Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Le Coq, Albert - Lecoq de Boisbaudran - Le Corbusier (Charles Édouard Jeanneret) - Lecouvreur, Adrienne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Lecoq de Boisbaudran—Lecouvreur
504
och ”Die buddhistische Spätantike in Mittelasien”
(7 dir, 1922—33).
Lecoq de Boisbaudran [lakå’k da bcoabådrä’],
Paul Émile F r a n q o i s, fransk kemist (1838
—1912). Han upptäckte 1875 grundämnet
gal-lium.
Le Corbusier [la kårbyzje’], pseudonym för
Charles Édouard Jeanneret,
schweizisk-fransk arkitekt, målare och skriftställare (f.
1887), efter studier hos A. Perret i Paris och
P. Behrens i Berlin sedan 1917 verksam i Paris.
L. är en av den moderna arkitekturens
centralgestalter, icke minst genom sin teoretiska och
propagandistiska insats. Han har utformat en
tankebyggnad, som i sin djärva klarhet, strama
konsekvens och smittande entusiasm haft det
största inflytande på
den internationella
arkitekturutvecklingen. I
”L’esprit nouveau”, en
radikal tidskr. för
estetik (1920—25),
framlade L. den
samhälls- och
arkitekturåskådning, som han
senare utbyggt i sina
böcker, bl. a. ”Vers
une architecture”
(1923), ”Urbanisme”
(1925), ”L’art
décora-tif d’aujourd’hui”
(s. å.) och ”Almanach
d’architecture möderne” (1926).
Stadsbyggnads-konsten, arkitekturen och konsthantverket måste
enl. L. anpassas efter nuets sociala, tekniska och
ekonomiska förutsättningar samt rationellt ta
vetenskaplig forskning och industriell
massproduktion i sin tjänst. — L:s radikala
stadsplaneteo-rier togo form under 1920-talets första hälft och
ha konsekvent tillämpats i hans talrika
stadsplane-projekt, som till största delen icke kommit till
utförande: ”Plan Voisin” för en del av Paris
(1925), stadsplaner för Alger (1930—42),
Stockholm (1933), Antwerpen (1933), Nemours (1934),
Paris (1937) m. fl. L:s stadsplaneidéer åsyfta
framför allt att bemästra de typiska
storstads-problemen, bristen på sol, ljus, frisk luft och
grönska samt den kaotiska stadstrafikens
riskmoment och ineffektivitet. L. tänker sig stadens
alla byggnader förlagda i ett enda
sammanhängande grönområde; i centrum kontorslokaler o. d.
koncentrerade i glest placerade skyskrapor och
däromkring bostäder i sick-sackformade längor;
byggnader och bilbanor upphöjda på betongpelare
några meter över marken, så att fotgängarna
förflytta sig fritt under dem. — Även som
egentlig byggnadsarkitekt har L., bl. a. på gr. av starkt
konservativt motstånd i Frankrike, endast haft
tillfälle att utföra en ringa del av sina mycket
talrika projekt, huvudsaki. gällande bostads- och
kontorshus. L. upptog tidigt den armerade
betongen till konsekvent användning efter lärdomar
av betongpionjärerna T. Garnier och A. Perret.
L:s estetik bygger på de klassiska
proportions-lagarnas måttförhållanden samt på den moderna
Le Corbusier: Schweiziska studenthuset i Cité
univer-sitaire, Paris, 1930- -32. Se även bild 12 å pl. vid
B yggnadskonst.
teknikens rena materialverkan, efter omkr. 1930
effektfullt kontrasterad mot mer måleriska och
primitiva material, ss. trä och natursten. Sedan
1922, då L:s egentliga verksamhet som
byggande arkitekt började, samarbetar han med sin
kusin Pierre Jeanneret (f. 1896). Bland
deras gemensamma verk märkas arbetarbostäder
i Pessac (1925), förslag till N. F :s byggnad i
Genève (1927), som, ehuru det belönades med
i:a pris, dock icke antogs till utförande,
”Centro-soyuz” i Moskva (1928—35), bostadshuset Clarté
i Genève, Schweiz’ studenthus i Paris (1932),
frälsningsarméns byggnad i Paris (1933), ett
17-våningars bostadshus vid Marseille (1950),
ut-ställningsbyggnader bl. a. i Paris 1925 och 1937
och i Stuttgart 1927, ett flertal villor m. m. L.
har även ritat möbler. — Som målare är L:s
namn främst knutet till purismen, en från
kubismen härstammande konstriktning, som 1918
lanserades av A. Ozenfant och L. Under senare delen
av 1920-talet övergav L. de puristiska teorierna
för en friare och kraftfullare form under
inflytande av Leger och Picasso. — Litt.: ”L. och
Pierre Jeanneret. CEuvre complète” (4 bd, 1910
—29, 1929—34, 1934—38, 1938—46; tr. 1937—
46); S. Papadaki, ”L., architect, painter, writer”
(1948).
Lecouvreur [lakovrö’rl, A d r i e n n e, fransk
skådespelerska (1692—1730). Hon var från 1717
anställd vid Théätre franqais, där hon bröt med
den härskande, överdrivet deklamatoriska stilen
samt genom känslans äkthet och lidelsens styrka
skänkte nytt liv åt de stora franska
klassikernas hjältinnor och glans åt Voltaires och
Mari-vaux’ tidigaste sceniska försök. Hennes
förbin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
