Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laveran, Alphonse - Lavery, Sir John - Lavett - lavettage el. lavett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Lavery—Lavettage
482
der en vistelse 1878—83 i Algeriet malarians
parasit; han upptäckte sedermera talrika andra
sjukdomsalstrande organismer av närstående
typer. För sina arbeten om protozoers betydelse
som sjukdomsalstrare erhöll han 1907
Nobelpriset i fysiologi och medicin.
Lavery [lä’vari], Sir John, skotsk målare
(1856—1941). Han studerade i Glasgow och
Paris och blev en av medelpunkterna i målarkretsen
The boys of Glasgow, som på 1890-talet väckte
stort uppseende i England och på kontinenten.
L. började med friluftsmålningar. Han vistades
flera vintrar i Tanger, målade distingerade
figurbilder, porträtt och grupper, och överraskade
med även koloristiskt lyckade lösningar av
illu-strationsmässiga motiv, t. ex. drottning Viktorias
mottagande på utställningen i Glasgow 1888.
Lave’tt, se Lavettage.
Lavettage el. lavett (ty. Lafette,
förvrängning av fr. 1’affüt, l’affütage), underlag
för eldrör vid art.-pjäser, granatkastare och
kulsprutor. L:s uppgift är dels att vid skjutning
uppbära eldröret, möjliggöra dess inriktande och
upptaga rekylen, dels (vid vissa rörliga 1.) att vid
förflyttning tjäna som transportmedel för
eldröret. L. indelas i fasta och rörliga 1. Bland
de förra märkas block-, släp-, självsänkande,
vagg-, pivå- och tornlavettage; de senare kunna
vara bärbara, hjul-, band-, motor- el.
järnvägs-lavettage. Man skiljer även mellan stela 1. med
lavettrekyl och elastiska 1. med rekyl inom
lavetten (vanl. eldrörsrekyl). — L. ha utvecklats
ur de enkla trästockar (se fig. 1 vid
Kanontillverkning), som
småningom utbildades till
s. k. b 1 o c k 1 a v e
t-t a g e med två
lavettsidor, först av trä,
senare av järn el. stål,
sinsemellan förenade
av ”kalvar”. Rekyl
inom lavetten infördes genom blockets uppdelning
i en fast del, släpan, och en rörlig (rekylerande)
del, släden el. överlavetten, släplavettage
(fig. 1), där rekylrörelsen sker i riktning, som
bildar vinkel med kärnlinjens. En avart av denna
typ är det sj älvsänkande 1. (fig. 2).
Nästa steg i utvecklingen var införandet av
eldrörsrekyl och därmed av
vagglavetta-g e, där eldröret rekylerar i en med kärn-
Fig. 1. Släplavettage.
Fig. 2. Självsänkande lavettage.
NF XIII — 16
Fig. 3. Hjullavett med lavettrekyl
(stelt system).
linjen parallell riktning i en vagga el.
re-kyImantel. För vinnande av smidigare
sidriktning (även horisonten runt) konstruerades p
i-vålavettage, mest använt vid marin- och
luftvärnspjäser. Pansrade fästningspjäser ha ofta
tornlavettage, där sidriktningen sker
genom kringvridning av själva tornet med
pansarkalotten. — De rörliga 1. ha urspr. utvecklats ur
blocklavettage, som för transport försågos med
hjul, h j u 11 a v e 11age, -lavett (fig. 3 och
5). Blocket
förlängdes till en
lavettsvans,
som vid
transport uppbröstades på en
fö-reställare. Finkalibriga pjäser
försågos redan
tidigt med
bär
bara 1., vanl. av trefots-, stundom av
blocklavettage-typ. Under 2:a världskriget
undanträngdes hjullavetten i stor utsträckning
av bandlavettage (fig. 4), som medgav
eldgivning direkt från transportmedlet. Vissa
mycket tunga, grovkalibriga el. långskjutande pjäser
anbringas ofta på järnvägslavettage (se
bild 10 å pl. vid Kanon). — För att eldröret
skall kunna inriktas, måste det kunna vridas såväl
i höjdled som i sidled i förhållande till de fasta
el. på marken vilande delarna av 1. (höjd- och
sidriktning ”inom lavetten"). Lavetten är därför
i regel uppdelad i 3 delar: underlavett,
överlavett och vagga. Vanl. sker
höjdriktningen genom vaggans vridning i
vertikalplanet (kring tappar, medelst en höj dratt) i förh.
till överlavetten och sidriktningen genom
överlavettens vridning i horisontalplanet (kring en
pivå) i förhållande till underlavetten (fig. 5).
Inriktningen utföres medelst höjd- och s i d r i k
t-inrättningar (fig. 6 och 7) samt med hjälp
av riktmedel. Moderna hjullavetter ha i
allm. ”delad svans”, s. k. V-lavett, varigenom
sidriktfältet ökas från 5 å 8° till 50 å 6o°.
Pjäser i bandlavettage ha genom fordonets
vridning 360° sidriktfält. Rörliga luftvärnskanoner
Fig. 4. Artilleripjäs på bandlavettage från 2:a
världskriget. Amerikansk 155 mm kanon under eldgivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
