Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontradanser - Kontradiktion - Kontradiktorisk - Kontradiktoriskt förfarande - Kontrafagott - Kontrahent - Kontraindikation - Kontrakt - Kontraktion - Kontraktionsteorien - Kontraktsadjunkt - Kontraktsbridge - Kontraktsbrott, avtalsbrott - Kontraktsprost - Kontraktur - Kontramandera - Kontramina - Kontramutter - Kontramärke - Kontraoktav - Kontraorder - Kontrapositionsförhållande - Kontrapost - Kontrapunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Kontradiktion—Kontrapunkt
642
i äldre terminologi k. med uppställning på två led
ofta kallats a n g 1 ä s e r. Många k. finnas ännu
bevarade i Sverige såsom folkdanser. De senast
brukliga k. voro främst f r a n s ä s och 1 a
n-siär, vilka allmänt förekommo ännu vid
1800-talets slut.
Kontradiktion, motsägelse.
Kontradiktörisk (av lat. contradi’ctio,
motsägelse), log. K. kallas förhållandet mellan a) två
begrepp, varav det ena negerar det andra och
omvänt (t. ex. dödlig och odödlig), el. mellan b)
två omdömen, varav det ena negerar det andra
och omvänt (t. ex. ”Alla gossar äro rödhåriga”
och ”Några gossar äro icke rödhåriga”); en
slutsats från det ena av dessa omdömens sanning till
det andras falskhet el. omvänt kallas en k o
n-tradiktionsslutsats. — Begrepp, som
ömsesidigt utesluta varandra men som icke äro
kontradiktoriska, t. ex. de olika artbegreppen
under samma släktbegrepp (engelsman, fransman,
norrman, svensk etc. under släktbegreppet
européer), kallas konträra begrepp.
Kontradiktoriskt förfarande. Den
kontradiktoriska principen, en av huvudprinciperna för det
processuella förfarandet, innebär, att ingen får
dömas ohörd, el. korrektare uttryckt, att ingen
får dömas, utan att honom lämnats tillfälle att
yttra sig över vad motparten andragit. Principen
kan ock sägas innebära, att domaren icke får
döma på grundvalen av vad han inhämtat
annor-ledes än i och genom rättegången, för såvitt ej
fråga skulle vara om ett notoriskt förhållande.
Kontrafagott, mus., en oktav djupare stämd
stor fagott med tonomfånget D—f (noteras en
oktav högre). K. uppfanns omkr. 1620 av H.
Schreiber i Berlin.
Kontrahe’nt, medpart (i avtal o. dyl.). —
Kontrahéra, ingå överenskommelse.
Kontraindikation, med., se Indikation.
Kontra’kt (lat. contra’ctus). 1) (Juri) a)
Enskilda personers avtal. — b) Handling, vari
ingånget avtal skriftligen uppsatts.
2) I Sverige en av ett större el. mindre antal
oastorat bestående underavd. av ett biskopsstift,
över vilken en kontraktsprost har överinseendet.
Kontraktiön (lat. contra’ctio),
sammandragning. — Vid blandning av vätskor, vilka lösas i
varandra el. kunna blandas i alla förhållanden,
uppstå ofta k. Blandningens volym blir då mindre
än summan av beståndsdelarnas. K. åtföljes vanl.
av värmeutveckling.
Kontraktionsteorien, geol., utgår från
Kant-Laplaces nebularhypotes och innebär, att
jordklotet undergått och undergår en genom
värmeförlust och avkylning orsakad krympning. Efter
denna volymminskning i det inre måste det yttre,
redan avkylda, fasta skalet, jordskorpan, anpassa
sig, vilket antages ske genom horisontell
sammanpressning i bergskedjeveck inom de svagare
zonerna, geosynklinalerna.
Kontraktsadjunkt, inom finsktalande
församling i Luleå stift anställd e. o. prästman.
Kontraktsbridge, se Bridge, sp. 819.
Kontraktsbrott, avtalsbrott, brytande av
en genom kontrakt (avtal) åtagen förpliktelse.
NFXII —21
K. medför olika rättsföljder, som för vissa fall
särskilt reglerats.
Kontraktsprost, prästman, som har
överinseende över ett kontrakt. Biskopen tillsätter k.
efter förslag av kontraktets präster. K. har att
utföra biskopens och domkapitlets uppdrag, ss.
visitationer, installationer, invigningar o. s. v.
Kontraktür (lat. contractüra,
sammandragning), ledgångsdeformitet, vid vilken på grund
av förkortning av i ledgångskonstruktionen
ingående mjukdelar, ss. muskler, senor och
senskidor, ledgången antagit en felaktig
medelställning med inskränkt rörlighet i felaktiga
rörelsebanor. K. beror på medfödda fel, sjukdomar el.
olycksfallsskador. En felaktig funktion kan även
föranleda k. Sådana bör under behandlingen av
ledgångarnas skador om möjligt förebyggas;
utbildad bör den underkastas ortopedisk
specialbehandling, som kan korrigera även de svåraste
felställningar.
Kontramandèra, återkalla (en befallning, en
beställning).
Kontramina, mina, som man från en
belägrad fästning el. i en anfallen fältställning
anlägger för att motverka den anfallandes minanfall
och spränga hans minvägar, innan han däri
hunnit anlägga sin anfallsmina. — K. kallas även
en sjömina, som man utlagt för att vid dess
sprängning bringa närliggande minor till
explosion. — Kontraminéring; k o n t r a m
i-n é r a.
Kontramutter, mutter, som användes som
låsande extra mutter på en bult- el. rörförbindning.
Kontramärke, frånskiljbar del av biljett el.
dyl., som innehavaren behåller vid inträde i
teater, biograf el. dyl. och vilken berättigar till
återinträde under föreställning; även om märke,
som återställes som ett slags kvitto vid återfåendet
av till förvaring inlämnat gods.
Kontraoktav, den nedanför stora (grova)
oktaven liggande oktaven. Betecknas vanl. med
siffran 1 nedtill till höger el. till vänster om stora
alfabetet C-H : C1D1 etc. el. 1 C1 D etc.
Kontraorder, order, som upphäver förut
given order.
Kontrapositionsförhållande (av lat. co’ntra,
emot, och posi’tio, ställning), ett logiskt
förhållande mellan omdömen, som innebär, att det ena
omdömet har den kontradiktoriska motsatsen mot
det andras predikat till subjekt och dess subjekt
till predikat samt förändrad kvalitet, sålunda efter
formeln: S är P—non-P är icke S. För de
omdömen, som tillåta kontraposition, gäller, att med
det förra omdömets sanning följer det senares,
t. ex.: ”alla negrer äro människor” — ”inga
varelser, som icke äro människor, äro negrer”.
Kontrapost [-å’st] (it. contrapo’sto, eg.
mot-ställning) kallas kroppens ställning, då
kroppstyngden vilar på det ena benet och balansen
regleras med det andra. Ställningen är intressant ur
plastiskt synpunkt och erbjuder vissa svårigheter
för i synnerhet friskulptur, varför motivet ofta
lockat till behandling.
Kontrapunkt (lat. contrapu’nctus, it.
contra-pu’nto), benämning för polyfon flerstämmighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
