Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Könsorgan, fortplantningsorgan - Hos människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Könsorgan
206
mer el. mindre täckes av förhuden (praeputiuni).
Det är denna förhud, som avlägsnas vid
omskärelsen (circumcisio). I övrigt är penis uppbyggd
av 3 långsträckta s. k. svällkroppar, i vilka
blodet kan ansamlas i utspännbara hålrum och
åstadkomma erektion, d. v. s. att penis blir styv. De
inre k. utgöras av testiklarna (testes) samt
dessas utförsgångar och därmed sammanhängande
speciella körtlar. Testikeln är av ett duväggs
storlek och form och väger c:a 20 g. Den är
omgiven av en bindvävskapsel (albuginea), som
baktill mot den s. k. bitestikeln (epididymis)
bildar ett tjockare bind vävsparti (mediastinum testis).
Från denna förtjockning löpa tunna, radiärt
anordnade bindvävssepta in i testikeln, varigenom
denna uppdelas i pyradmidformade lober. Dessa
äro uppbyggda av starkt slingrade, särsk. inom
pyramidens bas med varandra förbundna
körtelgångar, sädeskanalerna. Dessas epitel innehåller
celler av två slag, könsceller odh stödj eceller.
Könscellerna ligga i flera skikt och ge genom
upprepade delningar upphov till sädeskroppar,
spermier, vilka bortföras genom utförsgångarna.
Stödj ecellerna, Sertolis celler, anses ha en
nutri-tiv betydelse för sädeskropparna. Mellan
kanalerna finns en kärlrik, lucker bindväv med de
egenartade s. k. interstitiella cellerna. De
slingrade kanalerna mynna genom raka kanaler i ett
i mediastinum beläget nätverk av gångar (rete
testis). Från rete testis leda 12—15 slingrande
utförsgångar (ductuli efferentes), vilka bilda övre
delen (huvudet) av bitestikeln för att slutligen
mynna i en större utförsgång (ductus
epididy-midis). Denna förlöper till en början i slyngor
och bildar därvid den mellersta och nedre delen av
bitestikeln men övergår sedan i den c:a 5 dm
långa sädesledaren (ductus deferens). Omgiven av
riklig glatt muskulatur, nerver och kärl bildar
denna en lillfingertjock, fast sträng,
sädessträng-en (funiculus spermaticus), som först går uppåt
ljumsken på utsidan av blygdbenet, där man kan
känna den under huden, och sedan fortsätter
genom en lucka i bukmuskulaturen in i bukhålan
och ned i lilla bäckenet bakom urinblåsan för att
till sist såsom utsprutningskanalen (ductus
ejacu-latorius) mynna på en liten upphöjning
(collicu-lus seminalis) i urinröret, strax nedom dettas
av-gångsställe från urinblåsan. Urinröret bildar
sedan utförskanal för såväl urinen som sperman.
Strax innan sädesledarna mynna i urinröret,
utvidgas de till de s. k. ampullerna, vilka utgöra
förvaringsrum för sädeskropparna. Från nedre
delen av ampullerna utgå åt sidorna
sädesblå-sorna (vesiculae seminales), vilka representera
körtlar, vilkas sekret utspäder de i ampullerna
tätt samlade sädeskropparna. Kring urinrörets
närmast blåsan liggande parti är blåsportkörteln
(prostata) belägen. Dess utförsgångar mynna i
urinröret på båda sidor om colliculus seminalis,
och liksom sekretet från sädesblåsorna utspäder
dess tunnflytande sekret sperman.
Hos kvinnan (bild 4—5) utgöras de yttre
k. av de stora blygdläpparna (labia majora),
som äro på utsidan hårbeklädda hudveck, samt
av den innanför dem belägna, slemhinnebeklädda
små blygdläpparna (labia minora). Rummet
innanför dessa kallas förgården (vestibulum), och
i densamma mynna såväl slidan som urinröret.
Dessutom finns vid den främre
sammanslutningen av de små blygläpparna en av svällkroppar
uppbyggd, penislikande men rudimentär
bildning, kittlaren (clitoris). De inre k. utgöras av
de båda äggstockarna, de båda äggledarna,
livmodern och slidan. Äggstockarna, ovarierna, i
vilka äggen uppkomma och mogna, äro mindre
än testiklarna, ung. dadelstora, och väga endast
c:a 8 g vardera. De ha en plattryckt, oval form
och ligga vid sidan om livmodern i lilla
bäckenet. Centralt äro de uppbyggda av en
kärl-och nervrik bindväv, märgen, med ett nystan
av blint slutande små körtelgångar (rete
ovarii). Perifert finns en cellrik bindväv,
barken, i vilken ägg i olika utvecklingsstadier
äro belägna. Av dessa ägg komma blott ett
mindre antal till full utveckling, i det de i
tur och ordning utbildas till graafska
follik-lar. Ett ägg frigöres därigenom, att ung. mitt
emellan två menstruationer, omväxlande i båda
äggstockarna, en graafsk follikel brister
(ovu-lation) och det i follikeln mogna ägget jämte
follikelvätskan tömmes ut i bukhålan. Genom
celltillväxt i den tömda follikeln utbildas sedan
den gula kroppen (corpus luteum), vars celler
liksom follikelcellerna i de graafska folliklarna
ha en inre-sekretorisk uppgift. Äggledaren
(ovi-dukten, tuban, salpinx, tuba Falloppii) är ett 10
—15 cm långt rör, som börjar vid ovariet med
en trattformad, ganska vid mynning, omgiven av
rikliga, fransformade utskott, fimbrier. I sin
perifera del, ampullen, är äggledaren alltjämt
rätt vid. Nedåt mot livmodern övergår den till
en trängre, enklare kanal av ett halmstrås
tjocklek, som mynnar i livmodern. Ytterst beklädes
äggledaren av den serösa bukhinnan, och i
övrigt består dess vägg av glatt muskulatur.
Insidan är betäckt med en slemhinna, delvis klädd
med flimmerepitel, som åstadkommer en ständig
vätskeströmning från bukhålan till livmodern.
Detta förhållande jämte omständigheten, att
äggledarens fimbrieförsedda ändparti ”slickar”
äggstocken, medför, att ägget suges in i äggledaren,
där det sammanträffar med en eventuellt
befintlig sädeskropp, varvid befruktning kan äga rum.
Det befruktade ägget transporteras sedan ned i
livmodern för att implanteras i den för dess
mottagande förberedda livmoderslemhinnan.
Uteblir befruktning, går ägget under. Stundom
implanteras det befruktade ägget utanför livmodern,
t. ex. i äggledaren vägg, varvid det farliga
tillstånd uppkommer, som benämnes utomkveds
havandeskap el. extrauteringraviditet. Livmodern
(uterus) gränsar framtill mot urinblåsan och
baktill mot ändtarmen. Den är något plattryckt
framifrån bakåt och försedd med en tjock, av glatta
muskeltrådar bestående vägg, som på insidan är
beklädd med en slemhinna. Man skiljer mellan
livmoderkropp (corpus uteri) och livmoderhals
(cervix uteri). I livmoderkroppen är
uterinhålig-heten (cavum uteri) relativt vid, och slemhinnan
är här uppbyggd av körtlar, inlagrade i lucker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
