Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legering - Leges - Legg. - Leggiero - Leghorn - Leghorn (höns) - Legien, Karl Rudolf - Legio - Legion - Legionär - Legislativ - Legislatur - Legist - Legitim - Legitimation, legitimering - Legitimationspapper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523 Leges—Legitimationspapper 524
hos I. vid avsvalnandet. Därvid ändras l:s
fysikaliska och kemiska egenskaper avsevärt. Man
utnyttjar vid användningen av 1. dessa
förhållanden så, att man genom värmebehandling
reglerar struktur och fassammansättning till de för 1.
i fråga och det avsedda användningsändamålet
lämpligaste. Som ex. kunna nämnas härdning
av stål och utskilj ningshärdning av duralumin.
Genom framställandet av 1. når man
egenskaper hos materialet, som i viktiga avseenden äro
överlägsna de rena metallernas. Rent järn t. ex.
har låg hållfasthet, men om det tillföres några
tiondels procent kol, erhålles kolstål, som kan
härdas och har förnämliga hållfasthetsegenskaper.
Tillföres i stället i8°/o krom och 8°/o nickel,
erhålles s. k. rostfritt stål (18/s-stål). En lång rad
ståltyper ha utvecklats, som var och en är
lämplig för sitt speciella ändamål. Kopparlegeringar
i form av mässing, brons och nysilver ha
vidsträckt användning liksom lättmetallegeringarna
på aluminium- och magnesiumbasis. En lång
rad andra metaller ingå i viktiga 1. Efter
användningsområdet sammanföras 1. ofta till grupper,
t. ex. lagermetall, lättsmälta legeringar, lödmetall
och stilmetall. — Litt.: ”Metals Handbook”
(1948, utg. av American Society for Metals);
”Råvaror och material” (2 bd, 1948—49).
Léges, lat., lagar, plur. av léx.
Legg., mus., förk. av 1 e g g i e r o.
Leggiero [led^äTå], it., mus., med lätt anslag
el. föredrag.
Leghorn [le’ghän], eng. namn på Livorno.
Leghom [le’ghån], se Höns, sp. 791 och
bild 1 på planschen.
Legien [legi’n], Karl Rudolf, tysk
fackföreningsledare (1861—1920). Han var urspr.
svarvare och blev 1887 ordf, i svarvarnas då
bildade fackförbund. Han tog 1890 efter
socialistlagens upphävande initiativ till en
samorgani-sation för de skilda förbunden (från 1919
Allge-meiner deutscher Gewerkschaftsbund) och blev
dennas ledare. L., som tillhörde riksdagen 1893
—98 och från 1903, företrädde en moderat
socialdemokratisk politik. Hans energiska ledning av
generalstrejken 1920 möjliggjorde ett hastigt slut
på Kappkuppen. L. utgav flera socialpolitiska
arbeten.
Le’gio, lat., legion; oräknelig mängd.
Legiön (lat. le’gio). Ordet legio betydde urspr.
romarnas häruppbåd men betecknade sedan ett
truppförband inom hären. L. bildade i strid urspr.
en falang med stötlansen, hasta, som huvudvapen.
Men förmodligen under krigen med samniterna
(325—290) och efter dessas föredöme ändrades
dess karaktär. Den uppställdes nu i tre avd. bakom
varandra och med olika beväpning: hastäti,
prvn-cipes och triärii el. piläni. Varje träff delades i
tio m a n i p I a r. Hastati- och principesmaniplarna
höllo var och en 120 man, triariimaniplarna 60,
fördelade på ömse sidor om fälttecknet
(signum) och under befäl av två centurioner, förande
var sin manipelhalva (centuria). Varje man bar
utom de båda kastspjuten el. stötlansen ett
tveeggat svärd, vidare sköld, scutum, omkr. fyra
fot hög, kopparhjälm, benskenor och ev. en
pan
sarskjorta. Till varje manipel hörde 40 s. k.
velites, lättbeväpnade soldater, som rörde sig
framför 1. under dess uppmarsch till strid. L.
höll normalt 4,200 man fotfolk, vartill kommo
300 ryttare.
I äldre tider uppsattes genom utskrivning i
regel årl. fyra 1., så att vardera konsuln fick
två under sitt befäl. Under revolutionstiden var
hären en legohär. L., som då var likformigt
beväpnad med svärd och kastspjut och alltjämt
gärna uppställd i tre träffar, indelades nu i tio
kohorter, var och en bestående av sex
cen-turior. Styrkan var normalt omkr. 5,000 man.
Det blev nu brukligt att ställa 1. under befäl av
en legatus el. kvestor. Legionerna betecknades
med ett nummer och ett binamn. — I senare tid
har 1. använts framför allt för att beteckna avd.
av frivilliga, särsk. under revolutionskrigen och
1848 men även under 1 :a världskriget. Inom den
fascistiska milisen i Italien kallades förband,
motsvarande ett reg., för 1. — Se även
Främlingslegion, Polska legionen och Tjeckiska legionen
samt Hederslegionen. — Litt.: H. M. D. Parker,
”The Roman legions” (1928).
Legionär, soldat i en legion (se d. o.).
Legislativ, lagstiftande.
Legislatür, lagstiftande myndighet el.
församling.
Legfst (av lat. léx, lag) kallades under
medeltiden jurist, som behandlade romersk rätt, i
motsats till dekretist el. kanonist, som sysslade med
kyrkans (kanonisk) rätt.
Legitim (lat. legi’timus, av léx, lag), laglig,
enl. lag. berättigad, särskilt om tronarvingar
(re-genter och tronpretendenter).
Legitimation, legitimering, jur., betyder
dels förvärv av viss rättslig ställning el. av
behörighet att företaga vissa handlingar, dels
styrkande av sådan ställning el. behörighet. 1) L. i
den förra betydelsen är bl. a. utomäktenskapligt
barns erhållande av äktenskapligt barns
rättsställning genom dess föräldrars giftermål efter dess
födelse. Hit hör ock 1. som läkare el. veterinär,
vilket sker genom förklaring av
Medicinalstyrelsen, att vederbörande är behörig att utöva yrket.
2) L. i den senare betydelsen avses, då det talas
om att ”legitimera sig” (bevisa, att man är den
person el. har den rättsställning, som man själv
uppger), i vilket syfte s. k.
legitimationshand-lingar (identitetskort, körkort, legitimationskort,
näringslegitimationsbevis, pass, personkort)
användas. I något avvikande betydelse brukas ordet
1. i fråga om legitimationspapper.
Legitimationspapper, jur., handling, som
innehåller åtagande att betala ett peningbelopp,
återlämna viss sak el. utföra annan prestation, med
förbehåll att åtagandet må fullgöras till
innehavaren av handlingen, vare sig denne i själva verket
är berättigad att utkräva prestationen (beloppet,
saken) el. ej. Berättigandet följer näml, icke
nödvändigt med innehavet; det tillkommer
handlingens förste mottagare el. den, till vilken denne i
behörig ordning överlåtit handlingen. Innehavaren
säges vara ”legitimerad” att mottaga prestationen.
L. böra ej förväxlas med innehavarepapper. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
