmark—Lindner
754
—23. L. företog studieresor i Europa och n.
Afrika samt 1892—94 i Brasilien och Paraguay.
Han ägnade sig åt växtbiologi, floristik och
systematik samt bidrog verksamt till kännedomen
om Sydamerikas flora genom arbeten över
sydamerikanska Gramineae, Bromeliaceae,
Legumino-sae m. fl. och över skandinaviska former av Poa,
Polygonum, Crataegus o. a. Bland hans talrika
skrifter må nämnas ”Vegetationen i Rio Grande
do Sul” (1900). Han utgav även ”Svensk
fanero-gamflora” (1918; 2:a uppl. 1926), flera botaniska
läroböcker för skolor, planschverket ”Bilder ur
Nordens flora” (3 bd, 1901—05; 2:a och 3:e uppl.
1917—26), ”Vi och våra blommor” (1911—13;
2:a uppl. 1928—29) samt åtskilliga arbeten om
Linné (bl. a. ”Linné som botanist”, 1908).
2) B o Sigfrid Gabriel L., den föreg:s son,
militär, idrottsman och idrottsledare (f. 1899 V2),
officer vid Svea art.-reg. 1919, fältflygare 1925,
lärare vid Sjökrigsskolan 1932—36, kapten 1934,
gick på reservstat 1938, återinträdde i aktiv
tjänst 1942, blev major s. å., överstelöjtnant i
Generalstabskåren 1945 och återgick på reservstat
1946. L. var 1936—40 verkst. dir. i Svenska
tra-fikförb. och är sedan 1946 verkst. dir i
Utlandssvenskarnas fören. Han var svensk och nordisk
mästare i modern femkamp 1923 och svensk
mästare 1924, segrade i Olympiska spelens moderna
femkamp 1924 samt blev 2:e pristagare 1928 och
1932. L. var ordf, i Svenska idrottsförb. 1934—46
och led. av Riksidrottsförb :s överstyrelse 1936—
38. L. har nedlagt ett förtjänstfullt arbete på den
frivilliga idrotten, särsk. i fråga om Sveriges
framgångsrika landskamper under hans
ordförandetid.
Lindmark. 1) Knut Seve L., väg- och
vattenbyggnadsingenjör (1838—92). Han blev 1863
löjtnant och 1874 kapten i Väg- och
vattenbyggnadskåren samt vistades 1867—76 i Argentina
såsom ingenjörofficer i argentinska regeringens
tjänst. L. byggde efter hemkomsten
Katarinahis-sen (1881—83) och Brunkebergstunneln (1884—
86) i Stockholm.
2) Tore Gustaf Emanuel L., den föregrs
brorson, ångtekniker (f. 1872 26/io), examinerades
från Tekniska högsk. 1894, arbetade 1894—97
i Gustaf de Lavals ångturbinlaboratorium och
innehade 1897—1915 tekniska chefsbefattningar
vid ab. de Lavals ångturbin. Sedan han under två
år varit överingenjör vid ab. Vaporackumulator
i Stockholm, kallades
han 1917 till prof, i
ångmaskinlära
(sedermera ångteknik) vid
Tekniska högsk. och
avgick därifrån 1938;
han var högskolans
prorektor 1922—26
och dess rektor 1927
—31. L. är känd för
sina framgångsrika
konstruktioner av
ång-turbiner och för sin
framstående
lärargärning. Bland hans
skrifter märkes ”Ångpannor” (1927). L. var led.
av styrelsen för Statens provningsanstalt 1919—•
40 och av Vattenfallsstyrelsen 1928—42. Han blev
fil. hedersdr i Uppsala 1927, tekn. hedersdr vid
Tekniska högsk. 1944, led. av
Ingeniörsveten-skapsakad. 1919 och var dess preses 1929—31; led.
av Vetenskapsakad. 1930 och dess preses 1944—45.
3) John Gunnar L., den föreg:s bror,
industrimän (f. 1876 3/3), fil. kand, i Uppsala 1897,
examinerades från Tekniska högsk. 1901. L. var
anställd vid de Laval Steam Turbine Co.,
Tren-ton, U.S.A., 1901—03, därefter vid The English
de Laval Steam Turbine Co., Leeds, till 1906, var
1906—12 torpedingenjör vid Mariningenjörkåren,
samtidigt (1908—12) assistent vid Patentverket
och (1909—12) lärare vid Sj ökrigshögsk. 1912
—16 var han ingenjör vid Eskilstuna
stålpressnings ab., 1916—20 ingenjör, resp, överingenjör
vid Eskilstuna järnmanufaktur ab. Sistn. år kom
han till Scania-Vabis i Södertälje, först som
överingenjör; 1921—40 var han företagets verkst.
dir. För Gengasbyrån var L. st. f. chef 1940—44
och i statens trafikkommission 1944—46. — L:s
gärning är främst knuten till den framgångsrika
insats han utförde för att sanera ab.
Scania-Vabis och lägga grunden till företagets nuv.
ställning som storindustri.
Lindmätare, Hibe’rnia (HybeGnia) defoliäria,
en mätarfjäril, som periodiskt uppträder med
stora härjningar
och därvid
avlövar såväl
fruktträd som andra
lövträd. Hannen
är gulaktig med
två rödbruna
tvärband på
framvingarna
samt en
ving-bredd av 30—44
mm. Honan är
vinglös, vitgul och svartfläckig, 12 mm lång.
Larven är på ryggen rödbrun och har en rad
gula fläckar längs sidorna.
Lindner, Karl Gunnar, flygare (1901—
43), ingenjörsexamen 1924 vid Tekniska skolan
i Stockholm. 1925 anställdes L. som flygare i ab.
Aerotransport, och med undantag av åren 1927
—29, då han tjänstgjorde som provflygare vid
ab. Flygindustri, Limhamn, var han hela sitt liv
verksam som detta bolags chefspilot med uppgift
att bl. a. studera och planera det praktiska
utförandet av flygningar på nya linjer samt utföra
provflygningar. L. var en av världens pionjärer
såväl betr, nattpostflygning som blindflygning.
Han omkom i samband med att DC-3 flygplanet
SE-BAF ”Gladan” natten 27/s—28/s 1943 försvann,
förmodl. efter beskjutning, över internationellt
vatten på Nordsjön under färd från Skottland
till Sverige.
Lindner, Theodor, tysk historiker (1843—
1919), prof, i Breslau 1874, Münster 1876, Halle
1888—1913. L. utgav utom flera värdefulla
arbeten i tysk medeltidshistoria ”Weltgeschichte seit
der Völkerwanderung” (10 bd, 1901—20), inledd
Lindmätare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
