Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korint - Korinter - Korintierbreven - Korintiska kanalen - Korintiska näset - Korintiska viken - Korintisk ordning - Koripetal - Korist - Koriyama - Korjaker - Kork
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6^9
Korinter—Kork
700
Akrokorints västsluttning.
gern vid Chaironeia 338 f. Kr. förenade de
grekiska staterna till ett förbund under sin ledning,
fick förbundsförsamlingen sitt säte i K.
(korintiska förbundet). Efter Alexander den stores
död, då de makedoniska konungarna hade väldet
i Grekland, var K:s borg en av deras förnämsta
stödjepunkter, men K. befriades 243 f. Kr. av
Akaj iska förbundets ledare, Ar a to s, och slöt
sig till detta förbund, vars huvudort det blev.
Därefter följde en växlingsrik politik, tills
Aka-jiska förbundet gjorde uppror mot Rom, vilket
ändade med K:s fullständiga förstöring 146
f. Kr. K. återupprättades som romersk koloni
av Caesar och återtog sin ställning som
Greklands mest blomstrande stad. Det var
residensstad för den romerske ståthållaren i landet och
fick tidigt en kristen församling, till vilken
Paulus skrev två brev. Under medeltiden var K.
betydelselöst; borgen befästes senare såväl av
turkar som av venetianer.
Den främsta lämningen av det gamla K. äro
sju tunga doriska kolonner med tillhörande
arkitrav av ett doriskt Apollontempel från början
av 500-talet f. Kr. Av fynden vid
utgrävningarna må nämnas den av hallar omgivna gata,
som ledde till Lechaion, en teater och det
intressanta, vid olika tider ombyggda brunnshus, som
inneslöt den berömda källan Peirene.
Kori’nter, små svarta, torkade och kärnlösa
druvor av en varietet (Vitis vinifera var. apyrena)
till den vanliga vinrankan. De ha fått namn
efter Korint i Grekland. Alltjämt levererar
Grekland övervägande delen av handelns k. En
del kommer från Turkiet och Syditalien. Se
vidare Russin.
Kori’ntierbreven, två brev i N. T., skrivna av
Paulus till den av honom grundade församlingen i
Korint. Det första har
skrivits under apostelns vistelse i
Efesos under tredje
missionsresan. Det söker råda bot för
den partisöndring inom
församlingen, varom aposteln fått
kännedom, samt behandlar
en rad för församlingen
brännande spörsmål. — Det
andra av de nytestamentliga k.,
ett dokument av starkt
personlig och intim karaktär,
har av aposteln skrivits i
Makedonien; det
överbrag-tes till Korint av Titus och
förebådade Paulus’ snara
ankomst. I brevet framskymta
särskilda svårigheter av
personlig art, vilka mött
aposteln i Korint. De fyra sista
kap. i 2 Kor. gå i skarp ton
till rätta med en judekristen
förvanskning av evangeliet.
Kori’ntiska kanalen, se
Korintiska näset.
Korfntiska näset,
antikens I s t h m o s, näset
mellan Peloponnesos och det
egentliga Hellas, på lägsta stället 79 m högt, på
smalaste 6 km brett. Skäres av Korintiska
kanalen, 6,3 km lång, 23 m bred, 8 m djup;
förkortar vägen från Adriatiska havet till
Pei-raieus med 325 km. K. byggdes 1881—93.
Kori’ntiska viken, inre delen av Lepantoviken
mellan Peloponnesos och det grekiska fastlandet;
yttre delen är Patrasviken. K. är en gravsänka
från tertiärtiden; området är fortfarande utsatt
för jordbävningar.
Kori’ntisk ordning, se Kolonnordningar.
Kcripetäl, blomma med fribladig krona:
kori pe t aler, dets. som Choripetalae (se d. o.).
Kori’st, medlem av en opera- el. kyrkokör.
Koriyama, stad i det inre av Hondo, Japan,
105 km s. s. v. om Sendai; 55,000 inv. Viktigt
textilindustricentrum.
Korjäker, nordöstsibirisk folkstam, rasligt och
språkligt närmast besläktad med tjuktjerna och
itelmerna (kamtjadalerna). De äro bosatta på s.
delen av Tj uktj er-halvön och på n. Kamtjatka
och voro enl. census 1926 7,437 (1900 7,530).
Ung. hälften av k. äro ren-nomader, de övriga
kustbor (jakt på sjödäggdjur och fiske). Deras
primitiva religion är genomträngd av
schamanis-men. — Litt.: W. Jochelson, ”The Koryak” (i
”Memoirs of the American Museum of Natural
History”, 10, 1905—08); S. Bergman,
”Kam-tschatka” (1923).
Kork. På fleråriga växtdelar, framför allt
stammar och rötter, ersättes den lätt förgängliga
överhuden snart av korkvävnad, periderm.
Denna utvecklas från ett särskilt cellskikt, kallat
korkkambium el. fellogen, som stundom uppstår
i epidermis, stundom i djupare liggande lager
i den primära barken, oftast i det
subepider-mala skiktet. Fellogenet bildar genom tangentiala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
