Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leningrad (S:t Petersburg, Petrograd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
Leningrad
562
den 1609 nyuppförda svenska fästningen och
handelsorten Nyen (Nyenskans), som i maj 1703
intogs av ryssarna. Där floden grenar sig sista
gången, lade Peter den store redan 7/e s. å. på
den lilla ön Zajatjie grunden till
Peter-Pauls-fästningen som skydd mot svenskarna. Strax
därpå beslöt han att här även grunda en stor stad.
Snart voro tiotusentals tvångsvis hitförda
människor sysselsatta med bl. a. mycket omfattande
pålningsarbeten och kanalanläggningar. Under
dessa arbeten slösades oerhört med
människomaterialet; av den anledningen har L. fått namnet
”staden byggd på människoben”.
Neva-mynning-en var det dåtida Rysslands enda inkör sport från
v., och stadens anläggning innebar ett
målmedvetet utnyttjande därav. Stadens hastiga, fastän
starkt forcerade utveckling har också till fullo
bekräftat grundläggarens förutseende. Redan
1709, före Viborgs erövring, upphöjdes S:t
Petersburg till Rysslands huvudstad.
Småningom blev L. även Rysslands viktigaste
industri- och handelsstad. Kanalförbindelser med
landets väldiga flodnät ha varit relativt lätta att
anordna; redan 1710 erhölls genom
Tvertsa-flo-den vattenväg till Volga. Vid tsar Peters död
1725 hade staden 75,000 inv., 1754 149,700 inv.,
och vid Katarina II :s tronbestigning 1762
uppskattades folkmängden till 150,000. 1835
fullbordades en viktig landsväg till Moskva, 1851
Ni-kolaij ärnvägen (nu Oktoberbanan), likaledes till
Moskva, 1862 S:t Petersburg—Warszawa-j
ärnvägen och 1870 den s. k. Baltiska banan, S:t
Petersburg—Reval. Nu är L. knutpunkt för många
strålformigt utlöpande järnvägar, av vilka
L.-Murmansk är den nordligaste och linjen L.—■
Vologda—Kirov—Molotov—Sverdlovsk den
kortaste järnvägsförbindelsen till Sibirien. 1864 var
stadens folkmängd 539,122, 1910 1,861,100 och
uppnådde redan 1916 2,415,000. Särsk.
krigsindustriens utveckling fr. o. m. 1914 innebar stor
ökning av arbetarantalet. Som huvudskådeplats
för ryska revolutionen 1917—18 led staden
oerhört; 1918 nedgick folkmängden till 1,920,000,
1919 till 1,083,000 och 1920 efter farsot och
massflykt till 763,000. Först 1923 hade folkmängden
åter överskridit 1 mill. och uppgick 1926 till
1,690,100. Särskilt snabb var befolkningens
tillväxt i samband med Sovjetunionens
industrialisering. 1926—39 nästan fördubblades
inv.-anta-let och uppgick 1939 till 3,191,300.
Under 2:a världskriget blev L. inneslutet från
landsidan genom tyskarnas erövring av
Schlüssel-burg i sept. 1941. Först i jan. 1943 återtogo
ryssarna Schlüsselburg, varefter belägringen
bröts. Staden led särsk. vintern 1941/42 svårt
av köld och hunger. Hundratusentals människor
dogo. Om krigsförstörelsens omfattning ger det
faktum, att man 1944—47 måste återställa 1,6
mill. m2 bostadsyta, en viss föreställning. Stadens
centrala och n. delar förblevo emellertid intakta,
och skeppsvarven och t. o. m. Kronstadts hamn
fingo endast obetydliga skador. Redan före
kriget hade verkstäder för tillverkning av elektrisk
materiel flyttats från L.-trakten till Ural och
Västsibirien. Bland de mera betydande verkstads-
fabrikerna borttransporterades Kirov-verken
(tidigare Putilov-verken) i L. till Sverdlovsk.
Rekonstruktionen av transportväsendet hade redan
vid krigets slut nått betydande omfattning.
Enbart på den viktiga Oktoberbanan reparerades
1944—45 1,500 km huvud- och stationsspår och
20,000 km telegraf- och signalledningar. L:s
hamn har satts i stånd. De viktigaste företag,
som före krigsslutet el. senare återupptagit
driften, äro turbinfabrikerna, skeppsvarven och
Kirov-verken.
L. är trots sina många förnäma, historiska
byggnader, alltför enformigt för att kunna
kallas vackert. Den ursprungliga stadsplanen bildar
ett nästan cirkelrunt område med dels
koncentriska, dels från mitten utstrålande gator. I stort
sett koncentriska ringkanaler genomdraga efter
holländskt mönster den inre staden, vars spec.
ryska drag äro föga framträdande. Endast de
talrika grekisk-ortodoxa kyrkorna och deras
skimrande lökkupoler sätta sin prägel på stadsbilden.
Iögonfallande äro de skriande kontraster L. städse
företett mellan palatsprydda kajer i stadens
centrum och de yttre kvarteren och förstäderna,
d. v. s. större delen av L., som gör ett mycket
enformigt, ofta täml. torftigt intryck. Stadens
gamla kärna utgöres av den dystra, av sex
bastioner omgivna Peter-Pauls-fästningen, byggd
1703—10 och länge beryktad som politiskt
fängelse. I fästningsområdets mitt reser sig den av
D. Tresini 1713—21 i holländsk stil uppförda
Peter-Pauls-katedralen, tsarernas gravkyrka, vars
fristående klocktorn är 120 m högt. Därintill
ligger det 1742 anlagda myntverket. Inom
fästningens n. utanverk befinner sig den gamla
arsenalen, nu art.-museum; omedelbart utanför ligga
det gamla stadshuset, nu Folkets hus,
Leninpar-ken (f. d. Alexanderparken), zoologiska
trädgården, ortopediska inst. och den 1710 efter
Poltava-slaget uppförda Troitskikatedralen, där tsar
Peter 1721 antog imperatortiteln. Här ligger även
Peters hus, varifrån stadens grundläggning
leddes. På Dekabristplatsen (förr Senatsplatsen),
s. v. om Amiralitetet, står det förnämsta av L:s
många härskarmonument, É. M. Falconets staty
över Peter den store, den s. k. ”Kopparryttaren”,
avtäckt 1782. Amiralitetet flankeras i s. v. och
n. ö. av resp. f. d. Senaten och Heliga synoden
samt det jättelika Konstpalatset (det forna
tsarresidenset Vinterpalatset). Det sistn., uppfört i
barockstil av italienaren Rastrelli 1754—62 och
nu delvis upptaget av från olika håll hopförda
konstsamlingar, är förbundet med det av
Mün-chen-arkitekten L. v. Klenze 1840—52 uppförda
Eremitaget, det gamla konstmuseet, ett av de
rikhaltigaste i sitt slag med tavlor av de gamla
mästarna (Lionardo da Vinci, Botticelli,
Michelan-gelo, Rafael, Tizian, El Greco, Murillo,
Veläz-quez, van Eyck, Cranach, Holbein, Rembrandt,
Rubens, van Dyck m. fl.), asiatiska, egyptiska
och klassiska skulpturer, porslin- och
silversamlingar m. m. Jämte flera f. d. palats för
medlemmar av kejserliga familjen bilda ovannämnda
byggnader en praktfull fasad på 1,7 km längd
utmed Neva. S. om Amiralitetet reser sig den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
