Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortikal - Kortlek - Kortner, Fritz - Kortregister - Kortrijk - Kortskallar, brakycefaler - Kortskott, kortgren - Kortslutning - Kortspel - Kortsystem, kortregister, kartotek - Kortvingar - Kortvåg - Kortvågsdiatermi - Korum - Koruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
729
Kortikal—Koruna
730
Kortikal (av lat. co’rtex, bark), anat., hörande
till barken, särskilt co’rtex ce’rebri, hjärnbarken.
Kortlek, se Kortspel.
Kortner [kå’rt-], Fritz, tysk-amerikansk
skådespelare (f. 1892). K. började sin teaterbana
1910 i Berlin, hos Max Reinhardt, och vann namn
som en av det moderna Tysklands intressantaste
skådespelare. Hans fascinerande
framställningskonst var ofta patologiskt betonad. Till hans
repertoar höra bl. a. Richard III, Hamlet,
Markis von Keith, Shylock i ”Köpmannen i Venedig”
och Mefistofeles i ”Faust”. 1933 tvangs han i
landsflykt och var sedan till 1940 verksam inom
engelsk teater och film. Sedan 1940 har han i
U.S.A. verkat som filmskådespelare och som
manuskriptförfattare.
Kortregister, se Kortsystem.
Kortrijk [kå’rtréik], stad i Belgien, se
Cour-trai.
Kortskallar, b r a k y c e f a 1 e r, se
Huvudskål, sp. 603.
Kortskott, kortgren, bot., se Skott.
Kortslutning, se Elektrisk kortslutning.
Kortspel. Sannolikheten talar för att k.
härstammar från Orienten; först från 1370—90-talet
finnas säkra vittnesbörd om k. i Europa. Då
var k. redan så allmänt spritt, att lagar och
förordningar sökte inskränka spelraseriet.
Spelkorten äro av två huvudslag; det ena är den
italienska tarokleken, bestående av 4 sviter med
nummerkort och 22 kort med figurer, inalles 78.
För att skilja de fyra sviterna användes urspr.
färgerna vitt, rött, blått och svart samt bilderna
bägare, svärd, mynt och käpp, vilka i Tyskland
förändrades till hjärta, bjällra, ollon och blad
samt i Frankrike till hjärta, pik, ruta och
klöverblad, motsv. de svenska hjärter, spader,
ruter och klöver. Det andra slaget är
fyrfä r g s 1 ek e n el. franska
kortleken, med fyra sviter (el. färger) kort,
varje bestående av (enl. svensk benämning) kung,
dam, knekt, tia, nia, åtta, sjua, sexa, femma, fyra,
trea, tvåa och äss. Kung, dam och knekt kallas
målare el. klädda kort; hackor el.
1 a n k o r kallas kort av lägre valör. Asset är
i många k. färgens högsta kort och räknas
därför i vissa spel jämte målarna till
honnörerna. I flera äldre lekar äro de tre rangkorten
kung, ryttare (ej dam) och knekt; namnen på
dessa figurer ha växlat betydligt. Kort av detta
slag säljas vanl. i s. k. spel, d. v. s. två lekar
tillsammans, åtskilda genom mönstret på kortens
baksida, som på den ena leken brukar utföras
i röd och på den andra i blå färg (”röd lek”
och ”blå lek”). Andra slags kortlekar äro
trap-po 1 al ek en i Tyskland, av italiensk
härstamning, den vanliga italienska leken (med
färgnamnen spade, coppe, denari och bastoni), vilka båda
närma sig fyrfärgsleken, k i 11 e 1 e k e n m. fl.
— Jfr artiklar om olika kortspel, ss. bridge,
uppsats av B. H. Biörklund i Ord och Bild 1900,
H. R. d’Allemagne, ”Les cartes å jouer” (2 bd,
1906) och E. Werner och T. Sandgren,
”Kortoxen” (1949).
Kortsystem, kortregister, kartotek,
lösa kort el. blad (av papper el. kartong),
sammanförda efter vissa principer till större el.
mindre enheter. Man skiljer mellan vertikalt
k., där korten förvaras stående upprätta i fack
el. lådor, och horisontellt k., där de ligga
i horisontellt läge, fästa i sidoväggarna av låga
ramar el. fack, som inskjutas i skåp. Korten äro
dels skrivkort, på vilka de egentliga
anteckningarna göras, dels ledkort, som tjäna till
registrering av skrivkorten. — K. har fått vidsträckt
användning vid ordnandet av vetenskapligt
material, ss. bibi.-kataloger, samt över huvud för
re-gistreringsarbete inom inst. och verk. — Betr,
för bokföring använda k. brukar man skilja
mellan egentliga kortsystem och 1 ö
s-bladssystem, vilka senare innehålla
blanketter av tunnare papper. De egentliga k. kunna
vara av såväl vertikaltyp som horisontaltyp. Vid
vertikalsystem har man numera i viss
utsträckning frångått den äldre typen med osynliga
rubriker; genom att korten äro något förskjutna
antingen i sidled el. i höjdled kunna rubrikerna göras
synliga och uttagna kort automatiskt markeras.
Horisontalsystem erbjuda i detta avseende samma
fördelar. Genom kortryttare (signaler),
som fastsättas vid kortet, kunna vissa uppgifter
(t.ex. om förfallodagar, utsända kravbrev el. dyl.)
på ett enkelt sätt markeras. I lösbladssystemen
äro blanketterna insatta i pärmar, i äldre system
utan synliga rubriker (skruvliggare) men numera
oftast med i höjdled förskjutna blad.
Kortvingar (Staphyli’nidae) kallas en mycket
artrik grupp av skalbaggarna, utmärkta av att
täckvingarna äro starkt förkortade. De äro
rovdjur och ofta mycket små. Flera egendomliga
former leva i myrbon (jfr Myrgäster).
Kortvåg, radiotekn., våglängdsområde,
sträckande sig från c:a 100 m och nedåt, varvid man
till den egentliga k. räknar den undre gränsen
vid 10 m (motsv. 30 MHz). Nämnda område är
uppdelat i en mängd frekvensintervaller, vilka
äro fördelade mellan rundradiostationer för k.
(väsentligen för långdistansöverföring),
fartygs-och kommersiell radio av olika slag, amatörradio
m. m. Flertalet k.-stationer för rundradio äro
samlade inom följ, band: 60 m, 49 m, 41 m, 31
m, 25 m, 19 m, 16 m, 13 m och u m. Korta
vågor i området 10—1 m kallas metervågor;
därefter följa decimeter-, centimeter- och
millimetervågor. Med ultrakortvåg avses närmast
decimetervågor.
Kortvågsdiatermi, med., behandlingsmetod
inom den fysikaliska terapien, betjänande sig av i
allm. hertzska vågor med våglängder på 4—15
m och 20—80 mill. hz. K. genomtränger
vävnaderna på djupet och ger god värmeverkan, som
utnyttjas speciellt vid behandling av reumatiska
åkommor.
Körum (eg. ack. sing. av lat. cho’rus, kör),
kort andaktsstund vid militära förband el. vid
ungdomsläger.
Koruna [kå’rona], tjeckoslovakisk
myntenhet, med övertagande från 1919 av den i landet
tidigare gällande österrikisk-ungerska Krone, =
100 haléfe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
