- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 12. Karl - Kufra /
755-756

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krafft, David von - Krafft, 1. Per, d. ä. - Krafft, 2. Per, d. y. - Krafft-Ebing, Richard von - Kraft - Kraft, Ole Björn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

755

Krafft—Kraft

756

lets första decennier vittna om K:s verksamhet.
Främst märkas den kungl. familjens medl.;
porträtten av Hedvig Eleonora och prinsessorna
äro representativa för den starkt typiserande
läggning, som särsk. damporträttet antar. För den
eleganta tekniken med öppna penselstreck och den
aristokratiska el. stämningsbetonade posen torde
den engelska porträttkonsten efter Lely främst
ha haft betydelse. K:s produktion genomgår
emellertid en utveckling mot tyngre målningssätt
och mera trovärdig realism. Som Karl XII:s
målare har K., särsk. med porträtten av
lunda-typen 1717, lämnat viktiga bidrag till dennes
karakteristik (se pl. vid Karl XII). I en större
duk, den hildebrandska familjetavlan på Nynäs
med 24 porträtt, blottas kompositionella brister.
Samlingarna på Gripsholm och Drottningholm
äga jakt- och djurbilder av K:s hand. Med den
ehrenstrahlska traditionen betecknar K. en
brytning; bland hans lärjungar spåras hans
inflytande hos J. D. Schwartz, G. E. Schröder, L.
Pasch d. ä. och O. Arenius. — Litt.: A. Hahr,
”D. v. K. och den Ehrenstrahlska skolan” (1901).

Krafft. 1) P e r K. d. ä., målare (1724—93),
student i Uppsala 1736, snart därpå lärjunge
hos målaren J. H. Schef fel i Stockholm. Han
begav sig 1748 till Köpenhamn, kom där under
inflytande av C. G. Pilo och trädde i tjänst
hos greve Otto Thott till Gaunö, för vars
räkning han utförde flera porträtt. Han sändes av
sin beskyddare 1755 till Paris, där han på dennes
uppdrag kopierade omkr. 200 målningar, mest
porträtt. Där kom K. i förbindelse med A.
Roslin, av vilken han tog starka intryck, liksom
även av Greuze. På förord av Roslin utnämndes
K. 1762 till prof, vid den markgrevliga konstakad.
i Bayreuth, där han även målade en del
förnämliga porträtt, reste 1764 till Italien (Bologna,
Florens) och 1765 tillbaka till Bayreuth, varifrån
han 1767 av konung Stanislaus August kallades
till hovmålare i Warszawa. 1768 återvände K.
till Stockholm, där han 1773 blev led. av
Konstakad. och s. å. av Gustav III erhöll professors
titel. Talrika i Paris, Bayreuth och Warszawa
utförda porträtt visa hans smidighet att tillägna
sig det eleganta, virtuosa i Roslins maner.
Återkommen till fäderneslandet, utbildar K. en
borgerlig, ibland väl prosaisk porträttstil, till det
yttre trogen fastän ofta utan djupare
karakterisering men utmärkt i övrigt för sin varma,
kraftiga färggivning mot i regel gråbrun el. olivgrå
bakgrund. Från denna tid härstamma så
intagande skapelser som porträtten av hans maka och
hans barn Per och Wilhelmina, var för sig el.
tillsammans. — Litt.: A. Hahr, ”Per Krafft d. ä.
och hans verksamhet i Sverige” (1898); B. v.
Malmborg i ”Fem stora Gustavianer”, utg. av
S. Strömbom (1944).

2) P e r K. d. y., den föreg:s son, målare (1777
—1863), elev av sin fader och Konstakad.
Ännu icke 20-årig, målade han 1795—96 sådana
koloristiskt betydande bilder som porträtten av
F. E. G. de Saint-Priest (Nationalmuseum), Jean
Louis Desprez (Konstakad.) och den unge
markis d’Andouaga, porträtt, vilka röja en reflex

av Bredas stil och uppfattning. De
utvecklingsmöjligheter, som här gömdes, fingo annan
inriktning genom K:s studieresa till Paris 1796,
där han inträdde i J. L. Davids konstskola. 1801
i Stockholm utställda arbeten med skulpturalt
uppfattade kompositioner som ”Paris” (Göteborgs
konstmuseum), ”Belisarius” och ”Frygisk
harpo-spelare i meditation” visa tydligt omslaget.
Samtidigt målade K. i Paris några porträtt, i vilka
det Davidska stränga kravet på fast form,
flärd-löshet och natursanning kommer till sin rätt.
1802 reste K. till Italien, där han studerade
antiken och kopierade Rafael, återvände följ, år
till Paris, där han stannade till 1805, då
hemresan företogs. 1805 led. av Konstakad., blev han
1808 v. prof, och 1818 efter C. F. von Bredas
död ord. prof, i teckning. K:s porträtt efter
hemkomsten hålla sig de första åren på en
aktningsvärd nivå, fast med de mest påtagliga erinringar
om Davids och Gérards porträttkonst, men sjunka
redan på 1830—40-talet i kvalitet under trycket
av en alltför fabriksmässig produktion. K. utförde
även ceremonitavlor, ss. ”Karl XIV Johans
kröning” (Rosersberg) och ”Kronprinsparets
förmäl-ning” (Stockholms slott), samt bataljmålningar,
ss. ”Hertig Karl i slaget vid Högland”
(Nationalmuseum), slagen vid Bornhöft och Halle,
stormningen av Leipzig m. m. — Se monogr. av E.
E:son Uggla (1928).

Krafft-Ebing, Richard von, tysk läkare
(1840—1902), prof, i psykiatri i Graz 1873 och
i Wien 1889. Han gjorde sig vida känd särskilt
som sexualpatolog och utgav flera betydelsefulla
arbeten, bl. a. ”Psychopathia sexualis” (1886).

Kraft, fys., mek., orsaken till förändring av
en kropps rörelsetillstånd el. form. K. är ett
av fysikens viktigaste begrepp. För att fullst.
bestämma en k. måste k:s angreppspunkt, dess
riktning och storlek angivas. K. kunna endast
iakttagas genom sina verkningar. Förorsaka två
olika k. samma verkan, sägas k. vara lika. Om
på en kropp verka två motsatt riktade, lika stora
k., så att den ena k:s riktning faller längs
förlängningen av den andra, påverkas ej
kroppens rörelsetillstånd; k. åstadkomma ingen
dynamisk verkan men framkalla formförändringar i
kroppen med därav följande spänningar i denna,
statiska verkningar, genom vilka k. kunna mätas.
Verkar en k. på en rörlig kropp, erhåller denna
beroende på kroppens massa en större el. mindre
acceleration. Sambandet mellan dessa storheter
bestämmes av Newtons lag: k. = produkten av
massa och acceleration. Enheten för k. är den
k., som åt massan 1 ger accelerationen 1, i
CGS-systemet den k., som förmår giva en massa av
1 g en acceleration av 1 cm/sek.2 Denna
kraftenhet kallas en dyn. Verkar en k. längs en
väg, utföres ett arbete = produkten av vägen
och k:s projektion på densamma. Härför
fordras energi.

Kraft, O 1 e B j ö r n, dansk politiker (f. 1893),
började sin bana som journalist och var 1928
—32 och 1934—38 red. för tidskr. Det nye
Danmark. K. är medl. av Folketinget
(Konservative Folkeparti) sedan 1926, var v. ordf, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffl/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free