Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidköping - Lidköping—Håkanstorps järnväg - Lidköping—Skövde och Stenstorps järnväg - Lidköpings mekaniska verkstads ab. - Lidman, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
Lidköping—Håkanstorps järnväg—Lidman
662
Gamla rådhuset i Lidköping.
arb.), som 1928 inköpte den 1910 anlagda
Lidköpings porslinsfabrik, till vilken bolaget
successivt 1936^—40 förläde hela sin verksamhet,
tändsticksfabrik (c:a 225 arb.), tillhörande
Jönköpings och Vulcans tändsticksfabriks ab.,
motorverkstad, snickerifabriker, bryggeri m. fl. L:s
sockerfabrik nedlades hösten 1949. — Lidans
mynning upp till Körbron tjänstgör som hamn. Ny
järnvägsbro (avsedd för blivande normalspårig
trafik) invigdes 1953. Kajlängden är c:a 700 m
och djupet 3—4,5 m. L. har ångbåtsförbindelser
med hamnarna vid Vänern, Stockholm, Göteborg
m. fl. hamnar. — 1874 fick L. sin första järnväg,
näml. L.—Skövde och Stenstorps järnväg. L. har
samrealskola med kommunalt gymnasium (ny
läroverksbyggnad invigd 1952); länslasarett och
epidemisjukhus. L. är tingsställe i Kinnefjärdings,
Kinne och Kållands domsaga. I L. utges Nya
Lidköpingstidn. 3 ggr i veckan. — L. bildar ett
pastorat i Kållands kontrakt, Skara stift. — Litt.:
K. Schröder, ”L.” (i ”Sveriges städer”, 4, 1921);
N. H. Holmberg, ”L:s historia till 1860” (1946).
Lidköping—Håkanstorps järnväg, spårvidd
o,89i m, längd 29 km, öppnades för trafik 1877.
Järnvägen såldes av ägaren, Lidköpings stad, till
staten 1948; utbyggd till normalspårig 1953.
Lidköping—Skövde och Stenstorps järnväg,
spårvidd o,89i m, längd Lidköping—Skövde 51
km, Axvall—Stenstorp 20 km, öppnades för trafik
1874, sträckan Axvall—Skövde dock först 1904.
L. förstatligades 1948.
Lidköpings mekaniska verkstads ab. äger i
Lidköping mekanisk verkstad, anlagd 1874, jämte
en filial i Midsommarkransen (Stockholm).
Tillverkningen utgöres av verktygsmaskiner, bl. a.
centerless rundslipmaskiner, planslipmaskiner,
verktygsslipmaskiner, revolversvarvar samt
maskiner för reparation av rullande
järnvägsmate-riel. Företagets aktiekapital är 3 mkr,
arbetarantalet c:a 500. — L. äges av SKF.
Lidman, Carl Hindrik Sven Rudolphsson,
författare (f. 1882 30/6). Han avlade 1901
jur.-fil. kand.-examen i Uppsala och blev 1903
reservunderlöjtnant. L. väckte
uppmärksamhet som lyriker med diktsamlingarna
”Pasi-faè” (1904), ”Primavera” (1905), ”Källorna”
(1906), ”Elden och altaret” (1907) samt med
versdramerna ”Imperia” (1907) och
”Härskare” (1908). Hans dikter uppenbarade ett
rikt men också obehärskat ungdomligt
känsloliv. Mannen i poeten vaknade i L:s första
prosaroman, ”Stensborg” (1910), en uppgörelse med
ungdomens sinnliga känslorus. Den inledde
Silf-verstååhlromanerna, fortsatta med ”Thure
Gabriel Silfverstååhl” (s. å.), som väckte uppseende
genom skildringar från 1905, ”Köpmän och
krigare” (1911), som ger
interiörer från svensk
och judisk finansvärld
i Stockholm, ”Carl
Silfverstååhls
upplevelser” (1912) och
”Tvedräktens barn”
(1913), en roman från
Gustav IV Adolfs tid.
Under 1 :a
världskriget utvecklades den
lidelsefulle patrioten
till aktivist, redigerade
1916—18 den
svenska aktivismens
organ Svensk Lösen
och utgav 1916 ”Det lefvande fäderneslandet. En
bok om svensk aktivism 1916”. De därvid fästa
förhoppningarna grusades, och L. vände sig nu
från det politiska till det religiösa, som
småningom arbetat sig fram hos honom. Den nya
inställningen visade sig i romanerna ”Huset med de
gamla fröknarna” (1918) och ”Såsom genom eld”
(1920). 1921 anslöt sig L. till pingströrelsen, och
därmed inträdde ett nytt skede i hans förf.-skap.
S. å. utgav han en övers, av Augustinus’
bekännelser. Från sin verksamhet som predikant bland
pingstvännerna och som red. för deras organ
Evangelii härold (1922—48) har han samlat ett
stort antal betraktelser i ”Bryggan håller” (1923),
”Personlig frälsning” (1924), ”Betlehemsst
järnan och båglampan” (1926), ”Förgängelsens
trålar och frihetens söner” (1928), ”Människan och
tidsandan” (1932), ”Guds eviga nu” (1936), ”Var
inte förskräckt!” (1939), ”Utvald av Gud” (1940),
”Glädjebudbärare” (1941), ”Från Coventry till
Betlehem” (1942), ”Uppenbarat” (1943), ”Ingen
lurar Gud” (1945) och ”Fjäril och vilddjur”
(1947). Av självbiografisk art äro ”På resan
genom livet” (1934), ”Blodsarv” (1937), ”Resan
till domen” (1949), ”Stjärnan, som tändes på
nytt” (1950), ”Gossen i grottan” (1952),
”Lågan och lindansaren” (s. å.). ”Oroligt var mitt
hjärta tills det fick frid i dig” (1933) har un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
