Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopold (hertig av Bayern) - Leopold I (konung av Belgien) - Leopold II (konung av Belgien) - Leopold III (konung av Belgien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
Leopold
578
armén, därefter från aug. den mellersta
armégruppen på östfronten. I aug. 1916 blev han
efter Hindenburg överbefälhavare på östfronten.
— Biogr. av E. Wolbe (1920).
Belgien. 1) Leopold I, konung (1790—
1865), näst yngste son till hertig Frans av
Sach-sen-Koburg. Han var först i rysk och fransk
tjänst, från 1812 helt i Ryssland, där han blev
kavallerigeneral. L. äktade 1816 prinsessan
Charlotte av England, sedermera Georg IV:s enda
dotter och presumtiv arvtagerska till
Storbritanniens krona. Charlotte avled redan nov. 1817.
L. bodde dock kvar i England; han avböjde 1830
erbjudandet om Greklands krona. Då L. 4 juni
1831 av den belgiska nationalkongressen valdes
till konung, mottog han detta val. Stora
svårigheter mötte L:s bemödanden att skaffa det nya
Belgien en respekterad ställning i Europa. L.
strävade dock mot detta mål dels genom att
trots parlamentarisk regim bli Belgiens faktiske
ledare, dels genom smidig och mångsidig
diplomatisk verksamhet. Syftet för denna var att
upprätthålla en allmän fred, enär Belgien trots
sin ”ständiga neutralitet” lätt kunde falla offer
för ett stormaktskrig. L. sökte bl. a. konsekvent
medla mellan Frankrike och England, vilket
möjliggjordes av att han var morbror till den
engelska drottningen Victoria och från 1832 g. m.
franske konungen Ludvig Filips dotter Louise
(d. 1850). över huvud använde sig L. med
förkärlek av sina vittförgrenade furstliga
släktskaps-förbindelser (”den koburgska familj epolitiken”).
I sitt senare äktenskap hade L. sönerna Leopold
II och Filip, greve av Flandern och far till
Albert I, samt Charlotte, kejsarinna av Mexico. —
Litt.: A. Holden, ”Uncle Leopold” (1936).
2) Leopold II, den föreg:s son, konung
(1835—1909). Han bar från 1846 till sin
tron-bestigning titeln ”hertig av Brabant” och var
från 1853 led. av
belgiska senaten. Som
tronföljare företog
han vidsträckta resor,
bl. a. i Egypten,
Mindre Asien, Indien
och Kina. Som
Belgiens konung från
faderns död sökte han
fullfölja dennes
konstitutionella traditioner. L. hade genom
sin fasta och kloka
hållning stor förtjänst
om bevarandet av
Belgiens neutralitet
un
der fransk-ty ska kriget 1870—71. Oupplösligt är
lians namn förknippat med grundläggandet av
Kongostaten (1884—85), dess utveckling till ett
lovande kolonisationsföretag och dess
förvandling (1908) till en belgisk koloni. L. tog
personligen initiativet till H. M. Stanleys upptäcktsresor
i Kongoområdet 1878—79 och därefter till
Kongostatens konstituerande som en oberoende
stat med L. som dess suverän samt till dessa
anordningars utformande och internationella
er-NF XIII — 19
kännande 1885. Som Kongostatens suverän
styrde L. tämligen enväldigt, och hans personliga
del-ägarskap i ett flertal där grundade finansiella
företag liksom hans ovillighet att lyssna till
klagomålen över negrernas behandling utsatte L.
under hans sista år för mycken och skarp
offentlig kritik. Sådan framkallades även av
skandalösa tvister mellan honom och hans döttrar samt
L:s ohöljt lättsinniga enskilda vandel. — Han var
sedan 1853 g. m. Maria Henrietta av Österrike
(1836—1902) och hade med henne sonen Leopold
(1859—69) och tre döttrar: Louise (g. 1875 m.
Filip av Sachsen-Koburg och Gotha, skild från
honom 1906), Stéphanie (g. m. kronprins Rudolf
av Österrike 1881, änka 1889 och omgift 1900
med en greve E. Lonyay) samt Clémentine (g. m.
prins Napoléon Bonaparte 1910, änka 1926). —
Monogr. av L. Bauer (1934).
3) Leopold III, konung (f. 1901), äldste
son till Albert I av Belgien, efterträdde denne
1934; förmäld 1926 med prinsessan Astrid av
Sverige, med vilken han hade dottern Joséphine
Charlotte (f. 1927 och 1953 g. m. ärkehertig
Jean av Luxemburg) samt sönerna Baudouin (f.
1930) och Albert (f. 1934). L. fortsatte faderns
bemödanden att utjämna motsättningarna mellan
flamländare och valloner men ansågs främst
gynna de förra. Han ingrep personligen i
regeringspolitiken och visade en viss misstro mot
partiväsendet. Även i utrikespolitiken ingrep L.;
se härom Belgien, sp. 586. Vid tyskarnas angrepp
mot Belgien 1940 ställde sig L. i likhet med
fadern 1914 i spetsen för armén. I samband med
kapitulationen 28/s 1940 uppstod konflikt mellan
L. och regeringen. Det var i egenskap av
överbefälhavare, icke som statschef, han gav order
att sträcka vapen, sedan han hade vägrat att
följa H. Pierlots regering i landsflykt hos de
allierade. Han klandrades bittert i England och
Frankrike samt av
den belgiska
regeringen, som förklarade
honom såsom fånge
oförmögen att utöva
sina konstitutionella
befogenheter; dessa
ansågos nu tillkomma
exil regeringen. Mot
bakgrund av
Frankrikes hastigt följande
kapitulation ökades
förståelsen för L.,
även bland
exilpolitikerna. Som krigsfånge
vistades han på
slot
tet Laeken och vägrade att utöva kungl.
myndighet under ockupationen. Ett besök hos Hitler
hösten 1940 gav senare upphov till insinuationer om
att han hade ämnat att med hänsyn till
dynastiens intressen anpassa sig efter en väntad tysk
slutlig seger. Hans ställning inför folket
försämrades av att han — änkeman sedan
drottning Astrids bråddöd 1935 — 1941 ingick
mor-ganatiskt äktenskap med dottern till en
flamländsk industriidkare, Mary Lilian Baels, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
