Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liljeholmens kabelfabrik ab. - Liljeholmens stearinfabrik ab. - Liljekonvalje - Liljencrantz, släkt - Liljencrantz, Johan (Westerman) - Liljendahl (Värmlands län) - Liljendal (Nylands län) - Liljensparre, Henrik - Liljeqvist, Efraim - Liljesläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
Liljeholmens stearinfabrik ab.—Liljesläktet
688
nings-) samt belysningsarmatur. Företaget, som
tillhör Asea, grundades 1870 och blev bolag 1901.
Liljeholmens stearinfabrik ab., Stockholm,
ke-misk-teknisk fabrik, tillverkar stearin, stearinljus,
paraffin- och vaxljus, glycerin, olein, stearinbeck,
etyl-abietat, zinkstearat, fettalkoholer,
fettalko-holsulfonat (dispergeringsmedel) m. m.
Företaget etablerades 1839 av L. J. Hierta och fick
bolagsform 1872. Dess aktiekapital utgör 4 mkr,
antalet arbetare c:a 165. L. är nära lierat med
Stockholms superfosfatfabriks ab.
Liljekonvalje, bot., se Konvalje.
Liljencrantz, svensk släkt, härstammar från
järnkrämaren i Stockholm Sven Andersson
Wes-terman (d. 1673), vars son prosten Anders
Wes-terman (1672—1739) hade två söner, Sven och
Johan, som 1768 adlades med namnet L. Johan
L. (se nedan) blev 1777 frih. och 1812 greve.
Johan L., greve, statsman (1730—1815),
hette urspr. Johan W e s t e r m a n. Han
studerade i Uppsala, blev 1750 auskultant i
Kommerskollegium, var vid 1755—56 års riksdag sekr. i
sekreta handels- och manufakturdeputationen och
fick på dess
rekommendation understöd
till en utländsk resa
för att studera
kommersiella förhållanden.
Under denna resa, som
börjades 1758,
besökte L. bl. a. Holland,
Frankrike och Italien.
Han trädde i beröring
med fysiokratiens
ledande personligheter i
Frankrike och
stärktes härigenom
ytterligare i de friare
näringsåsikter, som
samtidigt började växa fram i Sverige. 1761
utnämndes han till handelsintendent med uppgift att
verka för utrikeshandeln. Sedan han företagit
en studieresa till England, blev han 1767
kommerseråd. Efter Gustav IH:s revolution 1772
insattes L. i den kommitté, som skulle avhjälpa
oredan i penningväsendet, och blev 1773 statssekr.
för Handels- och finansexpeditionen. Främst
genom hans energiska arbete genomfördes
myntrealisationen 1777. L. följde de yngre mössornas
ekonomiska politik att indraga el. minska
premierna och i stället utveckla diskonteringsväsendet
samt organiserade den allmänna
diskontoinrättningen, vars låneverksamhet, bedriven huvudsaki.
med enskilt kapital men under kronans kontroll,
väsentligen lättade penningrörelsen. Även
jordbruket och fisket sökte han på alla sätt främja.
Det var på L:s inrådan, som brännvinsbränningen
gjordes till regale; emellertid förfuskades hans
ursprungliga projekt (om smärre
sockenbränne-rier) genom de stora kronobränneriernas
anläggande. 1778 blev han president i Statskontoret.
Motsatsen mellan L:s försiktiga och noga
avvägda handelspolitik och Gustav HI:s
opportunistiska och äventyrliga ekonomiska projekt
gjorde sig dock snart gällande, och redan 1784 fann
sig L. föranlåten att begära avsked. Först 1786
lämnade han sina tjänster, varvid han utnämndes
till riksråd och 1789 till president i
Kommerskollegium. Från den senare befattningen avgick
han 1812. — Litt.: Å. W. Essén, ”J. L. som
handelspolitiker” (1928).
Liljendahl, Rämmens sn, Värmlands län, urspr.
järnbruk anlagt på 1760-talet av Chr. Myhrman.
Liljendal, kommun i Nylands län, Finland;
116 km2; 1,900 inv., svensktalande.
Liljensparre, Nils Henrik Aschan,
ämbetsman (1738—1814). Han var son till
kontraktsprosten H. J. Sievers, anställdes 1762 vid Svea
hovrätt, blev 1765 notarie, 1772 sekr. i
Slottskansliet och 1776 polismästare i Stockholm samt
visade som sådan utomordentligt nit och stor
duglighet. Han adlades 1786 (hette förut Sievers).
Som Gustav III:s alltid lydiga redskap vann han
dennes gunst men ådrog sig samtidigt
impopula-ritet i vida kretsar. Efter mordet på konungen
ledde L. med stor skicklighet spaningarna efter
de sammansvurna och försökte sedan, ehuru med
föga framgång, trygga sin ställning hos
förmyndarstyrelsen. 1792 blev han underståthållare men
avlägsnades redan följ, år med uppdrag att
organisera polisväsendet i Pommern, blev 1799
kro-nofullmäktig i Generaltulldirektionen och 1803 i
Generaltullarrendesocieteten.
Liljeqvist, Per Efraim, filosof (1865—
1941). Han blev fil. dr och docent i Uppsala
1893 och var prof, i praktisk filosofi vid Lunds
univ. 1906—30. Viktigaste skrifter: ”Om
Francis Bacons filosofi” (2 bd, 1893—94), ”Antik och
modern sofistik” (1896), ”Om Boströms äldsta
skrifter” (1897), ”Inledning till psykologien”
(1899), ”Om skepticismens betydelse för den
filosofiska utvecklingen” (s. å.), ”Om specifika
sin-nesenergier”, I (s. å.), ”Meinongs allmänna
värdeteori” (1904). L. anslöt sig väsentligen till
Boströms filosofi, och som sin uppgift satte han att
genom immanent, kritiskt hållen prövning och
konfrontation av sin ståndpunkt med den samtida
psykologiens och psykofysikens resultat revidera
boströmianismen. —■ ”Studier tillägnade E. L.”
utkom i 2 bd 1930. — Litt.: ”P. E. L.” (i ”Die
deutsche Philosophie der Gegenwart in
Selbst-darstellungen”, 6, 1927); A. Nyman, ”P. E. L. In
memoriam” (i ”Kungl. humanistiska
vetenskapssamfundets i Lund årsberättelse”, 1941—42).
Liljesläktet, Lilium, växtsläkte av fam.
Lilia-ceae med omkr. 70 arter och talrika varieteter
inom n. halvklotets tempererade bälte. L:s arter
äro vanl. högväxta örter med grovfjälliga lökar,
rikbladiga stjälkar och stora, ofta praktfulla
blommor, med sex mer el. mindre tillbakarullade
kalkblad. Allmännast odlade äro brandliljan
el. kejsarkronan, L. bulbiferum, inhemsk
i Mellaneuropa, med upprätta, gulröda,
svartprickiga kalkblad, den rätt lika L. croceum, s a f
f-r a n s 1 i 1 j a n, och k r o 11-1 i 1 j a n, L.
marta-gon, som har nedböjda blommor med
bakåtrulla-de rödvioletta, fläckiga kalkblad. B e r m u d
a-liljan, L. longiflorum, var. eximium, är den
vanligaste och kanske vackraste av de varieteter,
som räknas till longiflorwm-tygm. L. Brownii,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
