Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnorörelsen - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Kvinnorörelsen
96
revolutionen och utgör liksom arbetarrörelsen en
naturlig konsekvens av revolutionens läror om de
mänskliga rättigheterna. Rörelsen gällde vid
mitten av 1800-talet huvudsaki. rätt till utbildning
och arbete med därav härflytande myndighet för
den ogifta kvinnan samt möjl. kommunala
rättigheter.
Världskriget 1914—18 undanröjde med ens allt
motstånd mot kvinnans rättigheter i de
germanska, de angelsaxiska och de flesta slaviska
länderna. De radikala statsskick, som uppstodo i
besegrade el. nybildade stater, beviljade i regel
samma rättigheter åt kvinnor som åt män, men
även Sverige och de angelsaxiska länderna togo
intryck därav liksom även Nationernas förbund.
Målmedvetet och lugnt har k. gått framåt i
de skandinaviska länderna. Där växte k.
fram vid 1800-talets mitt ur litterära
strömningar (Fredrika Bremer, Camilla Collet,
Mathil-de Fibiger, senare Björnson, Ibsen och Georg
Brändes). Lika arvsrätt och myndighet
genomfördes i Norge och Danmark redan på
1850-talet, men tillträde till univ. och vissa statstjänster
följde där först efter uppkomsten av en verklig
k., i Danmark 1871, i Norge 1884.
Äktenskapsförord och gift kvinnas förvaltning av
arbetsförtjänst genomfördes i Danmark 1880, i Norge
1888. I Norge har åt kvinnorna, gifta och ogifta,
sedan 1904 i princip beviljats tillträde till
stats-ämbeten inom rätts- och undervisningsväsen samt
förvaltning. 1910 fingo Norges kvinnor fulla
kommunala och 1913 fulla politiska rättigheter.
1916 gjordes en grundlagsändring, som gav
kvinnor tillträde till konungens råd. Militära och
prästerliga befattningar äro ej tillgängliga för
kvinnor. — I Danmark fingo kvinnorna 1915
politiska rättigheter, 1921 tillträde till ämbeten, dock
ej inom försvaret och kyrkan. 1924 blev f. ggn
en kvinna, Nina Bang, led. av ministären. 1949
fingo kvinnorna tillträde till prästämbetet. — På
Island ha kvinnorna 1919 fulla politiska och
kommunala rättigheter samt tillträde till ämbeten.
Den ledande inom k. på Island har sedan 1895
varit Briet Asmundson. — I Finland uppstod k.
ur samskoleväsendet (sedan 1883) och den
ovanligt starka frekvensen av kvinnor vid univ.
Kommunal rösträtt ägde ogifta kvinnor sedan 1865,
1906 genomfördes allmän politisk rösträtt och
valbarhet för män och kvinnor över 24 år.
I Sverige förde T h o r i 1 d i sin skrift ”Om
kvinnokönets naturliga höghet” (1793)
kvinnornas talan, men först Fredrika Bremer blev
den, som utövade något varaktigare inflytande,
sedan hon efter sin Amerikaresa börjat stifta
kvinnoföreningar och 1856 utgivit romanen ”Hertha”.
1845 genomfördes den lika arvsrätten, 1846
(kompletterad 1864) näringsfrihet för kvinna, 1858
myndighet vid 25 år (1884 vid 21) samt 1863
kvinnans kommunala rösträtt som en naturlig
följd av rätten att råda över förmögenheten.
Med rätt till vissa lägre statstjänster (från
1850-talet) följde också tillträde till de förberedande
kurserna, ss. Mus. akad. (1856), Gymnastiska
centralinstitutet (1864) och Konstakad. (1866).
1870 fick kvinna rätt att avlägga
mogenhetsexa
men, studera medicin och praktisera som läkare,
1873 rätt att avlägga alla examina vid univ.
utom jur. lic.-examen och teol. examina (tillträde
till även dessa senare examina har blivit praxis
genom dispens och prejudikat).
Den första svenska organisationen för k. var
Föreningen för gift kvinnas äganderätt (1873);
sedermera kommo Fredrika-Bremer-förbundet
(1884) och åtskilliga mer el. mindre fackliga
föreningar. 1902 bildades de första föreningarna
för kvinnans politiska rösträtt. Bland reformer,
som genomförts, må nämnas gift kvinnas rätt att
förvalta egen arbetsförtjänst m. m. (1874),
tillträde till fattigvårdsstyrelse och skolråd (1889),
tillträde till vissa lägre läkartjänster (1903),
även till professurer, lektorat m. m. och
högre läkartjänster (1909). 1909 fingo kvinnorna
valbarhet till alla kommunala inrättningar utom
landstingen, och gift kvinna fick dessutom nästan
obegränsad kommunal rösträtt. Genom
kommunallagarna av 1919 och vallagen av 1921 ha?,svenska
kvinnor rösträtt och valbarhet på samma villkor
som män, varvid det är kvinna tillåtet att när
som helst avsäga sig förtroendeuppdrag. I
fattigvårdsstyrelse skall alltid finnas 1 kvinnlig led.
och 1 suppleant. — 1920 antogs en ny
äktenskapslag, vilken bygger på full juridisk och ekonomisk
likställighet mellan makarna även i förhållande
till barnen och betraktar hustruns arbete i
hemmet som bidrag till familjens försörjning. 1
för-äldrabalken av år 1950 stadgas, att hustrun tillika
med mannen skall vara barnens förmyndare. —
1918 öppnades tillträde för kvinnorna till
lektorat och adjunkturer vid statens läroverk samt till
rektorat vid folkskollärarinneseminarier och högre
lärarinneseminarium. Genom en grundlagsändring
1921 undanröjdes samtliga i R. F. dittills
befintliga hinder för kvinnas tillträde till statens
civila ämbeten och tjänster, prästämbetet
undantaget. 1947 fick Sverige med Karin Kock sitt
första kvinnliga statsråd. Kvinnorepresentationen
i riksdagen torde vara den procentuellt högsta
parlamentariska. — Den kvinnliga
rösträttsorga-nisationen (ledare bl. a. Anna Whitlock, Ann
Margret Holmgren, Signe Bergman) blev, efter
vunnet mål, 1921 upplöst. Den svenska k. har
nu delat sig på flera linjer: neutrala föreningar
med omfattande program, kår sammanslutningar
och politiska föreningar.
Fredrika-Bremer-förbundet, Vita bandet, Husmodersföreningarnas
riksorganisation, Kvinnliga akademikers förening
och Svenska kvinnors medborgar förbund äro
Sveriges främsta politiskt neutrala
kvinnoföreningar.
Den organiserade k. räknar sitt ursprung från
Amerika. Mycket tidigt hade kvinnorna i
U.S.A. besökt univ. och deltagit i det offentliga
livet. 1848 möttes framstående amerikanska
kvinnor i Seneca Falls (i staten New York) för
att avgiva en ”oavhängighetsförklaring” och
kräva obeskuren medborgarrätt. The Woman’s
Rights Association bildades för att föra kampen
vidare. En förgrundsgestalt blev Susan B.
Anthony, som 1883 bildade International Council of
Women och 1904 tills, m. C. Chapman Catt In-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
