Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kägelspel - Kägla (matematik) - Kägla - Käglan - Kägleholm, Kägelholm - Kähler, Herman - Käkar - Käkfjärilar - Käkfötter - Käkhåla - Käkleden - Käla - Kälarne - Kälkbacksåkning - Kälkborgare - Kälke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, att spelaren från ena ändan av banan med
ett kraftigt kast skulle sätta klotet i rörelse på
banan och fälla så många käglor som möjligt
el. vissa käglor. Enl. den vanl. förekommande
formen voro käglorna, till antalet 9, uppställda i
fyrkant med ena hörnet vänt mot spelaren och med
en kägla (”kungen”) i mitten. De med
kastriktningen parallella ”gatorna” mellan käglorna voro
15 cm breda och käglorna 36 cm höga, ”kungen”
42. Banans längd var 21—24 m, bredden 50—60
cm. Längs ena långväggen fanns en klotränna
med lutning nedåt till slagplatsen. I Sverige
benämndes den främsta käglan ”tysken”,
hörnkäglorna ”änkor” o. s. v. Om ”tysken” föll, räknades
dubbel poäng. För vissa andra slag gavs även
högre poäng, t. ex. när alla käglorna föllo
(bataljon), när alla utom kungen föllo
(kringskuren kung) samt när de 3 mittkäglorna
föllo (svin rygg). Klotets diam, var 18—23
cm. Den (det parti), som först uppnådde en på
förhand bestämd poängsumma, blev segrare. I
det s. k. ryska k. var klotet med ett snöre
upphängt i en hög galge och svängdes i en båge
utåt runt en 1 m hög påle för att träffa käglorna
under den tillbakagående pendelrörelsen. I
ursprungslandet Tyskland m. fl. har det gamla k:s
popularitet bevarats ända in i vår tid, då det
däremot i vissa andra länder, t. ex. Sverige, där
k. var synnerligen vanligt på 1700- och
1800-talen samt in i början av 1900-talet, nu helt
undanträngts av det amerikanska, mera
sportbetonade bowling (se d. o.).
Kägla, mat., dets. som kon.
Kägla, se Kägelspel.
Käglan, höjdsträckning i n. Närke.
Kägleholm, Kägelholm, gods i ödeby
sn, n. Närke, 19 km n. ö. om Örebro; 492 har;
tax.-värde 160,000 kr. Bland kända ägare märkas
Gudmar Magnusson, sonen Ulf Gudmarsson
(Birgittas man), Gustav I, ätten Leijonhufvud och
(från 1674) M. G. De la Gardie, vilken uppförde
ett ståtligt slott, nedbrunnet 1712 (konserverad
ruin). Nuv. ägare N. Danielsen.
Kähler [kä’l-], Herman, dansk keramiker
(1846—1917). Efter läroåren i faderns verkstad
i Næstved arbetade K. vid keramikfabriker i
Berlin och Zürich. Han återvände hem 1867 och
utexperimenterade en för hans prydnadskeramik
typisk kraftig form och egenartad glasyr, mest i
röda nyanser. K:s produktion har varit av stor
betydelse för den danska konstkeramikens
utveckling.
Käkar kallas inom djurriket de bildningar,
som äro belägna i munhålan el. vid
munöppningen och användas till sönderstyckandet av födan.
Hos många borstmaskar och iglar samt blötdjur
äro de starkt kitiniserade, ofta tandade
bildningar. Leddjuren ha vid mimöppningen till k.
omdanade extremiteter, under det att hos
ryggradsdjuren över- och underkäkar urspr. utbildats av
det 1:a paret visceralbågar, de s. k. käkbågarna.
Käkfjärilar, Micropterygidae, en fam. mycket
primitiva fjärilar, som sakna sugrör och ha
bitande mundelar med tandade överkäkar.
Micropteryx flyger på våren och besöker blommor.
Larverna leva på örter och mossa.
Käkfötter, se Kräftdjur.
Käkhåla, hålighet i överkäksbenet. K. öppnar
sig i näshålan, och sjukliga processer i denna
kunna gripa över på k.
Käkleden, leden mellan underkäken och
skallbasen, den senare representerad av tinningbenets
ledhålegrop, den förra fungerande som ledhuvud.
K. blir ibland säte för sjukliga förändringar,
t. ex. vid ledgångsreumatism.
Käla, förse med en rännliknande, konkav
fördjupning, ge en konkav profil åt (t. ex. en list).
Kälarne. 1) Storkommun i Jämtlands län,
Jämtlands ö. domsaga, omfattar socknarna
Hällesjö och Håsjö; 1,170,20 km2, 3,732 inv. (1952).
— 2) Samhälle i Håsjö sn i Jämtland.
Kälkbacksåkning som sport började bedrivas
i Schweiz på 1880-talet och har sin hemort där
alltsedan tillkomsten av den stora skeletonbanan
Cresta Run i S:t Moritz 1885. Man tävlade här
först med schweiziska träkälkar av varierande
typ, dock oftast ganska höga och korta.
Ställningen var sittande. Sedan en låg träkälke,
liknande den i Canada och U.S.A. från 1870-talet
för sportbruk använda toboggan, visat sig vida
överlägsen de gamla kälkarna, övergick man till
den nya modellen, framför allt sedan denna i
begynnelsen av 1890-talet börjat förfärdigas av
stål (den s. k. skeleton). Några år senare
konstruerades den moderna bobsleighen jämte för
denna specialbyggda banor. Först efter 1909 har
man mera allmänt upptagit k. på andra
vinter-sportplatser i Österrike, Tyskland,
Tjeckoslovakien, Norge och Finland. Även Sverige har i
Åre en tävlingsbana. — Skeletontävlingarna äro
förlagda till isade banor med snäva, starkt
inåtlutande kurvor; hastigheter ända upp till 120
km/tim. kunna uppnås, varför störthjälm numera
är obligatorisk. Mera riskfria äro tävlingarna med
den kanadensiska toboggan, eftersom de vanl. äga
rum på raka isbanor, försedda med snövallar,
och kälken bibehållit sin låga konstruktion.
Kälkborgare, småborgare; trångbröstad
borgare, bracka; anses komma av Kälkestad,
ett sv. 1600-talsnamn, som motsvarar Kråkvinkel,
Grönköping o. dyl.
Kälke, ett släddon, numera dels arbetsfordon,
dels lek- och sportredskap. Urspr. torde den
ha utgjorts av en primitiv båt (urholkad trädstam)
med el. utan kölplanka. Den av de
nordamerikanska indianerna använda toboggan (en
släpa av tunt björkträ med uppåtböjd framända)
kan även betraktas som en dylik urform av k.
Småningom försågs släpan med medar och på
vissa håll även med uppstående hörnstakar, så
att den både kunde dragas och skjutas framåt.
— Den nu brukliga ar betskälken med långa
medar och slät brädbotten kallas drög.
Sparkstöttingen är en förbättrad drög, som mest
användes som fortskaffningsmedel. Förutom en
del mer el. mindre likartade barnkälkstyper och
toboggan finnas f. n. huvudsakl. 2 slag av
sportskälkar, näml, skeleton och bobsleigh,
vilka äro av engelskt och amerikanskt ursprung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
