Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köln, Cöln - Kölna - Könische Zeitung - Kölrum - Kölstråk - Kölsvin - Kölvatten - Kön - Köngämä älv - Köngäs - König, Friedrich - König, 1. Henrik - König, 2. Claës - Königgrätz - Königinhof - Königsberg, in Preussen (Kaliningrad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Kölna—Königsberg
194
hus och försäkringsbolag. Upp till K. trafikeras
Rhen, som här är 400 m bred, av mindre
oceanfartyg, och hamnen, näst Duisburgs Tysklands
största inlandshamn, blir i samband med
reparationerna efter kriget högst betydligt utvidgad. I
n. v. ligger den stora flygstationen Butzweiler
Hof. — Sedan Karl den stores tid är K.
ärkebiskopssäte (jfr K.2). 1388 grundades ett univ.,
som dock stängdes av fransmännen 1797 och ånyo
öppnades först 1919; univ.- och stadsbibl. (668,000
bd 1942) skadades ej i kriget. Här finnas
vidare statlig musikhögsk., talrika högre
fackskolor, vetenskapliga forskningsinst., botanisk och
zoologisk trädgård m. m.
2) Ärkestiftet Köln. Staden K. var
alltsedan romartiden huvudort för ett
biskops-döme, 785 upphöjt till ett ärkestift. Från Bruno
(d. 965), bror till kejsar Otto 1, räknades
ärkebiskoparna av K. till de viktigaste och mäktigaste
av Tysklands furstar och dignitärer; de deltogo
i kungavalen som kurfurstar, krönte kungarna
och voro rikskanslerer för Italien. Sina
besittningar ökade de ansenligt; de omfattade på
1700-talet c:a 6,600 km2 med omkr. 230,000 inv. och
voro belägna dels i nuv. Rhenprovinsen, dels i
Westfalen. Ärkestiftet sekulariserades 1801;
områdena i Rhenprovinsen införlivades med
Frankrike; Westfalen hade skiftande öden, till dess
hela ärkestiftet K. 1815 tilldelades Preussen.
Kölna, torkhus för lin, sädesmältning m. m.
Kölnische Zeitung [kö’lnifa tsai’too], tidning
i Köln, 1802 uppsatt som efterföljare till
Kaiser-liche Reichs-Ober-Post-Amts-Zeitung zu Cölln.
K. var under kejsardömet ett av
regeringskretsarnas huvudorgan. Den är numera nedlagd.
Kölrum, utrymmet omedelbart ovan ett
fartygs köl el. botten.
Kölstråk, se Bordläggning 1).
Kölsvin, förstärkning och
långskeppsförbind-ning i ett fartygs bottenkonstruktion. På
träfartyg utgöres k. av långskepps gående
timmer ; här förekomma även stundom s i d o k ö
1-s v i n. På järnfartyg utgöres k. av bulbjärn
el. av plåtar. På stora fartyg, som behöva
kraftig långskeppsförbindning, är k. oavbrutet, på
mindre fartyg interkostalt (avbrutet av
bottens tocksplåtar, som gå genom k.).
Kölvatten, den strömformiga rörelsen i
vattnet efter ett i gång varande fartyg.
Kön. 1) Biol., se Könsbestämning,
Könsfördelning, Könskaraktärer och Könsproportion. — 2)
Språkv., se Genus.
Köngämä älv [kö’-], övre delen av Muonio älv.
Köngäs [kö’-], se Borisgleb.
König [kö’ni^], Friedrich, tysk
mekaniker (1774—1833), uppfinnare av den s. k.
snällpressen, som ersatte handpressen med
maskindriven tryckpress. K. konstruerade 1812 den första
cylindertryckmaskinen.
König [kö’-]. 1) H e n r i k K, köpman (1717
—85), tillhörde en urspr. från Bremen
härstammande släkt, som 1714 erhöll svenskt adelskap.
