Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagerborg, Rolf - Lagerbox - Lagerbring, släkt - LagerBring, 1. Sven - Lagerbring, 2. Carl - Lagerbring, 3. Gustaf - Lagerbärsblad - Lagercrantz, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Lagerbox—Lagercrantz
268
Sven Lagerbring. Målning av M. D. Roth. Lunds univ.
dande” (1937), ”1 egna ögon — och andras”
(1942), ”Reaktionspsykologi” (1943), ”Ord
och inga visor från ett folkvälde på villovägar”
(1945) och ”Dess trohet trotsar döden: till
Sveriges historia i Finland inför rikets sönderfall”
(1950). På sin 70-årsdag hyllades han med
festskriften ”Eros och Eris” (1944).
Lagerbox, vanl. benämning på ett mot regn
och damm avtätat lager, speciellt sådana som
användas för lagring av järnvägsvagnsaxlar.
Lagerbring, från den gamla skånska
lärdoms-släkten Bring utgrenad ätt, med nedannämnde
L. 1) adlad 1769. L. 2) blev friherre 1813, greve
1818 men avled barnlös.
1) Sven L. (skrev sig Lager B ring),
historiker (1707—87). L. blev 1720 student vid
Lunds univ. och 1731 jur. adjunkt där. Senare var
han några år i Stockholm lärare i von Fersenska
familjen och fick då tillfälle att i Riksarkivet och
Antikvitetskollegium forska och samla historiskt
material. L. blev akademisekr. i Lund 1741 och
prof, i historia 1742 samt fick 1770 kansliråds
titel. Jämte Dalin är L. den egentlige
banbryta-ren för den moderna, kritiska hävdaforskningen
i Sverige genom sina urkundspublikationer och
historiska arbeten, i vilka han med skärpa skilde
mellan primära och sekundära källor och
därigenom lade en fast grund till en vetenskaplig
källkritik. I fråga om noggrannhet, fördomsfri
sovring och källvärdering står han över Dalin och
överträffar tidigare historiker i kritisk skärpa,
vidsynt forskarblick och omutligt sanningskrav.
L. ägde en ursprunglig stil, full av humor och
med kärnfulla, pregnanta vändningar. L:s
viktigaste urkundseditioner äro ”Monumenta
Sca-nensia” (1744—50; i disputationsform
innehållande viktiga urkunder till Skånes historia, bl. a.
”Liber daticus” och ”Necrologium Lundense”)
samt ”Samling af åtskilliga handlingar och
påminnelser” (3 dir, 1749—58; aktstycken av
all-mänhistoriskt intresse och smärre historiska
uppsatser). L:s huvudarbete, ett mästerverk av
lärdom och skarpsinne, är ”Svea rikes historia ifrån
de äldsta tider til de närvarande” (4 bd, 1769
—83; av bd 5 voro vid L:s död blott 32 sidor
tr.; forts., åren 1460—63, utgavs 1907 av L.
Weibull i ”Sven LagerBring, Skrifter och bref”).
En kortare sammanfattning av Sveriges öden är
L:s ”Sammandrag af Svea rikes historia” (1775;
flera uppl. i ny, utvidgad form), som slutar med
Gustav III:s revolution. I 1778 års omarbetade
och avsevärt utvidgade uppl. av detta arbete
ingår en för sin tid överlägsen skildring av den
Svenska statens organisation och förvaltning,
folkmängdsförhållanden, jordbruk, industri m. m.,
för samtiden en välbehövlig handbok i svensk
statskunskap. L. skrev även många dissertationer
om Skånes arkeologi och historia samt i filosofi,
juridik, teologi och kyrkohistoria. — Litt.: S. E.
Bring, ”Förteckning öfver Sven LagerBrings
tryckta arbeten och manuskript” (1907); Hist.
Tidskr. för Skåneland, 4 (1910).
2) Carl L., den föreg:s son, greve,
ämbetsman (1751—1822). Efter studier i Lund kom
han in i verken i huvudstaden och lyckades vinna
Gustav III:s uppmärksamhet. Enl. konungens
önskan blev han protokollförare i den t. f.
regeringen efter attentatet 13 mars 1792 och s. å.
statssekr. i Krigsexpeditionen. Avlägsnad ur
styrelsen, placerades han som landshövding i
Nyköping, vilken post han måste lämna såsom
misstänkt, ehuru ej överbevisad, för delaktighet i
Armfelts revolutionsplaner (1794). Rehabiliterad
av Gustav IV Adolf 1796, förestod han
Krigsexpeditionen under hela dennes regering, varvid
han bl. a. fick organisera lantvärnet 1808. Efter
revolutionen 1809 inkallades han i
interimsrege-ringen men utestängdes såsom gustavian från det
nya statsrådet. Som reträttplats fick han den av
honom tidigare beklädda
överpostdirektörsbefatt-ningen. Vid riksdagen i Örebro 1812 var L.
lantmarskalk och blev s. å. statsråd.
3) Gustaf Otto Robert L., frih., ämbetsman
och politiker (1847—1921). Han blev
underlöjtnant vid Upplands reg:te 1866, tog avsked som
kapten 1889, var 1884—87 verkst. dir. i
livför-säkrings-ab. Viktoria och 1887—93 i
försäk-rings-ab. Skandia. 1897—1917 var han
landshövding i Göteborgs och Bohus län. Som led.
av Andra kammaren för Stockholm 1894—96
tillhörde L. Nya centern, som led. av Första
kammaren 1899—1913 för Göteborgs och Bohus län
slöt han sig till kammarens moderata parti och
var en av dess förtroendemän. Som
landshövding tog han många betydelsefulla initiativ,
särskilt för fiskarbefolkningens bästa.
Lagerbärsblad, se Lager.
Lagercrantz, från assessorn i Göta hovrätt
Jakob Larsson Gavelius (d. 1656) härstamande
ätt, adlad L. med dennes son, överkommissarien
vid amiralitetet i Karlskrona Magnus Gavelius
(1648—93), far till nedannämnde L. 1). Till en
yngre gren av ätten hörde L. 3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
