Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laplace, Pierre-Simon de - La PLata, Eva Perón - La Plata, Río de - La Platastaterna - Laportea - Lapouge, Vacher de - Lappa - Lappar - Utbredning och antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
La Plata—Lappar
390
markis, fransk astronom och matematiker (1749
—1827). Han var sedan 1784 examinator,
därefter lärare vid artillerikåren i Paris. Han var
1799 under kortare tid minister för
inrikesären-den, utnämndes 1804 av Napoleon till greve och
1817 av Ludvig XVIII till markis. Näst Newton
måste L. sägas vara den, som verksammast
bidragit till utvecklingen av den celesta mekaniken.
Med utgångspunkt från den av Newton
framställda allmänna gravitationslagen gav L. i sitt stora
banbrytande verk ”Traité de mécanique céleste”
(5 bd, 1799—1825;
eng. övers, av N.
Bow-ditch, 1829—39) f.
ggn en fullständig
teori för beräkningen
av månens, planeternas
satelliternas och
kometernas banor. Denna
teori grundar sig på en
av L. genomförd
lösning av
störnings-problemet, varigenom hänsyn kan tagas
till kropparnas inom
solsystemet
ömsesidiga gravita-
tionsverkan. L:s teori tillämpades jämväl
numeriskt på solsystemets kroppar, och den
utomordentligt goda överensstämmelsen mellan teori
och beräkning gjorde det i hög grad sannolikt,
att Newton lyckats finna gravitationslagens
riktiga form. Av stort allmänt intresse är L:s
resultat, att planeternas medelavstånd från solen
endast undergår ändringar av periodisk natur
samt att förändringarna i planetbanorna på grund
av störningarna äro av sådan natur, att
planetsystemets stabilitet kan anses tryggad under
mycket långa tider. L. har lämnat värdefulla och
betydande bidrag inom så gott som alla den
teoretiska astronomiens områden. Inom den rena
matematiken har L. gjort ett flertal
banbrytande insatser. Sannolikhetskalkylens teori
utvecklades av honom i två grundläggande arbeten av 1814
och 1820. I det senare framställdes teorien för
den för all bearbetning av observationer ytterst
viktiga minsta kvadratmetoden.
Genom upptäckten av de efter honom uppkallade
Laplaceska koefficienterna
utvecklades den inom den tillämpade matematiken
betydelsefulla teorien för de sfäriska funktionerna.
Av icke mindre betydelse äro L:s undersökningar
över potentialfunktionens egenskaper. L. var den
förste, som uppställde en vetenskapligt grundad
teori för solsystemets utveckling ur en roterande
nebulosamassa. L:s ”Exposition du système du
monde” (2 vol., 1796), som ger en allmänfattlig
framställning av hans huvudverk, är ett mönster
för populär framställningskonst. L:s ”Oeuvres
complètes” utgåvos 1843—47 i 7 bd; ny uppl.,
14 bd, 1878—1912.
La Plata, Eva P e r 6 n, huvudstad i prov.
Buenos Aires i Argentina, 50 km s. ö. om Buenos
Aires och ett stycke från Rio de la Plata; 268,000
inv. Staden anlades 1882. Den har ovanligt
bre
da gator, vackra parker och offentliga
byggnader, univ. gr. 1897, astron. observatorium, stort
naturhistoriskt och etnogr. museum samt zool.
trädgård. L. har börs, stora slakterier och
fry-serier, kvarnar, petroleumraffinaderi, textil- och
metallindustri. En kanal förbinder själva staden
med dess stora oceanhamn Ensenada, som har
frihamn och snabbt växande trafik, särsk.
utförsel av fruset kött, spannmål o. a.
jordbruksprodukter.
La Plata, Rio de L. (sp., silverfloden), den
trattformiga, 300 km långa vik av Atlanten, som
inskjuter mellan Argentina och Uruguay. L. är
i mynningen omkr. 250 km bred och är överallt
grund, endast i de yttre delarna 10—25 m djup.
I dess innersta del utfalla floderna Paranå och
Uruguay; tillrinningen till L. uppskattas till
1,5 mill. m3/min., och det slambemängda vattnet
märkes mer än 100 km ute till havs; innanför
Buenos Aires är vattnet sött. Trafiken är
mycket livlig, särsk. på Buenos Aires och Montevideo.
L. upptäcktes 1519 av Juan Diaz de Solis. —
Utanför L:s mynning stod 13 dec. 1939 ett
sjöslag mellan det tyska pansarskeppet ”Graf Spee”
och tre engelska kryssare. Efter häftig eldstrid
tvingades ”Graf Spee” anlöpa Montevideo.
Sedan uppehållstillståndet utgått, sänktes fartyget av
den egna besättningen.
La Platastatema, sammanfattningsnamn för
Argentina, Uruguay och Paraguay.
Lapo’rtea, bot., se Nässelväxter.
Lapouge [lapö’$], Georges Vacher de,
fransk antropolog och sociolog (1854—1936),
bibliotekarie vid olika univ.-bibl. 1883—1912. Enl.
L:s ”antroposociologiska” teori, som betytt
mycket för den nationalsocialistiska rasläran, vilar
den nuv. civilisationen på de skapande människor,
som tillhöra den långskalliga ariska rasen. L:s
viktigaste skrifter äro ”Les sélections sociales”
(1896), ”L’aryen, son röle sociale” (1899), ”Race
et milieu sociale” (1909). •
Lappa, bot., se Kardborrsläktet.
Lappar, svenskt namn på en folkstam, som
själv kallar sig same, sapme el. sabme, olika i olika
trakter. Dess äldsta nordiska namn, ännu ofta
använt i Norge, är finnar. Det svenska lapp
är ett gammalt lån från finska Lappi,
”Lappland”, urspr. även ”invånare i Lappland”
(ödemarken i norr). De sydligare 1. kalla sig
numera även på svenska gärna same, plur. s
a-m e r.
Utbredning och antal. L:s nuv.
utbredningsområde sträcker sig fr. o. m. Kolahalvön i n. v.
Ryssland över Finlands nordligaste del, n. om
polcirkeln, och genom Skandinavien söderut till
Rörostrakten i Norge och Dalarnes n. v. hörn
(Idre) i Sverige. I Norge äro 1. talrikast i
Finmarks och Troms fylken samt i fjälltrakterna
längs riksgränsen i Nordlands fylke; de sydligare
boende äro blott glest spridda i de inre
fjälltrakterna. I Sverige utgöras de eg. lappdistrikten
av Norrbottens och Västerbottens lappmarker
(Lappland) samt Jämtlands och Härjedalens
fjälltrakter; nedanför lappmarksgränsen finnas 1.
sporadiskt framför allt i de övre Tornedalssock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
