Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leijonhufvud, 3. Sten Eriksson - Leijonhufvud, 4. Märta Eriksdotter - Leijonhufvud, 5. Erik Abrahamsson - Leijonhufvud, 6. Axel - Leijonhufvud, 7. Axel Gabriel - Leijonhufvud, 8. Abraham - Leijonhufvud, 9. Sophie - Leijonhufvud, 10. Sigrid - Leijonmarck, ätt - Leijonmarck, Sven Agricola - Leijonstedt, Anders - Leinajaure - Leino, Eino - Leino, Yrjö - Lienster - Leipzig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537 Leijonmarck—Leino 538
tog i den beskickning till Frankrike, som 2 juli
1542 avslöt den första förbundstraktaten mellan
detta land och Sverige. 1559 sändes han till
England för att underhandla om giftermål
mellan hertig Erik och drottning Elisabet. L. blev
frih. 1561. Han ställdes 1563 i spetsen för en
legation till Hessen för underhandlingar om Erik
XIV:s giftermål med prinsessan Kristina. På
ditresan blevo sändebuden fängslade i Danmark,
där L. kvarhölls till 1565. Liksom flera andra
herrar fängslades han på Svartsjö i maj 1567
och undgick av en tillfällighet att falla offer för
”Sturemorden”. Vid hertigarna Johans och Karls
uppror 1568 slöt han sig genast till dessa sina
systersöner och var en av anförarna för det
krigsfolk, som 29 sept. s å.. inträngde i
Stockholm. L. blev därvid dödligt sårad och dog inom
kort. — L. var g. m. Ebba Månsdotter, kallad
”grev Ebba”, dotter till Måns Bryntesson
Lillie-höök. — Litt.: R. Eländer, ”Herr Sten” (1932).
,4 ) Märta Eriksdotter L., den föreg:s
syster (1520—84), 1538 g. m. riksmarsken greve
Svante Stensson Sture.
5) Erik Abrahamsson L., de föreg:s
brorson, riksråd (1551—1616). Han blev 1589
riksråd. Då rådets ställning mellan Sigismund
och hertig Karl 1595 blev alltmer kritisk, sökte
L. hos hertig Karl befrielse från rådsämbetet
men fick avslag. Han deltog dock blott ytterst
sällan i rådslagen, och under inbördeskriget 1598
övergick han öppet till Sigismund. L. ställdes
inför rätta i Linköping 1600 men slapp undan
med fängelsestraff.
6) Axel Stensson L., son till L. 3), greve
till Raseborg, riksråd (1554—1619). Han blev
1586 riksråd och 1587 ståthållare i Finland. Då
L. på mötet i Reval 1589 deltog i rådets och
adelns föreställningar mot Sigismunds hemresa,
ådrog han sig Johans onåd. Efter Johans död
sökte L. i Västergötland åstadkomma en
resning i Sigismunds namn mot hertig Karl. Han
nödgades dock genast fly och begav sig till
Sigismund. Sommaren 1593 återvände han till
Sverige, ställde sig snart på hertigens sida men
råkade i ovänskap med de övriga riksråden. L.
var den ende medlem av riksrådet, som på
hertigens sida deltog i det därpå följ, inbördeskriget.
Av Karl belönades han med lagmansvärdigheten
i Västergötland (1597) och ståthållarskapet där
(1598). På riksdagen i Linköping 1600 var han
bisittare i den domstol, som dömde de olyckliga
riksråden. Deras straff syntes honom dock för
strängt, och han kom nu i spänt förhållande till
hertigen, varför han s. å. flydde ur riket. Från
Tyskland, där han under landsflykten mest
uppehöll sig, utgav han smädeskrifter mot Karl IX.
