Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larsson, Jacob - Larsson, Karl - Larsson, Lars-Erik - Larsson, Liss Olof, i Västannor - Larsson, Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Larsson
426
samlingspartiet, inom vilket han snart framträdde
som en av de ledande. 1921 övergick han till det
socialdemokratiska partiet. Som förste civile
sjöförsvarsminister (i Staaffs 2:a ministär) 1911
—14 var L. jämte regeringschefen den, som
hårdast drabbades av en bitter och personligt färgad
kritik; anledningen härtill var främst hans och
regeringens flottbyggnädsprogram.
Larsson, Karl Anton Alfred, salvationist
(1868—1952). L. blev officer i Frälsningsarmén
i Sverige 1890, var chefssekr. 1907—12, verkade
sedan på ledande poster inom Frälsningsarmén
i Sydamerika och i Europa (senast i Norge 1928
—35). blev 1919 kommendör och var 1935—45
ledare för verksamheten i Sverige. L. har bl. a.
utg. ”Carl Gottfrid Olsson-Barr” (1928), ”Tio
år i Ryssland” (1937) och självbiogr. ”Under
order” (2 bd, 1945—47).
Larsson, Lars-Erik Vilner, tonsättare (f.
1908 15/s), studerade efter organistexamen 1924
komposition och dirigering vid konservatoriet i
Stockholm 1925—29 samt därefter bl. a. i Wien.
Han var 1937—43
medarbetare på
Radiotjänsts musikavd. 1937
blev han ledare för
Radiotjänsts
kammarorkester samt 1947
lärare i komposition och
prof, vid Musikhögsk.
i Stockholm. Redan
under sina studieår
hade L. fäst
uppmärksamheten vid sig
genom en rad
kompositioner, bl. a. en
symfoni, pianostycken,
sånger, balladen ”En
spelmans jordafärd” m. fl. 1932 kom hans stora
genombrott med ”Sinfonietta för stråkorkester”.
Den tidigare romantiska välklangen hade här
fått vika för ett lineärt skrivsätt. Sinfoniettan
spelades vid ISSM:s musikfest i Florens 1934
och gav L. hans första internationella berömmelse.
Universal-Edition i Wien tryckte en rad av hans
verk, däribland två konsertuvertyrer, en
saxofonkonsert, en serenad samt ”Divertimento nr 2”,
som spelades vid ISSM:s musikfest i Paris 1937.
1936 fullbordade L. operan ”Prinsessan av
Cypern”. Komponisten har här delvis övergivit det
moderna skrivsätt, som kommit till uttryck i
tidigare verk. Denna tendens mot en klassisk
enkelhet fortgår i de följande verken. Bland dem
märkas körverken ”Förklädd gud”,
”Väktar-sånger”, ”Det röda korset”, ”Röster från
Skansen”, orkesterverken ”Pastoralsvit”, ”Svit ur
musiken till En vintersaga”, ”Ostinato” och
”Gustaviansk svit”. Bland senare verk kunna nämnas
”Konsertuvertyr nr 3”, en violoncellkonsert och
”Musik för orkester”.
Larsson, Liss Olof, i Västannor
(Leksands socken), hemmansägare, politiker (1838—
96). L. var led. av A. K. 1867—1887 A, större
delen av maj l iksdagen 1887 samt 1888—90, av
F. K. 1891—96, v. talman i A. K. 1885—1887
A, 1889—90, bankofullmäktig 1874—90 och 1892.
Han tilldrog sig genast stor uppmärksamhet och
blev med tiden en känd figur i Stockholmslivet.
Kunnig, slug, slagfärdig och orädd, gjorde han
en rask politisk karriär och framstod snart som
den mest betydande av de yngre
bonderepresentanterna. Fastän i
grunden konservativ,
var L. åtskilliga år en
ganska typisk
företrädare för
bonderadikalismen och
Lantmannapartiets sparsamhets-strävanden. Med tiden
visade han sig dock
alltmer konservativ; i
tullstriden ställde han
sig helt på den
protektionistiska sidan,
vilket slutligen
omöjlig-gj orde hans omval.
Hans aggressiva och
många gånger föga lojala uppträdande har gjort
hans eftermäle till ett av de mera omstridda.
Larsson, Simon M a r c u s, målare (1825—
64). Han var bondson från Östergötland, blev
sadelmakargesäll i Stockholm, elev vid
Konst-akad. 1846, målade landskap, Stockholmsutsikter
och porträtt, efter ett besök i Köpenhamn (där
påverkad av V. Melbye) även mariner med
fartyg, vann 1851 akad:s kungl. medalj, reste 1852
till Düsseldorf och 1855 till Paris. Från denna
tid härstamma hans vildmarkslandskap med motiv
från Småland, upprörda och mäktiga stämningar
med forsar och storm, tallskog och solglimtar
mellan molnen. Jättetavlan ”Skeppsbrott vid
bohuslänska skärgården”
målades 1857 och
visades med storartad
effekt bl. a. i Paris.
Året därpå
fullbordade han ”Brinnande
ångbåt” — ett motiv,
som han många
gånger upprepade. 1858—
60 vistades han i
Sverige och förde en
excentrisk tillvaro. 1860
begav han sig till
Finland, gästade
Runeberg i Borgå, fortsatte
till Petersburg och
slutligen till London, där han avled, lungsjuk
och utfattig.
L. börjar som elegisk naturlyriker och
fortsätter som romantiker. Hans konst blir dramatisk
och starkt patetisk naturdiktning. I våldsamma,
storslagna stämningar av de lössläppta
elementens rasande framfart över ödebygd och hav
ger han uttryck åt sitt eget stormande känsloliv.
I sina verk från mitten av 1850-talet står han
högst. Flans lätthet att producera blev hans un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
