- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 12. Karl - Kufra /
841-842

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristidsnämnd - Kristidsstyrelse - Kristiern Nilsson - Kristi födelse - Kristi förklaring - Kristi himmelsfärdsdag - Kristiinankaupunki - Kristi lekamens fest el. Helga lekama dag - Kristina (Finland) - Kristina (Erik den heliges gemål) - Kristina (Karl Sverkerssons gemål) - Kristina (drottning av Danmark) - Kristina (drottning av Sverige) - Kristina (drottning av Sverige)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

841

Kristidsstyrelse—Kristina

842

bilda ett kristidsförbund. K. bestod av en ordf.,
utsedd av kristidsstyrelsen i länet, samt 2—8 av
kommunen valda medl. K. skulle främst syssla
med den lokala ransoneringen genom att
fördela ransoneringskort, bevilja extr atill delningar
o. dyl. men även omhänderha övriga av staten
ålagda uppgifter. K. avvecklades i regel under
1950.

Kristidsstyrelse, det för länet gemensamma
organ, som under 2:a världskriget hade till
uppgift att tillhandagå de centrala
krisförvaltningsorganen, ss. Statens livsmedelskommission och
Statens bränslekommission, med till
kristidshus-hållningen hörande uppgifter. K. bestodo av en
ordf, samt 4—8 medl., samtliga utsedda av
K. m:t. De avvecklades definitivt vid årsskiftet
1949/50.

Kristiern Nilsson, drots, se Vasaätten.

Kristi födelse, se Betlehem och Kronologi.

Kristi förklaring, teol., se Förklaring 2).

Kristi himmelsfärdsdag, kyrklig högtid, som
firas torsdagen i sjätte veckan efter påsk.
Näm-nes först omkr. 325 av Eusebius.

Kri’stiinankaupunki [-tinankåu’pogki], fi.
namn på Kristinestad.

Kristi lekamens fest el. Helga lekarna
dag (lat. Fe’stum Co’rporis Chri’sti, fr.
Fète-Dieu, ty. Fronleichnamsfesf), romersk-katolsk
kyr-kofest, införd under 1200-talet för att fira
brödets förvandling till Kristi lekamen vid
mässan. K. högtidlighölls med processioner och
dramatiska framställningar av den heliga historien
och utgör ännu en av den romerska kyrkans mest
uppmärksammade högtidsdagar. Den firas
torsdagen efter trefaldighetssöndag.

Kristina, fi. Ristiina, kommun i S:t Michels
län, Finland, s. om staden S:t Michel; 554 km2,
6,400 inv., finsktalande.

Kristina, furstinnor.

Sverige. 1) Kristina, enl. Knytlingasagan
Erik den heliges gemål, mor till Knut Eriksson,
dotter till den danske prinsen Björn Järnsida och
den svenske konungen Inge d. ä:s dotter. Enl. en
med dessa personer mera samtidig källa synes
Erik den heliges gemål, som ej namngives,
snarast vara dotter till Inge d. ä:s dotter Kristina
och en slavisk furste Izizlaus.

2) Kristina, enl. Knytlingasagan Karl
Sver-kerssons gemål, mor till Sverker Karlsson,
dotter till en skånsk storman Stig och Knut Lavards
dotter Margareta. Att Karl Sverkerssons
gemål var systerdotter till Valdemar den store kan
även framläsas ur Saxo, som omtalar, att hon
1163 hämtades till Sverige av dess jarl Guttorm.

3) Kristina, drottning, se nedan
Danmark 1).

4) Kristina, drottning, Karl IX :s andra
gemål (1573—1625), dotter till hertig Adolf av
Holstein-Gottorp och Kristina av Hessen. K.
vigdes i Nyköping 27 aug. 1592 vid dåv.
hertig Karl. De hade barnen Kristina (död späd
1594), Gustav Adolf, Maria Elisabet (g. m.
hertig Johan av Östergötland) och Karl Filip. På
samma gång som Karl IX kröntes K. 15 mars
1607 i Uppsala domkyrka. Efter Karls död 1611

övertogs styrelsen
formellt av K. och hertig
Johan, reellt av K.
och Gustav Adolf, till
dess den senare i
Nyköping dec. s. å.
hyllades som myndig
konung. I Karl Filips
hertigdöme förblev K.
regentinna som sonens
förmyndare. Efter
hans död 1622 levde
hon tillbakadraget i
Nyköping. K. skildras
som ”däjelig och väl

uppvuxen”, ”av mod och sinne hög och ädel”
men även som sträv och överdrivet hushållsaktig.

5) Kristina, drottning, dotter till Gustav II
Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg (1626
8/i2—89 %). 6 år gammal besteg hon vid faderns
död tronen 1632. Då den hysteriska modern
befanns olämplig att uppfostra dottern,
anförtroddes K:s uppfostran åt hennes faster
pfalzgrev-innan Katarina. Ledare av hennes studier var
hovpredikanten Johannes Matthiæ Gothus. Hon
visade en utomordentlig läraktighet: vid vuxen
ålder behärskade hon mer el. mindre
fullständigt sju främmande språk, och hon var väl
bevandrad i teologi och filosofi. Av Axel
Oxenstierna invigdes hon tidigt i politiken, och vid
16 års ålder började hon regelbundet bevista
rådets sammanträden. I hennes uppfostran
ingick även fysisk träning i form av ritter,
jakter o. s. v. Hon röjde tidigt nyckfullhet,
självrådighet och hårt sinnelag.

Då K. vid 18 års ålder blev myndig drottning
(1644), befann sig Sverige i en kraftig
utveckling utåt och inåt, och glansen återföll även på
den unga drottningen. K. var en
självhärskarnatur och emanciperade sig från Axel
Oxenstiernas ledning, slutligen ända därhän, att det kom
till brytning dem emellan. Hon omgav sig med
unga gunstlingar, bland vilka M. G. De la Gardie
är den ryktbaraste. Inrepolitiskt ställdes hon
inför en kritisk situation genom den växande
motsättningen mellan adeln och de ofrälse stånden
med deras krav på reduktion. Krisen bröt ut
på K:s kröningsriksdag 1650, då de ofrälse
gjorde ett stormanlopp mot adelns privilegier och
godsavsöndringen. K. gillade i princip flera av
de ofrälses yrkanden. Men när det avgörande
ordet krävdes, tillkännagav hon inför ett utskott
av de ofrälse, att en reduktion var omöjlig.

Redan tidigt hade ingåtts ett slags
”barnförlovning” mellan K. och hennes kusin Karl
Gustav; den senare hyste allvarlig böjelse för den
unga drottningen, men K. visade en alltmer
avgjord motvilja mot äktenskap och motstod
ständernas påtryckningar, att hon skulle gifta sig
för att fortplanta ätten. I stället fann hon upp
ett annat sätt att sörja för tronföljden och
samtidigt hålla Karl Gustav skadeslös för frieriets
misslyckande. Energiskt genomdrev hon 1649
hos rådet, att Karl Gustav utsågs till tronföljare;
på riksdagen 1650 togs steget fullt ut: ständerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffl/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free