K. var ledare för det fjärde av frihetstidens
växelkontor, som hade till uppgift att genom
finansoperationer i samband med växelhandel söka
NF XIII — 7
hålla det svenska sedelmyntets utländska
kursvärde uppe trots den för stora sedelutgivningen.
Verksamheten, som började nov. 1756, måste på
grund av den fortsatta sedelinflationen upphöra
redan nov. 1757 efter att ha berett K. stor
ekonomisk förlust. 1761 reglerades intressenternas
fordran hos kronan, men då denna uppgörelse
kritiserades av mössorna på riksdagen 1765—-66, sökte
några av de associerade i växelkontoret att göra
K., som bosatt sig i Hamburg, till syndabock för
en del särskilt klandrade åtgärder av
växelkontoret. K. framdrog då för de associerade
komprometterande brev, i vilka en del oegentligheter
i deras förhållande till kronan framskymtade. För
sitt angiveri belönades K. med ansvarsfrihet.
2) Claes Henrik Magnus K.,
hovstallmästare, militär (f. 1885 15/i), ryttmästare sedan 1921,
på övergångsstat 1927, hovstallmästare sedan
1935, ordf, i Svenska ridsportens centralförbunds
arbetsutskott sedan 1925 samt styrelseled. av
Joc-keyklubben sedan 1926. K. har varit en av
Sveriges bästa tävlingsryttare och vunnit olympisk
guldmedalj (lag) i hoppning 1920 samt olympisk
silvermedalj (lag) i fälttävlan 1924.
Königgrätz [kö’ni^gräts] (ty.), tjeck. Hradec
Krålové, stad i ö. Böhmen, Tjeckoslovakien, vid
Elbe; 51,000 inv. Univ. Järnvägsknut; textil- och
läderindustri, mekaniska verkstäder m. m. — Vid
K. stod 3 juli 1866 ett slag (stundom uppkallat
efter den nära K. liggande byn Sadowa), som
avgjorde kriget mellan Preussen och Österrike.
Benedek, högste befälhavaren för österrikiska
armén, gav order om att hans armé 2 juli skulle
taga ställning n. v. om K. På preussisk sida
framryckte Elbearmén och 1 :a armén nästa morgon
till anfall, vilket dock ej kunde fullföljas. Slaget
avgjordes, då 2:a armén under preussiska
kronprinsen anlände från n. till slagfältet, föll
österrikarna i högra flanken och tvang dem till
oordnat återtåg. I slaget deltogo på preussiska sidan
omkr. 220,000 och på motsatta sidan omkr. 215,000
man. — Litt: A. Strobl, ”K.” (1903).
Königinhof [königinhå’f], tjeck. Krålové
Dvür, stad i n. ö. Böhmen, Tjeckoslovakien, vid
övre Elbe; c:a 17,000 inv. Textilindustri. — Om
K.-handskriften, se Hanka
Königsberg, K. in Preussen [kö’niV:sbärk
in pråi’san], sedan 1946 off. ryskt namn
Kali-ni n g r a d, stad i Ostpreussen, 7 km ovanför
Pregels mynning i Frisches Haff; 368,433 inv.
(1939). K. har vuxit upp vid ett övergångsställe
över den breda och sanka Pregeldalen och i skydd
av ett av Tyska orden uppfört fäste, blev 1286
stad, tillhörde från 1340 Hansan och var fr. o. m.
1457 Tyska ordensmästarens residensstad. Utom
den äldsta stadsdelen, Altstadt, tillkommo tidigt
två andra, i ö. Löbenicht (1300) och i s. på en
ö i Pregel Kneiphof (1327). Dessa tre stadsdelar
voro var för sig omgivna av murar och hade ända
till 1724 egna stadsrättigheter. Slottet (i Altstadt)
härstammar från ordenstiden; det skadades
mycket svårt under 2:a världskriget. På Kneiphof
ligga domen från omkr. 1300 och det gamla
rådhuset, också från 1300-talet. Vid domen reser sig
I. Kants gravmonument. Kring de ursprungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
