Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laforgue, Jules - Laforsen - La Fosse, Charles de - Lafrans Botvidsson - Lafrensen, 1. Niclas, d. ä. - Lafrensen, 2. Niclas, d. y. - La Fresnaye, Roger de - Lag - Lag (filosofi, juridik, fysik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Laforsen—Lag
256
Berlinhovet. Han dog i lungsot efter återkomsten
till Paris, där han räknades som en av den nya
lyrikens pionjärer. L. utgav fyra diktsamlingar
samt ett bd satiriska kåserier och fantasifulla
berättelser, ”Moralités légendaires” (1887), vari
han röjer sig som en spirituell och melankolisk
ironiker. — Jfr. monogr. av F. Ruchon (1924)
och J. Cuisinier (1925).
Laforsen, fors och kraftverk i Ljusnan, 40 km
ovan Ljusdal; äges av Stockholms superfosfat
fabriks ab.
La Fosse [la fä’s], Charles de, fransk
målare (1636—1716), en av Le Bruns elever och
närmaste efterföljare. L:s mest omfattande verk
är dekorerandet av Invalidkyrkans kupol. Han
utförde även dekorativa arbeten i Versailles. I
Louvren finnas av hans betydande smärre
målningar ”Bacchus’ triumf”, ”Moses upptages av
Faraos dotter” m. fl.
Lafrans Botvidsson, kyrkbyggare och
skulptör på Gotland på 1200-talet, son till mäster
Botvid från Eskelhem. L. var den gotländska
unggotikens mest betydande, nu till namnet bekante
konstnär i sitt fack, stenmästarens. Hans namn är särsk.
knutet till Hellvi och Hejnums kyrkor. — Litt.:
J. Roosval, ”Die Kirchen Gotlands” (1911).
La’frensen. 1) N i c 1 a s L. d. ä., målare (1698
—1756). Efter utbildning i Stockholm till
fältskär började L. 1720 ägna sig åt målarkonsten
och utförde först porträtt i olja. L:s oljeporträtt
äro vanl. stela i uppställningen och dunkla i
koloriten. På 1730-talet började han allt flitigare
måla porträttminiatyrer. Dessa äro ofta kopior
av arbeten i olja. L. kopierade också tarika
kopparstick med bibliska och mytologiska motiv samt
utförde ett stort antal miniatyrer efter porträtten
på Gripsholm (nu i Kungl. bibi.) samt miniatyrer
efter bl. a. G. Lundberg och L. Pasch d. ä. L.
var en detalj kär ehuru föga betydande konstnär.
2) N i c 1 a s L. d. y., i Paris kallad L a v r e i
n-c e, den föreg:s son, miniatyrist (1737—1807).
Efter studier i faderns verkstad fortsatte L. 1762
—69 sin utbilning i Paris. Återkommen till
Stockholm, blev han 1770 hovminiatyrist och fick
flera beställningar för hovet. 1774 återvände L.
till Paris, där han utförde miniatyrer i F.
Bou-chers och P.-A. Baudouins galanta genre. Dessa
arbeten vunno stor popularitet. 1791 begav sig
L. undan revolutionens fasor åter till Sverige,
där han snart blev prof, vid Konstakad. Han
utförde nu mest porträttminiatyrer och gouacher
med motiv ur svenska historien. Talrika arbeten
av L:s hand finnas ännu bevarade, t. ex. i
Nationalmuseum och Louvren. Man beundrar hans
arbeten för deras behagfulla, veka, harmoniska
kolorit. Ehuru föga originell och banbrytande,
förtjänar L. uppmärksamhet såsom en alltigenom
kultiverad och tidstypisk representant för den
gustavianska epoken. — Litt.: O. Levertin, ”N.
L. d. y.” (4:e uppl. 1920); K. Asplund, ”Två
gustavianska mästare” (1925); P. Lespinasse,
”Lavreince” (1928); B. G. Wennberg, ”N. L.
d. y.” (1948).
La Fresnaye [la fränä’], Roger de,
fransk målare (1885—1925), tillhörde kretsen
Roger de La Fresnay: Erövringen av luften, 1913.
kring kubisterna men tillämpade deras program i
modifierad form. L:s kubism innebär en lyrisk
geometrisering av ofta romantiska motiv. Han
har även arbetat som illustratör.
Lag (fsv. lagh, eg. ”det lagda”, av stammen
i lägga) nyttjas i en mängd olika betydelser:
varv, ordning, sällskap (vänners lag), samling av
arbetare, som gemensamt utföra ett arbete; som
idrottsterm en grupp, som bildar en enhet för att
idka en viss idrott (t. ex. fotbollslag); även trupp
(t. ex. brottar lag).
Lag. 1) (Filos.’) Olika betydelser av lag (lat.
lex) kunna urskiljas, a) Teoretisk lag,
speciellt naturlag, ett omdöme, som utsäger en
faktiskt föreliggande regelbundenhet i
sammanhanget mellan vissa företeelser, b) Praktisk
lag, sedelag, en allmängiltig sats, som, till
skillnad från föregående, icke utsäger vad som
är men vad som bör vara, en norm sålunda för
mänskligt handlande.
2) (Jur.) I vidsträckt mening
sammanfattningen av alla de förpliktade bestämmelser, som gälla
inom en viss stat. Vanl. begagnas ordet i mera
inskränkt bemärkelse såsom beteckning för alla
de föreskrifter, som tillkommit i den särskilda
ordning, som gäller för lagstiftning. Man brukar
då också skilja mellan lag och grundlag (se d. o.).
För lagbegreppets uppkomst har den särskilt
av Montesquieu hävdade uppfattningen om
statens verksamhet såsom uppdelad på tre
funktioner, den lagstiftande, den dömande och den
förvaltande el. styrande, varit av största betydelse.
På grundvalen av denna terori uppbyggdes
framför allt kravet på att folkrepresentationen skulle
äga ensamrätt till el. i varje fall dominerande
inflytande på lagstiftningsmakten. I praktiken har
emellertid även statschefen i alla länder möjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
