Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korsika - Historia - Korslamhet - Korsmo, 1. Emil - Korsmo, 2. Arne - Korsmässa - Korsning - Korsnäbbsläktet - Korsnäs (Dalarne)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
Korslamhet—Korsnäs
722
Invånarna, korserna, äro starkt uppblandade;
de tala en italiensk dial. Öns affärs- och
administrativa språk är dock franska. Männen ägna
sig med förkärlek åt extensiv boskapsskötsel och
överlåta skötseln av jorden åt kvinnorna och
italienska säsongarbetare. Fisket och sjöfarten äro
föga utvecklade; industri saknas nästan alldeles.
K:s huvudstad är Ajaccio, belägen i s. v., dess
största stad är Bastia i n. ö.; de förbindas med
en järnväg, till vilken även ansluta sig ett par
sekundärbanor.
Historia. K:s först kända invånare voro
ligu-rer; sedan fingo greker, etrusker och kartager
fäste på ön, som på 200-talet f. Kr. erövrades
av romarna. Vid romarrikets upplösning
innehades K. en tid av vandalerna, lydde senare
under östromerska riket och behärskades tidtals
och delvis av franker och italienska furstar. 1077
erkände korsikanerna påven Gregorius VII:s
anspråk på överhöghet över K., och 1094 gav Urban
II ön i län till biskopen av Pisa. De följ,
århundradena var K. ett tvistefrö mellan Pisa och
Genua; samtidigt med digerdöden fick Genua
makten över K., ständiga uppror beredde
genue-sarna stora svårigheter, medan laglösheten på ön
och genuesarnas utsugningspolitik kvävde
välståndet. 1729 utbröt ett allmänt uppror, som
1732 kuvades med Österrikes hjälp men ånyo
upplågade, varpå korsikanerna 1735 förklarade sig
självständiga. 1736 ankom den tyske äventyraren
Theodor von Neuhof till ön och förklarades 15
april s. å. som konung. Detta
”operettkungadöme” tog dock slut redan i nov. s. å., och ett par
år senare återställdes Genuas välde med fransk
hjälp. Nya uppror följde snart och vunno stor
framgång under korsikanen Pasquale Paolis
ledning. Genua sålde slutligen (1768) K. till
Frankrike. Vid franska revolutionens utbrott
förvandlades ön till ett franskt dep. 1794 ställde sig ön
under engelskt beskydd, men det franska väldet
återställdes redan 1796. Under 2:a världskriget
hölls K. besatt av axelmakternas trupper nov.
1942—okt. 1943. — Litt.: A. Ambrosi, ”Histoire
des corses et de leur civilisation” (1914).
Korslamhet, se Korsförlamning.
Korsmo. 1) Emil K., norsk
växtodlingsfors-kare (f. 1863). Han blev 1913 statskonsulent i
ogräsfrågor och erhöll 1920 personlig professur
i ogräsbiologi vid Norges lantbrukshögskola i Ås.
K. har gjort sig känd långt utöver Skandinaviens
gränser som den främste kännaren av ogräsens
biologi och genom sin kamp mot ogräsen.
2) Arne K, den föreg:s son, arkitekt (f.
1900), overlærer vid Statens håndverks- og
kunst-industriskole i Oslo sedan 1936, har bl. a. ritat
konstsamlaren R. Stenersens villa i Aker (1938)
och varit verksam vid återuppbyggnaden av
Kristiansund (1940—42).
Korsmässa, se Korsfester.
Korsning. 1) (Biol) K. el. k roas er ing
(croisering) kallas befruktning mellan individer
av ärftligt olika typ. Hos självbefruktande
växter menas i regel k. mellan olika rena linjer. Hos
växter, som normalt frambringa sin avkomma
genom befruktning mellan olika individer (kors-
befruktare), och hos djur betecknar man som k.
befruktning mellan individer ur olika raser,
varie-teter el. arter. K. ger upphov till individer, som
äro intermediära mellan föräldratyperna el.
närma sig den ena av dem och som kallas bastarder
(se d. o.) el. hybrider. Avkomman efter
kors-ningsprodukterna visar oftast en stor ärftlig
variation, som delvis ger helt andra typer än
föräldrarnas. För åstadkommande av nya typer
använder man därför k. inom växt- och
djurförädlingen för att förena hos olika typer
förekommande egenskaper. Den direkta
korsnings-avkomman är ofta kraftigare än någon av
föräldratyperna. Jfr Inavel och Arftlighetslära samt
Rasbiologi och Växtförädling.
2) (Hand) Se Check.
Korsnäbbsläktet, Lo’xia, tillhör fam. finkar
av fågelordn. tättingar. Kroppen är undersätsig,
huvudet stort, näbben starkt hoptryckt från
sidorna och försedd med inböjda kanter, varjämte
de böjda spetsarna korsa varandra. Benen äro
kraftiga, tårna bära böjda, spetsiga och
vasskan-tade klor, och vingarna äro täml. långa. Alla
hithörande former höra hemma i de nordliga
kalla och tempererade delarna av Gamla och Nya
världen och vistas företrädesvis i barrskogar. De
leva mest av tall- och granfrö; om sommaren
äta de även insekter. Häckningstiden är mycket
oregelbunden och inträffar ofta om vintern.
Könen äro mycket
olika till färgen. I
Sverige finnas tre
arter. Större
korsnäbben,
L. pytyopsittacus,
förekommer
periodiskt i barrskogar
över hela Sverige.
Hannen är
övervägande röd
(stundom gul) med
gråaktig buk och
mörka ving- och
stjärtpennor, honan grå
med grön el.
gröngul anstrykning.
Ungarna äro grå med mörka fläckar. Mindre
korsnäbben, L. curvirostra, liknar föreg.
men är mindre; dessutom är näbbens höjd vid
basen mindre än undernäbbens längd. B ä n d e
1-korsnä b ben, L. leucoptera bifasciata,
igen-kännes på två vita tvärband på vingarna. Den
är en östlig form, som tillfälligtvis invandrat i
Sverige.
Korsnäs, industrisamhälle i Vika och St.
Kopparbergs kommuner i Dalarne, mellan Hosjön och
Runn 5 km ö. om Falun, vid järnvägen Falun—
Storvik; 1,297 inv. (1951). Många mindre
industriföretag: kemisk-tekniska fabriker, en
färg-och fernissfabrik, koppartråd- och kabelfabriker,
mekaniska verkstäder, snickeri-, dragspels-,
fiskredskaps- och spisbrödsfabriker. Korsnäs ab.
hade förr sin huvudverksamhet förlagd till K.
En minnessten över Axel Danielsson restes här
1949.
Mindre korsnäbben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
