Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ligthart, Jan - Ligula - Ligulider - Liguori, Alfonso - Ligurer - Ligurien - Liguriska havet - Liguriska republiken - Liguriska språket - Liguster - Ligusterfjäril - Ligusticum, strandsticka, strandfloka - Ligustrum - Lihultyxor - Li Hung-chang - Liikkalanoten - Liikutuksia - Liinahamari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
Ligula—Liinahamari
678
pedagogiska grundsatser. Han ivrade för
koncentration i undervisningen, motarbetade
utanläs-ning och minnesplugg samt framhöll starkt
betydelsen av självverksamhet hos barnet. Han
utgav läro- och läseböcker, väggplanscher m. m.
Av L:s talrika skrifter ha flera utkommit i sv.
övers., bl. a. ”Om uppfostran” (1910), ”Frihet
och disciplin i uppfostran” (s. å.),
”Hemuppfostran” (1911) och ”Ur det verkliga livet” (3
bd, 1916—20). — Litt.: J. W. L. Gunning, ”J.
L., sa vie et son æuvre” (1923).
Li’gula, bot., se Bladsnärp.
Ligulider, Ligu’lidae, en fam. av
binnikemaskarna. Hithörande former utmärkas av oledad,
bred, bandlik kropp utan sugskålar och leva som
unga i kroppshålan av karpfiskar, som könsmogna
i tarmen av vattenfåglar.
Liguori [ligoå’ri], Alfonso Maria de,
katolskt helgon (1696—1787), den främste bäraren
av den jesuitiska fromheten och den kasuistiska
moralläran. L. föddes i Neapel, prästvigdes 1726,
vann stort rykte som predikant och grundade
1732 redemptoristernas orden. L., som 1762 blev
biskop av Santa Agata de’ Goti i nuv. Avellino
och 1775, nedbruten genom överdriven askes, drog
sig tillbaka, blev 1839 kanoniserad och 1871
upptagen bland doctores ecclesiae. Bland L:s
skrifter må nämnas ”Theologia moralis” (2 uppl. 1753
—55, många uppl.), som numera utgör
grundvalen för moralteologisk undervisning i nästan
alla katolska bildningsanstalter. På
protestantiskt håll har den väckt anstöt genom det
ingående sätt, varpå sexuella förhållanden och
per-versiteter behandlas. — Monogr. av F. Meffert
(1901).
Ligürer, se Italien, sp. 242, och Italiens
forn-språk.
Ligürien, it. Liguria, landskap i n. v. Italien,
(omfattande prov. Genova, Imperia, Savona och
Spezia) upptar det smala kustbandet längs
Genua-bukten, d. v. s. den starkt sönderskurna
sydsluttningen av Liguriska apenninerna, L i g u r i s k a
alperna och Havsalpema till franska
gränsen; 5,413 km2, 1,5 milj. inv.
Ligüriska havet, del av Medelhavet mellan
Kor sika och Italien (Ligurien).
Ligüriska republiken, italiensk stat, under N.
Bonapartes påtryckning bildad 1797, då republiken
Genua antog demokratisk författning. Den
erkände som sina medborgare inv. i det gamla
Ligurien.
Ligüriska språket, se Italiens fornspråk.
Ligu’ster, Ligu’strum vulgäre, en till
olivfamiljen (Oleaceae) hörande manshög buske med
lansettlika, glänsande blad och små, vita blommor
i täta ”spiror” i grenspetsarna samt svarta bär.
Den finns vild i Bohuslän och planteras ofta
till häckar.
Ligusterfjäril, se Svärmarefjärilar.
Ligu’sticum. L. scöticum el. Halo’selas
scö-tica, strandsticka, strandfloka, är en
illaluktande, upp till 0,5 m hög, flerårig ört av
fam. flockblomstriga, med glatta blad och vita
blommor. Växer på klippor vid Sveriges
västkust.
Liguster.
Ligu’strum, bot.,
se Liguster. •
Lihultyxor
benämnas efter en
givande dalsländsk
fyndplats yxor av
grönsten med en
sida bildad av en
naturlig slät yta
och bearbetningen
förlagd till den
motsatta.
Genomskärningen blir
därigenom
triangulär el. trapetsoidisk.
L. äro betraktade
som företrädesvis
västsvenska
efter-bildningar i
grönsten av
ancylusti-dens och
kökken-möddingkulturens
kärnyxor i flinta.
De ha parallell-
former i de norska nöstvet- samt
limhamns-yxorna.
Li Hung-chang, kinesisk statsman (1822—
1901). Han utmärkte sig 1853 som
friskarean-förare mot taipingrebellerna, blev guvernör över
Kiangsu 1862 och generalguvernör över
Kuang-tung och Kuang-si 1867 samt 1870 (efter
massakern i Tientsin) generalguvernör över
provinsen Chi-li. Han kom 1874 att fälla utslaget i
den kris, som bragte änkekejsarinnan Tsi Hi
till makten. Sedan dess var han Tsi His högra
hand och blev landets mäktigaste man. Genom
L:s skickliga diplomati höllos de påträngande
utlänningarna tillbaka så mycket som möjligt, ehuru
han fick göra en rad
kännbara eftergifter.
Omsider led han i det
kinesisk-japanska
kriget 1894—95 ett
förkrossande nederlag.
L:s strävan hade dock
länge varit att genom
militära och
ekonomiska reformer förbättra
Kinas försvarskraft.
På 1880-talet anlade
L. de första
telegraflinjerna i landet och
en kortare järn
vägssträcka. Efter neder-
laget mot Japan berövades L. alla sina höga
värdigheter och fick bege sig som en starkt
förödmjukad fredsunderhandlare till Shimonoseki.
1896 sändes han på en stor ambassad till
Västerlandet. Efter sin återkomst blev han
generalguvernör i Kanton.
Liikkalanoten [li’k-J, se Anjalaförbundet.
Liikutuksia [li’k-], se Læstadianer.
Liinahamari [li’n-], isfri hamn och fiskläge
vid Petsamof jorden, tillhörde Finland 1920—44,
då Petsamoområdet avträddes till Sovjetunionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
