Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt, 4. Adam Ludvig - Lewenhaupt, 5. Charles - Lewenhaupt, 6. Charles - Lewenhaupt, 7. Carl - Lewenhaupt, 8. Adam - Lever (fr.) - Lever (anat.) - Lever, Charles - Leverans - Leveransavtal, genusköp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
Lever—Leveransavtal
616
ren med uppdrag att söka föra trupperna efter.
L. hade nu ej tillräcklig personlig företagsamhet
att göra sig fullt åtlydd och lät intala sig, att
ställningen var fullständigt förtvivlad, varför
han gick in på ryske överbefälhavaren Mensjikovs
förslag om kapitulation. Genom kapitulationen
vid Perevolotjna i juli 1709 gav sig L. fången
med omkr. 16,000 man. Huruvida denna utgång
var oundgänglig har blivit mycket omtvistat. Karl
XII ansåg alltid, att L. visat en farlig
försummelse. Till försvar mot detta klander författade
L. en utförlig berättelse om sin befälsföring.
Under fångenskapsåren utvecklade L. en mycket
gagnelig verksamhet genom att sammanhålla
landsmännen, vilkas främste man han blev efter
Pipers död och Rehnskölds utväxling. L. avled
i Moskva.
Litt.: L:s försvarsskrift, varav början utgavs
av hans måg K. G. Boije under titeln
”Enwäl-dets skadeliga påfölgder och aggets bittra
frug-ter” etc. (1757) samt slutet av A. Quennerstedt
i ”Karolinska krigares dagböcker”, II (1903);
C. Hallendorff, ”Karl XII och L. år 1708”
(1902); H. E. Uddgren, ”Karolinen A. L. L.”
(2 bd, 1919—50).
5) Charles Emil L., brorsons son till L.
3), greve, militär, politiker (1691—1743). L. var
först i utländsk militärtjänst, inträdde 1710 i
svenska hären, deltog i stora nordiska krigets
senare skede och blev 1722 generalmajor. I
riks-dagspolitiken tog L. från frihetstidens början
livlig del. Han fick hastigt en framskjuten
position på riddarhuset och valdes 1734 till
lantmarskalk. Efter att vid detta års riksdag ha
vacklat mellan det nu framträdande hattpartiet
och rådsmajoritetens anhängare slöt han sig 1738
obetingat till hattarna, blev en av ledarna för
deras krigiska aktivism och valdes vid riksdagen
1740—41 ånyo till lantmarskalk. Designerad till
överbefälhavare i det tilltänkta kriget mot
Ryssland, ledde han med entusiasm sekreta utskottets
djärva spelöppning och begav sig hösten 1741
till Finland för att övertaga överbefälet. På
denna post skulle det emellertid än mer än i
riksdagslivet visa sig, att L:s handlingskraft och
verklighetssinne icke stodo i proportion till hans
karriär. L:s stridsledning kännetecknades av
tveksamhet och återtåg, långt mer än vad den
militära underlägsenheten i och för sig påkallade,
med resultat att inom kort allt var förlorat. L.
hemkallades då i juli 1742 och ställdes till ansvar
inför ständerna. Han dömdes av en
ständerkom-mission till döden för sin reträttstrategi och blev
efter ett misslyckat flyktförsök avrättad (4 aug.
1743)-
6) C h a r 1 e s Emil L., den föreg:s son,
greve, militär (1721—96). Han var faderns
överadjutant under finska kriget och nådde 1773
generalmaj orsgraden. Han utnämndes 1778 till
en av rikets herrar och var på flera riksdagar i
förste grevens frånvaro vikarierande
lantmarskalk. Av Gustav III utsågs han till lantmarskalk
på 1789 års riksdag. Vid den stormiga
sammandrabbningen mellan konung och adel kunde L.
icke bemästra situationen utan lät sig av
ko
nungens anhängare ledas till steg, som voro lika
form vidriga som oskickliga och som ådrogo
honom ståndets förbittring. L:s läge blev snart
så ohållbart, att han höll sig borta från
riddarhuset under förevändning av sjukdom och ej
återvände till politiken.
7) C a r 1 L., greve, diplomat (1835—1906).
Han tog 1855 kansliexamen i Lund och blev 1858
attaché i Paris. Han avancerade inom Utrikesdep.
till kabinettssekr. (1873). L. var 1876—84 envoyé
i Paris och blev okt. 1889 utrikesminister. L. sökte
uppnå en för båda unionsländerna acceptabel
lösning av striden om utrikesrepresentationen, spec.
genom det mycket omdebatterade svenska
”anbudet” 14/i 1893; däri uttalades bl. a., att
utrikesministerportföljen under vissa förutsättningar
skulle kunna innehavas av norsk man. Den
växande opinionen gentemot Norge betraktade
emellertid detta som undfallenhetspolitik, och Ve
1895 efterträddes L. av L. Douglas. L. var 1896
—1902 envoyé i London.
8) Adam Ludvig Carl L., greve, riksheraldiker
(1861—1944), e. o. amanuens i Riksarkivet 1888,
2:e arkivarie 1910, 1 :e arkivarie över stat 1917
—28; kammarherre hos änkehertiginnan av
Da-larne 1895, hovmarskalk 1915, överstekammarj
un-kare 1928, överstekammarherre 1940;
riksheraldiker 1903—31, introduktör för främmande
sändebud 1905—28; fil. hedersdr 1936. L:s fader,
överkammarherren greve A. C. L. Lewenhaupt
(1820—95), hade på sitt gods Sjöholm
(Södermanland) samlat ett mycket värdefullt arkiv, ur
vilket L. meddelade en rad publikationer, bl. a.
”Leonhard Kaggs dagbok 1698—1722” (i ”Hist
handlingar”, 24, 1912), ”Lewenhauptska arkivet
på Sjöholm”, 1 (1919) samt biografier över medl.
av släkterna Lewenhaupt och Gyldenstolpe. Han
utgav vidare ”Calendaria Caroli IX” (1903),
adelskalendrarna 1905—17, det viktiga
uppslagsverket ”Karl XII:s officerare. Biografiska
anteckningar” (2 bd, 1920—21) samt de
självbiografiska ”En färd till minnenas värld” (1936),
”Svenskt sjuttiotal” (1937) och ”Det var en
gång” (1942).
Lever [lave’], fr., uppstigande ur sängen;
morgonmottagning.
Lever, anat., se Levern.
Lever [li’va], Charles James, irländsk
författare (1806—72). L:s romaner och noveller, av
vilka bl. a. den populäraste, ”Charles O’Malley”
(1840), är översatt till sv. (1878), äro livligt
berättade och bäras av ett överdådigt humör. Sami,
verk i 37 bd (1897—99).
Levera’ns [el. -a’ijs], se Leverera.
Leveransavtal, även kallat genusköp,
sådant köpeavtal om löst gods, som ej gäller
individuellt bestämda föremål (”species”) utan
blott till arten och myckenheten bestämda varor
(”genus”). Särskilt inom storhandeln äro 1. vida
allmännare och viktigare än köpeavtal om
individuellt bestämda föremål (”speciesköp”). I sv.
rättsspråk (1905 års lag om köp och byte) söker
man undvika förväxling mellan 1. och ”köp på
leverans” (köpeavtal om varor, som skola
avlämnas vid viss kommande tidpunkt). L. ger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
