Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köpenhamns universitet - Köpenick - Köpenickiad - Köpeskillingslikvid - Köping - Köping (Västmanlands län)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köpenick—Köping
219
svarar kvæsturen, som står under ledning av en
av konungen utnämnd kurator. K. hade 1950 126
professorer och ung. lika många övriga lärare
(docenter, lektorer, adjunkter, manuduktörer,
assistenter) och c:a 6,000 studenter. — Knutna till
K. äro olika stipendieinrättningar, bland dem
Kommunitetet, som instiftades av Fredrik
II 1569 och urspr. avsåg att lämna bespisning
åt fattiga studenter men 1736 ombildades till
utdelare av penningstipendier. — I anslutning till
univ. finnas även ett antal
studentkollegier, några med helt fria bostäder för yngre
studerande (c:a 600): Walkendorffs kollegium
(grundat 1595), Regensen (1623), Borchs
kollegium (1689), Elers kollegium (1691) och
Hass-agers kollegium (1900). Andra stiftelser
upplåta till lågt pris rum åt studerande (c :a 400):
Hagemanns kollegium (grundat 1909),
Studenter-gården (1923). Kvinderegensen (1932), Nordisk
kollegium (1942) och Ballonparken (1948). 1950
lades grundstenen till ett Frihedskollegium, i
första hand avsett för barn till under 2:a
världskriget fallna frihetskämpar. — Litt.: H. F.
Rördam, ”Köbenhavns universitets historie 1537—
1621” (4 bd, 1869—77); W. Norvin,
”Köbenhavns universitet i middelalderen” (1929),
”Köbenhavns universitet i reformationens og
ortho-doxiens tidsålder” (2 bd, 1937—40).
Köpenick [kö’-], stadsdel i s. ö. Berlin, före
1920 självständig stad.
Köpenickiäd [kö-], skämtsam beteckning för
uppträdande under falskt namn el. med föregiven
befogenhet för att åtkomma penningar el. annan
fördel. Tillvägagåendet har fått namn efter orten
Köpenick (se d. o.), där 1906 skomakaren Wilhelm
Voigt (d. 1922) lyckades, klädd i preussisk
officersuniform (”Köpenickkaptenen”), förmå en
avdelning soldater att medfölja till rådhuset, där
han skrämde stadskassören att utlämna kassan.
Voigt blev snart gripen och straffad.
Köpeskillingslikvid, gängse benämning på den
slutliga uppgörelsen av betalning för köpt (fast)
egendom, över k. upprättas oftast en skriftlig
handling, även den kallad k., vari beskrivning
över k. inflyter. K. kan äga rum såväl efter en
frivillig, enskild försäljning som efter en
exekutiv sådan. I regel få i förra fallet äldre
inteckningar, som belasta den sålda fastigheten,
avräknas å köpesumman, återstoden av köpeskillingen
kan betalas kontant (på en gång el. i terminer),
men ofta tillätes köparen lämna skuldebrev, s. k.
köpeskillingsreverser, till en del av
beloppet med inteckningsmedgivande som för
ogulden köpeskilling i den sålda fastigheten. I allm.
avses dock med k. en offentlig förrättning, vid
vilken köpeskillingen för exekutivt försåld fastighet
(mindre ofta lös egendom) inbetalts av köparen
och efter uppgjord fördelningslängd av
förrätt-ningsmannen fördelas mellan rättsägarna i
fastigheten, främst inteckningshavarna. Kunna
samtliga intresserade parter (gäldenären och
borgenärer) enas, följes deras överenskommelse; eljest
bestämmes fördelningen av förrättningsmannen,
vars beslut kan överklagas hos överexekutor och
högre myndighet.
220
Köping. Under medeltiden förekommer på
flera ställen i Sverige benämningen köpunger el.
köponger för en saluplats el. handelsplats, som ej
hade stadsrättigheter. Åtskilliga av dessa k. blevo
sedan städer, ss. Köping, Jönköping, Linköping
m. fl. Någon särskild teknisk betydelse torde
dock ordet k. icke haft förrän efter början av
1600-talet, sedan städernas borgare fått rätt att
även på någon särskild handelsplats, köping, med
andras uteslutande utöva sin verksamhet. Sålunda
uppkommo 1620 några k. i Östergötland och
Småland samt på Öland. Stadsmonopolet över dessa
”lydköpingar” måste delvis vika redan 1667, då
den första ”friköpingen”, Strömmen (nuv.
Strömstad), bildades, och h. o. h., då den andra,
Filip-stad, blev k. 1720. Skillnaden mellan en sådan
köping och en stad under landsrätt var i själva
verket liten eller ingen. Genom k. f. om
kommunalstyrelse på landet 1862 fick k. rätt att bilda
egen kommun efter K. m:ts prövning (k
ö-pi n gsk omm un e r). Flera av de gamla k.
erhöllo, i anseende till sitt ringa inv.-antal, ej
dyl. rättighet utan sammanslogos med
vederbörande landskommun; dock höllos vissa kassor
isär. Efter k. f. om utvidgad näringsfrihet 1864
upphörde helt betydelsen av k:s ekonomiska
privilegier. Enl. lagen om kommunalstyrelse på
landet § 86 skola nya k. nu alltid utgöra egna
kommuner, varjämte brandstadgans,
byggnadsstadgans och stadsplanelagens bestämmelser för
stad alltid skola gälla i k. Ordnings stadgan och
hälsovårdsstadgan kunna men behöva ej gälla.
K:s kommunala organisation är i stort sett
densamma som landskommuns. K., som ej utgör
egen kommun, är jämställd med
municipalsam-hälle och kallas stundom municipalköping.
Rättighet för ett samhälle att bli k. meddelas av
K. m:t. Antalet k. var i Sverige 1952 88,
dessutom funnos 3, som ej utgjorde egna kommuner.
— Litt.: ”Kungliga bref och förordningar
rörande svenska k.”, utg. av H. Rosman (1904).
Köping, stad i Västmanlands län, på
Mälar-slätten, vid Köpingsån nära dess utlopp i
Mälaren; 61,82 km2; 13,865 inv. (1953). När K.
fick stadskaraktär är okänt; det äldsta
bevarade privilegiebrevet är daterat 1474, då K.
dock redan länge varit köpstad. K:s
stadsutveckling betingas av den viktiga Bergslagsvägens
sammanstrålning med Eriksgatan, de mot K.
sammanstrålande åarna samt den från Mälaren
inskjutande fjärden Galten. Redan omkr. 1370 hade
också Köpingshus uppförts som residens för
Laglösa (Laghlysakypungs) län, omfattande K:s och
Arboga städer samt Åkerbo och Fellingsbro hdr;
det förstördes 1434 av Engelbrekt och kom
aldrig att återuppföras; ruinerna förintades 1874.
1641 utvidgades K., vars bebyggelse dittills varit
koncentrerad till v. sidan av ån, genom drottning
Kristinas donation av Prästgärdet ö. om ån, där
”nya staden” växte upp. K. hade i början av
1750-talet omkr. 1,200 inv. 1837—47 fördjupades
Köpingsån, så att den medgav passage för
fartyg om 10 fots djupgående. 1855 voro stora
hamnbyggnadsarbeten fullbordade och landets
första stora j ärnvägsproj ekt Köping—Hults
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
