Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriminalsociologi - Kriminaltaktik - Kriminalteknik - Kriminell - Kriminologi - Krimkonferensen - Krimkriget - Krimmer - Krimmitschau, Crimmitschau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Kriminalsociologi—Krimmitschau
816
Kriminalsociologi, se Kriminologi.
Kriminaltaktik, metoderna vid
kriminalpolisens spanings- och förhörsverksamhet.
Kriminalteknik, samlingsbenämning för alla
metoder av teknisk natur, som tjäna till att
uppspåra och överbevisa förbrytare. •— Den
moderna k:s grundläggare äro fransmännen A.
Bertil-lon och E. Locard, österrikaren H. Gross och
schweizaren R. A. Reiss. Värdefulla bidrag till
k. ha givits även av tyskarna R. Jeserich, R.
Heindl och O. Mezger, österrikaren S. Türkel,
schweizaren M. Bischoff, holländaren C. van
Led-den Hulsebosch, belgaren G. de Rechter,
amerikanen A. Osborn m. fl. Bland de
kriminaltekniska laboratorier i utlandet, som åtnjuta särskilt
anseende, må nämnas Service d’identité judiciaire
i Paris, Laboratoire de police i Lyon, Institut de
police scientifique i Lausanne,
Kriminaltechni-sches Institut i Hamburg, Crime Detection
Laborator y vid Scotland Yard samt Federal Bureau
of Investigation i Washington. I Sverige
företrädes k. av Statens kriminaltekniska
anstalt.
Den moderna k. plägar uppdelas i tre avd.,
varav den första omfattar identifiering av
levande och döda människor, den andra det
arbete, som utföres på brottsplatser av särskilt
tränade kriminalpolistjänstemän, och den tredje
de laboratoriemetoder, som användas för att
undersöka spår av olika slag i brottmålsaffärer.
Krimine’ll, brottslig; brottmåls-.
Kriminologi, läran om brottsligheten,
med särskild hänsyn till dess orsaker. Inom k.
urskiljas olika forskningsgrenar, som äro
inriktade på olika sidor av brottsligheten och dess
orsaker. De brottsliga individerna äro sålunda
föremål för kriminalantropologien.
Förbrytarnas kroppsliga beskaffenhet har
ingående undersökts av en viss riktning inom
kriminalantropologien, men av större betydelse är den
forskningsgren, som sysselsätter sig med
brottslingarnas själsliv, kriminalpsykologien.
Denna vetenskap, som har nära beröringspunkter
med psykiatrien, har i Sverige ägt en banbrytande
representant i Andreas Bjerre. Brottsligheten
som samhällsföreteelse och därmed
sammanhängande sociala förhållanden studeras av
kriminalsociologien, vilken, när den arbetar
med statistiska metoder, benämnes
kriminalstatistik. — Till k. i mera vidsträckt
mening räknas även den mera detaljerade, praktiskt
inriktade kunskapen om brottslingarnas
levnadssätt och de olika sätten för utförande av brott
(kriminalistik), vilken ligger till grund för
nutidens mera exakta metoder för upptäckande av
brott och uppspårande av förbrytare
(kriminalteknik). — Litt: O. Kinberg, ”Basic
Problems of Criminology” (1935).
Krimkonferensen, se Jaltakonferensen.
Krimkriget, kriget 1853—56 mellan Ryssland
och Turkiet med dess allierade, Frankrike,
England och Sardinien; förnämsta skådeplatsen var
halvön Krim. Då Rysslands fordringar om
skyddsrätt över sultanens kristna undersåtar febr.
1853 avböjts av Turkiet (maj), började ryska
trupper i juli besätta Donaufurstendömena
(Mol-dau och Valakiet). England, Frankrike,
Österrike och Preussen sökte förgäves medla på en
konferens i Wien, och då ryssarna lämnade Turkiets
uppmaning att utrymma de besatta områdena utan
avseende, inträdde okt. 1853 krigstillstånd mellan
Ryssland och Turkiet. Ryska Svartahavsflottan
tillintetgjorde 30 nov. i Sinopes hamn en turkisk
eskader. England och Frankrike träffade i dec.
en överenskommelse, att deras flottor skulle segla
in i Svarta havet, och då Ryssland ej utrymde
Donaufurstendömena, inträdde 27—28 mars 1854
krigstillstånd mellan Ryssland och
England-Frankrike.
Ryssarnas försök att genom en hastig
fram-ryckning intaga Konstantinopel misslyckades, och
då en engelsk-fransk armé landstigit i Varna och
framryckt mot den av ryssarna belägrade
fästningen Silistra, upphävde dessa i juni
belägringen och utrymde Donaufurstendömena. De
förbundnas armé överfördes i början av sept. till
Krim, där omkr. 60,000 man landsattes vid
Eupa-toria på v. kusten. Därefter ryckte de fram i
sydlig riktning mot den stora befästa
krigsham-nen Sevastopol och slogo ryssarna under
Mensji-kov vid floden Alma 20 sept. De allierade
bemäktigade sig hamnen Balaklava, varifrån de
kunde upprätthålla förbindelser med sina hemland.
Vid utgången av sept. var Sevastopol inneslutet
förutom på den norra sidan. Ryssarnas fältarmé
anföll flera gånger de belägrandes högra flank
(vid Balaklava 25 okt. 1854, vid I n k e
r-m a n 5 nov. s. å. och under belägringens sista
skede vid bäcken T j e r n a j a 16 aug. 1855) men
slogs tillbaka. Sevastopols belägring utfördes
under ofantliga svårigheter; de allierades trupper
ökades dock oavlåtligt; de förstärktes även av
närmare 15,000 man från konungariket Sardinien,
som jan. 1855 slutit sig till de förbundna. 8 sept.
1855 gjordes ett allmänt anfall mot fästningen.
Detta blev på alla punkter tillbakaslaget med
undantag av huvudanfallspunkten, slutvärnet vid
Mal ako vt o r ne t, där MacMahon lyckades
tränga in. Ryssarna sprängde övriga fort och
intogo en ny ställning n. om fästningen.
Samtidigt pågick kriget även på andra håll.
I Mindre Asien opererade ryssarna med
framgång och intogo nov. 1855 efter lång belägring
fästningen Kars. I Östersjön uppträdde
sommaren 1854 en engelsk flotta, förstärkt med en
fransk eskader, varvid Bomarsund på Åland
besköts och förstördes. En ny flottexpedition 1855
ledde blott till fruktlös bombardering av
Sveaborg. Såväl i Ryssland som i Frankrike var man
nu benägen för fred. Den slöts i Paris 30 mars
1856. — Litt.: Eng. monogr. av A. W. Kinglake
(4 dir, 1863); fr. monogr. av C. F. M. Rousset
(2 dir, 1877); C. Hallendorff, ”Konung Oscar
I:s politik under K.” (1930); C. M. Runeberg,
”Sveriges politik under K.” (1934); S. Eriksson,
”Svensk diplomati och tidningspress under K.”
(1939).
Krimmer, vävd pälsimitation, liknar persian;
uppkallad efter halvön Krim.
Krfmmitschau [-it/au], Crimmitschau,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
