Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommerskollegium - Komminister - Kommissarie - Kommission - Kommissionen för de allmänna kartarbetena - Kommissionsbokhandlare - Kommissionskontor - Kommissionär - Kommisskläde - Kommissurer - Kommitté - Kommittent - Kommod - Kommun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
Komminister—Kommun
536
ran, dels om statens uppgift att reglerande ingripa
i det ekonomiska livet. — Litt.: J. A. Almquist,
”K. och riksens ständers manufakturkontor samt
konsulsstaten” (1912—15).
Kommini’ster (lat. c ommini’ster, medtjänare,
medhjälpare), ord. prästman, som närmast lyder
under kyrkoherden i större pastorat. K. väljes
av församlingen på domkapitlets förslag.
Kommissarie (av lat. commi’ttere, anförtro),
ombud, fullmäktig, särskilt i offentliga värv. K.
ingår som led i flera titlar, t. ex. auktions-,
banko-, krigs-, polis- och telegrafkommissarie. —
Krigsv., i regel värnpliktigt underbefäl med
särskild utbildning, som under fältförhållanden
biträder inom bataljon el. kompani (batalj
ons-k., kompani-k.) i förläggnings- och
förplägnads-frågor. — Kommissariat, en k:s ämbete el.
ämbetslokal.
Kommission. 1) (Adm.) Uppdrag;
sammanfattande benämning på personer, som fått offentligt,
mera stadigvarande uppdrag, ibland mera
tillfälliga, ss. k. för medling i arbetstvister. K. ha
ofta tillsatts för utredning av viktigare frågor,
t. ex. bibel-, civil-, försvars- och
lagkommissionerna. Under krigs- och kristider tillsättes k. som
extra statligt organ för folkhushållningen.
2) (Jur.) K., kommissionsavtal, avtal,
varigenom en person (k ommissionären)
åtager sig att för annans (kommit t
ente n s) räkning men i eget namn (och således
med för honom själv förpliktande verkan) köpa
eller sälja, någon gång avsluta andra affärer.
Avtalet är således ett uppdrag; det är, för
såvitt det gäller inköp el. försäljning av annat
än fast gods, reglerat genom en lag 18 april 1914.
Häri kallas kommissionären, därest han är
köpman och k. avser försäljning el. inköp inom
området för hans rörelse,
handelskommissio-n ä r och avtalet handelskommission. De
av avtalet följande förpliktelserna, som i nu
nämnda fall bli något skärpta, gå i huvudsak ut
på — för kommissionären — att iakttaga
kommittentens intresse, lämna underrättelser och
avge redovisning, vartill i händelse av
försumlighet kommer skadeersättningsskyldighet; för
kommittenten åter ha stadgats förpliktelser
att gottgöra kommissionärens utgifter, att (åtm.
vid handelskommission) betala provison (i dagligt
tal ofta kallad kommission) på avslutade och
fullgjorda försäljnings- el. inköpsavtal samt att
återgälda vad kommissionären själv måst utge
för samma avtal. Under särskilt angivna
omständigheter äger kommissionären, i st. f. att enl.
sitt uppdrag sälja till, resp, köpa av tredje man
för kommittentens räkning, själv köpa av, resp,
sälja till kommittenten (”självinträde av
kommissionären”). — Minuthandlaren mottager varor i
kommission (från grosshandlaren), när han
ikläder sig betalningsskyldighet blott för den del
därav han lyckas sälja.
Kommissionen för de allmänna kartarbetena
tillsattes 1880, med uppgift bl. a. att årl. uppgöra
plan för de allmänna kartarbetena samt avgiva
yttrande över dessa berörande spörsmål och
utredningar. Från 1919 blev dess uppgift bl. a. att
behandla frågor av väsentlig betydelse för Rikets
allmänna kartverks och Sjökarteverkets
verksamhet och organisation samt för Sveriges
geologiska undersökning som kartläggande inst.,
ävensom frågor rörande annan kartverksamhet. K.
har bl. a. avgivit omfattande förslag 1882, 1903
och 1904 rörande de ekonomiska och topografiska
kartarbetena. — K. upphörde 1937 i samband
med omorganisationen av Rikets allmänna
kartverk och ersattes av Kartverkskommissionen.
Kommissionsbokhandlare, se Bokhandel.
Kommissionskontor, äldre benämning på
privata arbetsförmedlingsbyråer.
Kommissionär. 1) (Jur.) Ena parten i ett
kommissionsavtal, framför allt den, som
yrkesmässigt ingår dylika avtal (se Kommission). —
2) Den som för rederibolags räkning förmedlar
fraktavtal, säljer passagerarebiljetter m. m. —
3) Den som på gr. av särsk. förordnande vid
domstol el. annan offentlig myndighet mot
betalning tillhandagår allmänheten med ingivning och
uttagning av handlingar samt meddelande av
upplysningar; förr om innehavare av s. k.
kommissionskontor för arbetsförmedling.
Kommi’sskläde, för Kronans behov, särsk. till
uniformsplagg, brukat kläde av stark, grov och
billig kvalitet.
Kommissürer, anat., ställen, där två delar
förenas genom fortsättning av vävnadselementen
från den ena till den andra, och själva
förenings-massan. K. finnas t. ex. i hjärnan och innehålla
de nervtrådar, som förmedla förbindelsen mellan
vänstra och högra hjärnhalvan.
Kommitté (fr. comité, eng. committee; av lat.
commi’ttere, anförtro), sammanfattande
benämning på personer, som utsetts för att utreda vissa
ärenden samt om dem avge förslag. I Sverige
ha sedan 1800-talets första årtionden av
regeringen i utredande syfte utsetts massor av k., varvid
man som parlamentariska k. betecknat
sådana, där flera kommittémedlemmar utsetts
hu-vudsakl. på grund av sin ställning i riksdagen.
Jfr av E. Thyselius utg. förteckningar över 1809
—1903 avgivna kommittébetänkanden (2 bd, 1896,
1904). I ”Berättelse om vad i rikets styrelse sig
tilldragit” lämnas redogörelse för pågående eller
senast avslutade kommittéarbeten. Se även
pub-likationsserierna Statens Offentliga Utredningar
(1922 f f.); jfr G. Hesslén, ”Det svenska
kommittéväsendet” (1927).
Kommitte’nt, uppdragsgivare; valman (i
förhållande till den valde).
Kommöd (lat. co’mmodus). 1) Bekväm,
maklig. — 2) Lågt skåp för tvättdon m. m.
Kommün (ytterst av lat. commünis,
gemensam), en av staten auktoriserad, med
beskattningsrätt utrustad ortsmenighet, som dels äger
att mer el. mindre självständigt vårda sina
angelägenheter, dels har att fullgöra vissa av staten
pålagda uppgifter. K. är icke endast en
personsammanslutning, den är också territoriellt
avgränsad. Man skiljer mellan primärkommuner,
d. v. s. lands- och stadskommuner, och
sekundärkommuner, t. ex. länskommuner
(lands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
