Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liao-yang - Liared - Lias - Liatorp - Libanios - Libanon (berg) - Libanon (Lubnan, republik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Liared—Libanon
642
bruksdistrikt. — Ang. slaget vid L. 1904 se
Rysk-japanska kriget.
Liared, sn i Älvsborgs län, Redvägs hd, vid
Smålandsgränsen, ö. om Ulricehamn; 45,89 km2,
437 inv. (1952). Genomflytes av övre Tidan och
når på Hattåsen i ö. 344 m ö. h. 561 har åker.
Nuv. kyrkan är från 1845. Ingår i Böne, Knätte,
L:s, Fivlereds och Kölingareds pastorat i Skara
stift, Redvägs kontrakt; tillhör storkommunen
Redväg.
Lias [lai’as], geol., se Jurasystemet.
Liatorp, stationssamhälle i Stenbrohults sn,
Kronobergs län.
Liba’nios (lat. Liba’nius), grekisk vältalare
(314—393)- L. föddes i Antiokia, studerade bl. a.
i Aten, verkade som talare och lärare på olika
orter, även i Konstantinopel, och återvände 354
till Antiokia. Liksom de övriga s. k. sofisterna
under denna tid var L. anhängare av hedendomen
och firade efter kejsar Julianus’ död denne i ett
av djup sorg uppfyllt tal. Hans betydande litterära
kvarlåtenskap består i skrifter med
undervisnings-ändamål, tal vid olika tillfällen och en
omfångsrik brevväxling. L:s skrifter äro utg. av R.
Förster (12 bd, 1903—27). — Litt.: J. L.
Hei-berg, ”Om L.” (1923).
Libanon (arab. Djebel Libnan, ”vita berget”),
platåberg i Främre Asien. L. skiljes från
An-tilibanon i ö. (arab. Djebel esch-Scharqi,
”östra berget”) genom en del av den stora syriska
gravsänkan, Celesyrien (se d. o.), och begränsas
i s. av Leontes’ genombrottsdal. Antilibanons s.
del, H e r m o n (arab. Djebel esch-Scheich), som
når 2,760 m ö. h., utgjorde i forntiden Palestinas
gräns mot norr. Berget delas i en n. och en s. del
av det s. k. Libanonpasset, genom vilket
järnvägslinjen Beirut—Damaskus 1905 dragit fram
(passpunkt 1,487 m ö. h.) L. och Antilibanon äro
horstar, huvudsaki. uppbyggda av kalksten från
jura-, krit- och eocentiden jämte sandsten från
äldre kritperioden. Flerstädes genomsättas
sedimenten av basalt. Från kvartära
nedisningsperio-der kvarligga spridda moränbäddar. På norra L.
ligger den högsta punkten Dur el-Chodib, 3,066
m. L. stupar ganska brant mot ö. men sänker
sig i v. i terrasser ned till den smala kustslätten.
Snögränsen ligger omkr. 3,000 m ö. h.
Vegetationen på L. företer en rik växling. Ovanför
kustslätten (es-Sähil) höjer sig terrassområdet
el-Wast, den välbevattnade egentliga
kulturregionen med mullbärsträd, L:s karaktärsväxt,
vinodlingar (i synnerhet mellan 1,000 och 1,500 m)
och fruktträdgårdar. Kulturen har här
undanträngt de ursprungliga vegetationsformerna, och
först högre upp, särskilt på det mindre uppodlade
Djebel el-Aqra, finnas större bestånd av pinjer
(Pinus pinea, P. halepensis, P. pyrenaica) och
cypresser (Cupressus sempervirens m. fl.) men
även lövfällande träd, ss. ek och lind. Om
Liba-noncedern se Ceder. övre regionen, ed-Dj urd,
som utgöres av själva platåkammarna, har
vildflora med hagtorn, vilda päron- och mandelträd
m. fl. Högre upp utbreder sig om sommaren ett
alpint växttäcke, österut vidtager stäppflora. Till
el-Wastregionen är den största bebyggelsen
knu-NF XIII— 21
Libanon. Terrasserat landskap.
ten, och här ligga talrika byar (se vidare följ,
art.).
Libanon, off. Lubnan, republik i Främre
Asien, vid Medelhavet närmast n. om Palestina
och f. ö. omsluten av republ. Syrien (se karta
vid Israel och Turkiet); c:a 8,800 km2; 1,257,000
inv. Huvudstad: Beirut. L. omfattar berget
Libanon, Antilibanons västsluttning och
den mellanliggande dalen Bekaa. L. är
vä-sentl. ett jordbruksland, men blott c:a 230,000
har är odlad jord; därav omkr. 50,000 har
konst-bevattnade. Skogen upptar 300,000 har.
Trädgårdsodlingen har starkt utvecklats; frukt-
oliv-och vinodlingar. Apelsiner, bananer,
grapefruk-ter, nötter m. m. äro vanliga exportartiklar, men
L:s största inkomster komma från den
transito-handel, som går över Beirut. Tripolis är
ändpunkt för en oljeledning från Irak, Sidon (Saida)
för en annan från Saud-Arabien. Industrien är
obetydlig och representeras i första hand av
textil- och olivoljefabriker. Av befolkningen
äro 47% muhammedaner, 30% maroniter, io°/o
grekisk-ortodoxa, 6 °/o armeniska kristna, 6 °/o
romersk-katolska och 1 °/o protestanter. I Beirut
finnas fransk och amerikansk högsk. (främst för
medicin) med tillsammans c:a 4,000 stud.
1951. Myntenheten libanesiskt £ är delad i 100
piaster. Ang. flagga se färgpl. vid d. o. L. var
i tullunion med Syrien 1943—1950.
Kristna monofysiter började kolonisera L. på
500-talet, och under de följ. årh. blev det även
en tillflyktsort för muhammedanska sekter.
Kors-fararna understödde de kristna maroniterna och
försågo berget med starka befästningar. Sedan
övertogo de egyptiska mamlukerna makten, tills
i början av 1500-talet deras emirer underkastade
sig osmanerna. 1840 kom L. under Turkiets
omedelbara förvaltning, motsättningen mellan
maroniter och druser skärptes, och efter ett blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
