Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lehmann, 1. Orla - Lehmann, 2. Alfred - Lehmann, 3. Edvard - Lehmann, 4. Jörgen - Lehmann, Rosamond - Lehmann-Kalisch, Lilli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Lehmann—Lehmann-Kalisch
530
för angrepp på enväldet till tre månaders
fängelse. 1844 blev L. höj esteretsadvokat, tog ledande
del i revolutionen 1848 och avfattade den hotande
adressen till Fredrik VII. I marsministären var
han minister utan portfölj och var den, som
tills, m. Monrad utarbetade det första utkastet
till junigrundloven. Efter sin avgång blev han
amtmand i Vejle. L. var 1851—53 medl. av fol-
ketinget, 1854—70 av
landstinget och
präglade starkt lagarbetet
genom sin logiska och
språkliga
överlägsenhet. Under sina senare
år vände han sig i
starkare ord än de
andra nationalliberala
mot bönderna. 1861—
63 var han
inrikesminister i ministären
Hall och visade sig
då som avgjord
anhängare av
novemberförfattningen. L.
var den största agitatoriska begåvningen bland de
nationalliberala. Som praktisk statsman nådde han
ej över den överlägsne lagförfattaren. — Litt.:
”Efterladte skrifter” (4 bd, 1872—74); Aa. Friis
i Historisk Tidskrift, R. 10:3 (1934—36).
2) Alfred Georg Ludvig L., den föreg:s
brorson, psykolog (1858—1921), prof, i
Köpenhamn 1910. L:s speciella arbetsfält var den
experimentella psykologien, där han var en
betydande forskare. Han var även strakt intresserad
för psykotekniken, psykologiens användning i det
praktiska livet. I sitt stora arbete ”Övertro og
trolddom” (2 bd, 1893—96) ställer han sig
avvisande till de ockulta fenomenen. Bland hans
många övriga arbeten må nämnas ”Farvernes
elementære æstetik” (1884), ”Hypnosen” (1890),
”Grundzüge der Psychophysiologie” (1912) och
”Störst udbytte af legemligt og aandeligt
arbej-de” (2 bd, 1919).
3) Johannes Edvard L., den föreg:s kusin,
religionshistoriker (1862—1930). Han blev
student i Köpenhamns 1880 och bedrev omfattande
filosofiska och teologiska studier, en tid (1886)
även i Lund. 1892—97 vistades han vid olika
utländska univ., sysselsatt med grundliga
språkstudier som basis för religionshistorisk forskning.
1896 blev han fil. dr
på en avh. ”Om
for-holdet mellem religion
og kultur i Avesta”,
t 900 doc. i
religionshistoria vid
Köpenhamns univ. 1910—13
var han prof, i
samma ämne vid Berlins
univ. och 1913—27
prof, i teol.
encyklope-di och teol. prenotioner
vid Lunds univ.
Därefter slog han sig
ned i Köpenhamn,
där han (1929) utgav ett betydande arbete om
Grundtvig.
Genom sin glänsande stil, sin humanistiska
grundsyn och sin fina förståelse för det
religiösa livets särart hade L. de största
förutsättningar att göra den religionshistoriska
forskningen känd i vida kretsar. Han redigerade 4:e
uppl. av samlingsverket ”Lehrbuch der
Religions-geschichte begründet von Chantepie de la
Saus-saye”. — L:s förnämsta arbete är ”Zarathustra,
en bog om persemes gamle tro” (2 bd, 1899—
1902). Han är där den förnäme
specialforskaren, som genom årslånga studier av de persiska
källskrifterna satts i stånd att med mästarhand
skildra den persiska profetreligionen. Eljest var
L. till sin vetenskapliga läggning mindre detalj
-forskaren än syntetikern, som påvisade de stora
utvecklingslinjerna. — L. var den borne
journalisten, som i sina av kvickheter sprudlande
artiklar använde sig av språkets alla hjälpmedel. Hans
verksamhet som populärföreläsare sträckte sig
över Nordens samtliga länder.
L:s produktion är synnerligen rik och
omfattande. Utom nämnda arbeten äro hans viktigaste
skrifter följ.: ”Mystik i hedenskab og
kristendom” (1904), ”Buddha” (1907), ”Romantik og
kristendom” (1910), ”Almueliv og eventyr”
(1910), ”Barnelærdom og ynglingeliv” (1913),
”Inledning i religionsvetenskapen” (1914),
”Frem-tidens kvindesag” (1914), ”Stället och vägen”
(1917), ”Kvinnor” (1920), ”Män och deras tro”
(1922), ”Livets gång” (1923), ”Myter och sagor
på väg genom världen” (1926).
4) Jörgen Erik L., den föreg:s son,
biokemist (f. 1898 15/i), med. dr i Lund 1931, doc.
i fysiologi där 1930, prof, i biokemi vid Ärhus
univ. 1937, föreståndare för Sahlgrenska
sjukhusets centrallaboratorium i Göteborg sedan 1938.
L. har särsk. sysslat med problem rörande den
intermediära ämnesomsättningen och bl. a. gjort
värdefulla undersökningar rörande leverns
funktioner. L:s forskningar ha även lett till att man
i dikumarin fått ett viktigt medel emot
blodpropp och i para-aminosalicylsyra (PAS) ett .vid
vissa former av tuberkulos gynnsamt verkande
medel.
Lehmann [léi’man], Rosamond Nina,
engelsk författarinna (f. 1903), g. m. målaren W.
Philips, debuterade med stor framgång med
romanen ”Dusty answer” (1927; sv. övers. 1930).
L. har sedan utg. ”A note in music” (1930; sv.
övers. 1932), ”Invitation to the waltz” (1932; sv.
övers. 1933) och dess forts. ”The weather in
the streets” (1936; sv. övers. 1937), ”The
ballad and the source” (1944; sv. övers. 1946) och
”The gipsy’s baby” (1946).
Lehmann-Kalisch, L i 11 i, tysk
operasångerska (1848—1929), 1870—86 vid Berlins hovopera,
därefter i Amerika, där hon 1888 gifte sig med
tenorsångaren Paul Kalisch. Hon återvände 1890
till Tyskland och sjöng vid festspelen i Bayreuth
och Salzburg samt 1878 och 1879 på operan i
Stockholm. Hon var lika betydande som konsert-,
Wagner- och Mozart-sångerska och en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
