Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ledningsvävnad - Ledpanna - Ledresektion - Ledru-Rollin, Alexandre Auguste - Ledsegel - Ledsjukdomar, ledgångssjukdomar, artropatier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Ledpanna—Ledsjukdomar
512
len (hydrocentrisk 1.) el. veddelen bastdelen
(leptocentrisk 1.). Ett särskilt system bildas
av kambiestrålarna (sekundära
märgstrålar), rader av levande celler,
som från kambiet åt båda håll sträcka sig
in i de sekundära sil- och veddelarna och
ombesörja näringstransporten i radialled i
stam och rot. — Ledningssträngarna ligga i såväl
stam som rot i den av barken omgivna centrala
delen, centralcylindern el. stelen, som
därjämte består av parenkym och stundom även
av stödjevävnad. Vävnaden innanför dem kallas
märg och mellan dem märgstrålar.
Ledningssträngarna äro förenade med varandra till
ett nätverk av olika byggnad hos olika växter.
Vid lederna gå en del av dem (bladspår,
blad-spårstrångar) genom barken ut till bladen.
Ledpanna, se Led t).
Ledresektiön, operation, vid vilken en sjuk
ledgång borttages, så att en ny, oftast stel och
fast, förbindelse uppstår mellan de kvarlämnade
friska bendelarna.
Ledru-Rollin [ladry’-rålå’], Alexandre
A u g u s t e, fransk politiker (1807—74). Han
var först advokat och juridisk skriftställare och
invaldes 1841 i deputeradekammaren. Där
ivrade L., med sin våldsamma vältalighet en av
yttersta vänsterns mest bemärkta män, för
allmän rösträtt och republik. 1846 avstod han från
sin advokatverksamhet, uppsatte tidningen La
Réforme och förde en häftig opposition mot
julimonarkien. Efter dennas fall genom
februarirevolutionen 1848 blev L. led. av provisoriska
regeringen. Som inrikesminister organiserade han
den allmänna rösträtten och bidrog kraftigt att
kväva upprorsförsöken i april och maj s. å.
Därigenom minskades hans popularitet bland de breda
lagren, och vid presidentvalet dec. 1848 erhöll
han blott 370,000 röster mot 5,3 mill. för prins
Najtoléon. L. bekämpade dennes politik och 13
juni 1849 sökte han kalla Paris’ arbetare till
väpnad demonstration mot presidenten men
misslyckades och flydde till utlandet. 1870 fick L.
återvända till Frankrike samt var 1871 och 1874
led. av nationalförsamlingen utan att vinna något
inflytande. — Litt.: ”L., discours politiques et
écrits divers” (2 bd, 1879); A. R. Calman, ”L.
and the second French republic” (1923).
Ledsegel, lättare hjälpsegel, som vid
akter-lig vind upphissas och sättas utanför råseglen
på därför utriggade ledsegelspiror.
Ledsjukdomar, ledgångssjukdomar,
artropatier. Till de medfödda 1. höra
flera ledmissbildningar, vilka, om de icke tidigt
komma under sakkunnig behandling, kunna starkt
invalidisera individen. Den medfödda höfthältan
beror på en bristande utveckling av höftledens
ledpanna, så att ledhuvudet på lårbenet glider ur
densamma (medfödd luxation). Även klumpfot
är att räkna till de medfödda 1. — Av de under
livet förvärvade 1. spela de, som uppstått
som följd av yttre våld, en stor roll. De
förvärvade 1. indelas enklast i artriter och artroser.
— Anatomiskt motsvaras artriten
(arth-ritis) av en inflammation i leden med början i
ledkapseln (synovialmembranen) och sekundärt
övergripande på ledytornas brosk, som härvid
delvis förstöres; i akut stadium är artriten gärna
förenad med utgjutning i ledhåla (”ledvatten”,
hydartros); i mera kroniskt stadium medför
skrumpningen i ledkapseln i förening med
brosk-såren på ledytorna och processens smärtsamhet,
som befordrar orörlighet, att benens ledändar
gärna bindvävsaktigt växa samman, därmed
förstörande ledförbindelsen (ankylos). Artrosen
återigen karakteriseras anatomiskt av en primär
ledbroskskada, vilken som regel åstadkommits
genom nötning; det underliggande benet reagerar
medelst bennybildning, och resultatet blir en
deformering av ledytorna, som är röntgenologiskt
fastställbar och som sekundärt kan kombineras
med utgjutning i leden och viss reaktion från
kapseln. — Orsaken till en artros är slitage och
nötning, sådan den framför allt framträder i
de åldrande, genom åren starkast belastade
lederna; den befordras säkerligen av olämplig
överansträngning av lederna (t. ex. tungt
jordbruksarbete i uppväxtåren el. alltför hög kroppsvikt);
om känseln i lederna på gr. av vissa
nervsjukdomar (tabes, syringomyeli) är nedsatt, blir
deformeringen särsk. svår. Om ledmus se d. o. Orsaken
till en artrit anses framför allt vara en allergisk
reaktion hos ledkapseln, oftast mot
bakterieprodukter (infektioner) men även mot annan
artfrämmande äggvita (t. ex. serumsjuka och
vissa födoämnesallergier) och stundom också
mot i den egna organismen bildade
ämnes-omsättningsprodukter (t. ex. vid gikt). Den
utan jämförelse viktigaste typen av artrit utgöres
av den reumatiska, vars natur ej är helt klarlagd.
— Symtomen vid 1. äro vid artroserna
endast lokala och utgöras av värk i den
engagerade leden och i kring denna arbetande
muskulatur (som överanstränges genom en
re-flektorisk anspänning för att skona den sjuka
leden). — Vanligaste lokalisationen för artros är
knälederna (artrosis deformans), höftlederna
(ma-lum coxae) och ryggraden (spondylosis
deformans’). Vid artriterna äro de lokala symtomen
från lederna ofta än mera framträdande; leden
är som regel svullen och vid rörelser på gr. av
ledkapselinflammationen mera smärtande än vid
artroserna; i kroniska fall immobiliseras därför
en artritled reflektoriskt av muskulaturen mera
energiskt än en artrosled; utmärkande för
artriterna är vidare en påverkan på
allmäntillståndet, ofta i form av temp.-förhöjning,
pulspåverkan och förhöjd ”sänka”, allt symtom, som
saknas vid artroserna. Ex. på artriter äro
framför allt den reumatiska febern, där
förändringarna äro lokaliserade särsk. till de större
ledgångarna, ofta flygande mellan lederna; vidare den
kroniska reumatiska infektartriten, där
förändringarna äro utpräglade särsk. i de mindre
lederna (hand, fingrar, fot, tår), vidare tuberkulos
artrit samt gikt, där särsk. stortåleden ofta
an-gripes (podager; se Gikt). —
Behandling-e n vid artroserna utgöres framför allt av vila
och värme. Vid artriterna eftersträvas dels en
allmänbehandling, dels en lokal behandling, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
