Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappar - Levnadssätt - Renantal - Bostäder och byggnader - Husgeråd och redskap - Klädedräkt och utsirningskonst - Mat och dryck - Sociala förhållanden och administration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Lappar
394
de flesta renar ägas och skötas här av finska
bönder. På Kolahalvön leva 1. av fiske i havet
och insjöarna samt av en primitiv
skogsrensköt-sel; med helt annan energi och framgång
bedri-ves renskötsel här av fr. o. m. 1887 inflyttade
syrjäner med samojediskt tjänstefolk.
Renantal. Antalet renar i Sverige beräknas till
c:a 200,000, representerande ett nationalvärde av
c:a 10 mill. kr. Norge har i runt tal 125,000
renar och Finland 100,000.
Bostäder och byggnader. Kåtan (kåte,
norsklapska goatte) är av många olika typer, av vilka
den egendomliga, högt utvecklade tältkåtan är
den för nomaderna mest karakteristiska. Den
består av en stark men lätt träställning i form
av en stympad kon och en över denna lagd
tältduk av säckväv el. (längst i n.) vävda täcken,
vilken upptill lämnar ett stort rökhål öppet;
mellan två dörrstänger bildas en smal, triangulär
dörröppning, som täckes av en löst hängande, med
träspjälor utspänd dörr. Tältkåtan är ung.
manshög och mäter vid basen 4—5 m i diam. På
marken i dess mitt ligger eldstaden, en av flata
stenar lagd, oval ring av 1—1,5 m längd. På
bägge sidor om eldstaden är människornas avd.,
där marken är täckt av gran- el. björkris med
några renhudar på; bakom elden är den fordom
heliga påssjo, kökskärlens och matvarornas plats.
De fasta torvkåtorna av trädstammar, täckta av
näver och därutanpå torv, ha i grunden samma
konstruktion som tälten; de begagnas särskilt i
s. men även bland t. ex. Tornelapparna. Bland
skogslapparna har den fasta kåtan nått sin högsta
utveckling och består nedtill av en fyrkantig
timring av stockar, från vilken en pyramid av
kluvna trädstammar reser sig. Om norsklapsk g a
m-m e se d. o. Invid kåtorna ser man ställningar
av olika slag för förvaring av matvaror m. m.;
enklast är suonger, som består av hopkopplade
björkstammar, på vilkas grenar kött o. a. hänges
upp; luowe är en lave ett par m över marken,
luopte ett tak, under vilket allehanda saker
kunna hängas, njalla en duvslagsliknande bod på en
manshög trädstam, aite el. i s. bure en
visthus-bod på fyra fötter. Gärden med flera avd.
begagnas för hopblandade renhjordars skiljande
efter de olika ägarna.
Husgeråd och redskap. I kåtan måste
husge-rådet för utrymmets och flyttningarnas skull
vara av enklaste och fåtaligaste slag. Man sitter
och ligger på renhudarna på marken och äter ur
matskålar, helst av trä; de lapska skedarna äro
av horn med brett blad och mycket kort skaft.
Ovala, jämbandade kistor, ett par grytor, kittlar
och kaffepannor, av grantågor flätade, runda
korgar med lock för kaffekoppar m. m., skinnfällar
med fotpåse, kuddar och ett par skinnsäckar
fullborda utrustningen i kåtan. Om l:s slädar se
Akja. De ursprungliga seldonen bestå av en runt
renens hals lagd loka av renskinn, förbunden med
en dragrem, som mellan renens ben går till en
ögla under slädens spets; skinnlokan undantränges
nu av mera praktiska trälokor. L:s skidor förete
både en stor ursprunglighet och en teknisk
fulländning. Flera former finnas, allt efter
använd
ningen: skarskidor, lössnöskidor,
vargrännarski-dor etc. Vid klövjning begagnas en för 1.
egendomlig, enkel klövsadel, på vilken hängas ett slags
stora askar av en sammanböjd, bred träspjäla
med vidjenät som botten (kisa). Renarna måste
fasttagas med ”kasttöm” (lasso). L:s båtar voro
i äldre tider små och så lätta, att de utan
svårighet kunde bäras från sjö till sjö; sidoborden
voro sammansydda med grantågor. Egendomlig
är vaggan, en med läder överklädd och med en
läderkur över huvudet försedd, urholkad träho,
vilken bäres över axeln i ett band och kan hängas
upp i kåtastängerna.
Klädedräkt och utsirningskonst. Den gamla
lapska dräkten, vilken i många trakter nu starkt
uppblandats med utifrån komna plagg, bestod av
toppmössa, kolt (på sommaren gärna av läder)
el. päls med håret utåt (”lappmudd”, muodda) och
innerkolt el. innerpäls med håret inåt, ett med
ficka försett bröstskydd (”barmkläde”), trånga
byxor, ofta av läder, med dragband kring
höfterna, på vintern damasker av bellingar (skinnet
på renens ben), bandskor av läder, bellingar el.
härnor (skinnet på renens huvud) samt
tumhandskar av läder el. bellingar el. vantar. I skorna
begagnas hö av starr i st. f. strumpor. I vissa
trakter användas egendomliga oväderskläder av
åldrigt snitt. Männens kolt är försedd med
uppstående krage, i många trakter prydligt utstyrd.
Framtill är kolten i de flesta trakter
samman-sydd, utom från halsen till mitt på bröstet. Den
skörtas upp över ett bälte, och den på så sätt
uppkomna påsen runt livet nyttjas som
förvaringsrum för litet av varje. Kvinnans kolt är
mycket längre än mannens, vilken vanl. räcker
till knäet. Mössan är till form, utsirning och
färg ytterst olika i olika trakter och olika hos
män och kvinnor, hos smågossar och småflickor.
Bälten, skoband o. a. band vävas el. flätas i
vackra mönster. Alla skinnkläder och skor sys
med den starka och praktiska tråd, som beredes
av renens senor; all sömnad, även av skor,
ut-föres av kvinnorna. Av horn göras knivskaft,
slidor, fodral, spännen, skedar m. m., vilka
utsiras med inristade ornament, delvis med motiv
från nordbornas järnålder. ”Lappsilvret” med
dess medeltidsornamentik förfärdigas av
guldsmederna i städerna. Om l:s sång se Jojkning.
Mat och dryck. L:s föda är mest animalisk:
renkött, blodmat, tillagad av i ”blodmagar” i
fruset och torkat tillstånd förvarad blod,
märgben, mjölk, ost, fisk. Mjöl och i senare tider
bröd och smör köpas. Äkta lapska grönsaker
äro roten och de späda knopparna etc. av Angelica
archangelica samt blad och stänglar av Rumex
acetosa, Oxyria digyna och Mulgedium alpinum,
gärna kokade och blandade med mjölk. Kaffe,
litet saltat, drickes i stor utsträckning. Den
egentliga huvudmåltiden hålles på aftonen.
Sociala förhållanden och administration.
Liksom nomadfolk i allm. leva 1. sedan urminnes
tider i större el. mindre horder el. stammar, s. k.
lappbyar (sing. sita), vilka för sin renskötsel
förfoga över ett traditionellt bestämt distrikt;
vanl. äro de egentliga byarna delade i smärre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
