Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lettiska språket och litteraturen - Lettland - Naturförhållanden - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
Lettland
600
accenter äro däremot, särskilt i norra
medellettiskan, ålderdomligare. Lettiskan har, liksom
litauiskan, fem (sex) kasus, neutrum saknas, och
verbet har gemensam form för 3:0 pers. sing.
och plur. — Litt.: J. Endzelin, ”Lettische
Grammatik” (1923); K. Mühlenbach och J. Endzelin,
”Lettisch-deutsches Wörterbuch” (1923 ff.).
Handbok: J. Endzelin, ”Lettisches Lesebuch”
(1922).
Den lettiska litteraturen. 1530
utgavs en övers, av Fader vår och 1585
”Catechis-mus catholicorum”. Luthers lilla katekes trycktes
1586 och en kyrklig sångbok 1587. Senare
uppstod en rik, mest lutersk uppbyggelselitteratur.
Först på 1700-talet framträdde ett och annat
skönlitterärt verk. Bland författare från senare
tid märkas den produktive och mångsidige E.
Dinsberg’is (d. 1902), journalisten och
översättaren J. All un åns (d. 1864) samt bröderna
R. och M. K a u d z i t s, vilkas realistiska roman
”Mèrnieku laiki” (Lantmätartiden) blev högt
uppskattad. Bland moderna förf, må nämnas
lyrikern J. P 1 i e k s a n s-R a i n i s (d. 1929), även
framstående som dramatiker, R. Blaumanis
(d. 1908), dramatiker och novellförfattare med
ämnen särskilt ur lantlivet, vidare K. S k a 1 b e
(d. 1945 i Stockholm), lyriker och sagoförfattare,
samt E. V i r z a (f. 1883), mest känd genom
sitt epos ”Straumeni”.
Av största intresse är letternas rika
folkdiktning, omfattande än lyrisk-idylliska, än episkt
betonade visor (dainas), sagor, gåtor o. s. v. —
Litt.: E. Wolter, ”Die osteuropäischen
Literatu-ren” (i ”Kultur der Gegenwart”, 1:9, 1908), och
M. Walters, ”Le peuple letton” (1926).
Lettland, lett. Latvija (off. Republika Latvija,
under rysk ockupation LSSR, Lettiska
socialistiska sovjetrepubliken), stat i Balticum mellan
Östersjön och Rigabukten i v., Estland i n.,
Sovjetunionen i ö. och Polen och Litauen i s. (se karta
vid Estland); 65,791 km2; 1,950,502 inv. (enl.
census 1935; 1,194,506 enl. beräkningar 1938).
Huvudstad Riga (385,063 inv. 1935; 393,211
1939).
Naturförhållanden. Berggrunden består i
n. v. L. liksom i s. Estland av devonisk
sandsten. I s. L. förhärska kalkstenar och dolomit,
tillhörande devon och perm (jfr karta vid
Fenno-skandia). Gränsen mellan de båda områdena går
från Pskov över Riga, Tukums, Kuldiga och
Libau. Den fasta berggrunden täckes nästan
överallt av avlagringar från istiden och träder
mycket sparsamt i dagen, huvudsakl. i de stora
dalgångarna. L. är ett slättland, dock i flera
riktningar genomdraget av höjdsträckningar.
Inom mell. och s. delen av forna prov. Vidzeme
(Livland) möter man ett höjdområde med L:s
högst belägna kulliga moräntrakter. Här ligger
L:s högsta punkt, Gaizina kalns, 313 m ö. h.
— Området nedanför högsta strandlinjen
(liggande n. om Tukums på 30 m och vid Dundaga, n.
om Talsi, på 38 m ö. h.) omfattar f. ö. även
Kurlands och Livlands kustslätter. Dessa kuster äro
flacka och sandiga utom strax s. om Ventspils
Amata, vänsterbiflod till Gauja, s. om Cesis i Livland.
(Windau) och s. om estniska gränsen, där havet
har utskulpterat vackra abrasionsbranter i morän.
Ehuru L. är rikt på floder — över 500 —,
finnas ej många möjligheter till insjötrafik, men
däremot lämpa sig floderna förträffligt till
flott-ning, inalles på en sträcka av c:a 3,000 km. Alla
större floder i L. flyta till Östersjön.
Huvudflöden är Düna (Daugava). Bland de övriga
floderna märkas Gauja (Livländska Aa), Dünas
bifloder Lielupe (Kurländska Aa), Aivieksta
(Jewst) och Venta. I anslutning härtill må
nämnas förekomsten av svavelhaltiga källor, vilka
gett upphov till kurorterna Baldone, Kemeri och
Kandava.
K1 i m a t e t är i ö. delarna kontinentalt, medan
det i v. är något maritimt betonat. Det
maritima inflytandet ger sig tillkänna i att det jämte
nederbördsmaximum i juli—aug. även finnes en
tendens till ett andra maximum under okt.—nov.
i kustområdena. Den termiska årsamplituden är
c:a i8°s i v. vid kusten men når i ö. över 250.
Rigas hamn är stängd av is 3 mån., men Ventspils
och särsk. Libau äro nästan alltid isfria. Den
årliga nederbördsmängden uppgår till 560 å 660
mm och avtar från v. till ö. Juli och aug. äro
regnrikast, febr, och mars uppvisa den minsta
nederbördsmängden. Den årliga nederbördsmängden
är i Libau 658 mm, i Riga 607 och i Gulbene
549 mm.
Växtvärld. Skogen upptar c:a 27 °/o av arealen,
kärr och mossar 8 °/o och ängar 14 °/o. Skogen
är i n. väsentligen barrskog, med tall på torr
sandmark, gran på den fuktigare moränen.
Längre mot s. blir inblandningen av ädla lövträd av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