7) A x e 1 Gabriel L., frih., lantmarskalk
(1717—89). Han avancerade till överstelöjtnant
samt var 1756—63 på ständernas förordnande
kavaljer hos kronprins Gustav och sedermera
hovman. Utan att ha framträtt mycket i
riks-dagslivet blev L. 1771 på konungens förslag av
hattarna vald till lantmarskalk, men han visade
sig ej vuxen det vanskliga uppdraget. 1775—80
var L. president i Abo hovrätt. Han hade
livliga litterära och estetiska intressen.
8) Broder Abraham L., frih., militär (1823
—1911), underlöjtnant vid Ingenjörkåren 1842,
major i armén 1867, generalmajor och chef för
Fortifikationen 1868, generallöjtnant 1881,
avsked 1891. Han var 1870—74 statsråd och chef
för Sjöförsvarsdep. och 1881—88 inspektör för
militärlärov. L. var ordf, i och led. av ett
flertal kommittéer samt led. av A. K. 1875—84 och
av F. K. 1885—93.
9) Karin Sophie L., författarinna (1823—
95), g. Adlersparre (se d. o. 4).
10) Sigrid Amalia L., den föreg:s
brorsdotter, författarinna (1862—1937), fil. kand, i
Uppsala 1888, bibliotekarie vid Vitterhetsakad.
1901—26; medl. av Samfundet De nio från 1918.
L. utgav bl. a. ”Kvinnan inom sv. litteraturen”
(1893, jämte S. Brithelli), ”Fredrika Bremer”
(2 bd, 1896, jämte S. Adlersparre), ”Sophie
Adlersparre” (2 bd, 1922—23) och en rad
biogra-fiskt-kulturhistoriska skildringar med material ur
svenska herrgårdsarkiv.
Leijonmarck, ätt, adlad med nedannämnde
S. A. L. 1686. Om släkten se Jully Ramsay i
Personhist. Tidskr. 1905.
Sven Agricola (Åkerman, Åkermarck)
L., ämbetsman (1649—1728). Han studerade i
Åbo och Uppsala och blev 1679 landssekr. i
Uppland, 1683 fiskal i Krigskollegium, 1685
advokat-fiskal i Kammarkollegium, 1686 sekr. i
Riksarkivet, d. v. s. riksarkivarie, och 1869 tillika
led. av lagkommissionen. L. fick flera särskilda
uppdrag i juridiska och ekonomiska frågor i
samband med reduktionen. Han deltog i
lagkommissionens arbete, sammanställde ur Riksarkivet
material för dess arbete och uppgjorde förslag
till giftermålsbalk och lägersmålsbalk. 1701
utnämndes han till vice president i Åbo hovrätt.
Han avgick 1721 med landshövdings titel. Vid
riksdagen 1713—14 sökte han hävda ständernas
rättighet att i konungens frånvaro utse en
riksföreståndare.
Leijonstedt, Anders, greve, riksråd (1649
—1725), bror till greve Jakob Gyllenborg. 1686
adlades han med namnet L.; 1716 upphöjdes han
i friherrligt, 1719 i grevligt stånd. 1698 sändes
han som envoyé till Brandenburg, blev 1703
minister i Berlin och återkom 1710 till Sverige.
Han blev då kansliråd, 1714 högste ombudsman,
1719 lantmarskalk och s. å. president i
Kammarrevisionen. — Från hans yngre år härstamma
de dikter, som finnas tryckta i P. Hanselli,
”Samlade vitterhetsarbeten”, V (1863), samt tragedien
”Dido” (tr. i Samlaren 1880).
Leinajaure [låi’najaura], sjö i Troms fylke,
n. Norge vid svenska gränsen; 30,5 km2.
Vintervägen från Bardudalen i Norge till Jukkasjärvi
i svenska Lappland går över L.
Léi’no [-å] (eg. Lönnbohm), Eino, finländsk
skald (1878—1926). Han debuterade 1896 med
två diktsamlingar och utvecklade sedan ända till
sin död en oerhörd produktivitet; han utgav ett
tiotal romaner och flera noveller, ett tjugotal
skådespel, ett trettiotal diktböcker (lyrik, ballader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
