Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Kometer
528
i ena brännpunkten, och han fann en metod att
beräkna en k:s bana i rymden ur 3
observationer, under förutsättning att banan var en parabel.
Denna banbestämningsmetod har sedan vidare
utvecklats och fullkomnats av olika forskare,
framför allt Olbers, vars metod fortfarande
användes. Halley beräknade paraboliska banor för 24
k. och fann därvid, att för 3 av dessa (1531, 1607
och 1682 års k.) banorna visade så stor
överensstämmelse, att det måste vara fråga om en och
samma komet, som rörde sig i en långsträckt,
elliptisk bana och därför med jämna mellanrum
(i detta fall omkr. 76 år) återkom till solens
närhet. Härmed var den första periodiska
k., Halleys k., upptäckt. En förteckning över de
viktigare kända periodiska k. finnes i tab.
Några periodiska kometers banelement.
Komet [-Omloppstid Perihel-passage1-] {+Om- lopps- tid Perihel- passage1+} Minsta avstånd från solen2 Största avstånd från solen2
Encke ............ 3,3 år 1947 nov. 0,34 4,10
Grigg-Skjellerup 4,9 „ 1947 apr. ’ o.ss 4,92
Tempel 2 ......... S,s „ 1946 juli | 1,39 4,39
Neujmin 2 ........ 5,4 „ 1927 jan. | 1,34 4,34
Kopff ............ 6,2 „ 1945 aug. 1,49 5,25
Pons-Winnecke .. 6,2 „ 1945 juli : i,i» 5,«2
Forbes 2 ......... 6,4 „ 1948 sept. i 1,53 5,35
Schwassmann-
Wachmann 2 .. 6,5 ,, 1948 aug. i 2,14 4,ss
Giacobini-Zinner ! 6,b ,, 1946 sept. 1,00 6,03
d’Arrest .......\ 6,7 ,, 1943 sept. i,ss 5,73
Daniel .........i 6,s ,, 1943 nov. 1,53 5,55
Finlay ........... 6,s ,, 1926 aug. i,oe 6,15
Borrelly ......... 6,9 ,, 1932 aug. 1,39 5,35
Brooks 2 ......... 7,« ,, 1946 aug. i,ss 5,41
Faye-Möller .... 7,4 ,, 1947 sept. 1,99 5,93
Whipple .......... 7,5 y, 1948 juni 2,48 5,18
Reinmuth ......... 7,7 „ 1935 apr. 2,01 I 5,77
Schaumasse .... 8,2 ,, 1943 nov. 1,19 ; 6,91
Wolf 1 ........... 8,s ,, 1942 juni 2,44 : 5,75
Comas Solå...... 8,5 ,, 1944 apr. 1,78 j 6,ss
Gale ............ 11,0 ,, 1938 juni i,is | 8,70
Tuttle 1 ........ 13,3 ,, 1939 nov. 1,02 j 10,37
Schwassmann-
Wachmann 1 .. 16,2 ,, 1941 apr. 5,53 7,29
Neujmin 1 ....... 17,7 ,, 1948 dec. 1,53 12,05
Crommelin ....... 27,9 ,, 1928 nov. 0,74 17.95
Stephan-Oterma 37,8 ,, 1942 dec. 1,59 20,92
Westphal ........ 61,7 ,, 1913 nov. 1,25 29,93
Brorsen-Metcalf 69,1 ,, 1919 okt. o,48 3 3,w
Pons-Brooks .... 71,3 ,, 1884 jan. 0,73 33,70
Olbers .......... 72,7 ,, ! 1887 okt. 1,20 33,32
Halley .......... 76,0 ,, I 1910 apr. 0,59 35,30
9 Senast observerad passage.
2 ) Avstånden äro uttryckta i jordens medelavstånd
från solen.
De 20 första av dessa k. ha mycket nära
samma värde på sitt maximiavstånd från solen
(uttryckt i jordens medelsavstånd från solen, 149,5
mill. km, som enhet), det varierar mellan 4,10
och 6,91, i medeltal sammanfallande med
planeten Jupiters medelavstånd, som är 5,2 gånger
jordens. Man antager, att dessa k. urspr. rört sig
i långsträcktare banor men vid något tillfälle
passerat i närheten av Jupiter och genom denna
planets attraktion tvingats in i de nuv. banorna,
de ha ”infångats” av Jupiter och tillhöra nu
denna planets ”k o m e t f a m i 1 j”. De övriga i tab.
upptagna k:s maximiavstånd sammanfalla nära
med avstånden till resp. Saturnus (9,5), Uranus
(19,2) och Neptunus (30,1). De flesta k. röra sig
i paraboliska banor; sannolikt äro många av
dessa banor i själva verket mycket långsträckta
ellipser. Några utpräglat hyperboliska banor har man
ej påträffat, varav man dragit den slutsatsen, att
k. sannolikt alltid tillhört solsystemet och ej äro
från avlägsna delar av rymden infångade kroppar.
Betr, många k. ha intressanta detaljer
observerats. Sista gången Halleys k. befann sig i
närheten av solen var 1910; den första säkra
observationen av denna k. gjordes 240 f. Kr., dess
omloppstid är 76 år. Det är den enda av de
periodiska k., som utvecklat en kraftig svans. 1910
hade den i maximum en utsträckning på himlen
av 1507 dess verkliga längd var 30 mill. km. 19/s
passerade k. framför solskivan; under passagen
kunde man ej se k. el. märka någon försvagning
av solljuset. Encke s k. har observerats vid
varje återkomst i närheten av solen sedan 1818.
Den kommer i allm. tillbaka till perihelium några
tim. tidigare än beräknats; denna egendomlighet
har man bl. a. sökt förklara genom tillvaron av
ett resisterande medium kring solen, som minskar
k:s hastighet, vilket i sin ordning medför en
förkortning av omloppstiden. Denna k. kommer
solen närmast av samtliga i tab. upptagna. B i e 1 a s
k. delade sig vid årsskiftet 1845—46 i två delar;
vid återkomsten 1852 hade avståndet mellan
delarna vuxit till över 2 mill. km, sedan dess har
den aldrig återsetts. Denna k. har fullst.
upplösts, och vid flera tillfällen, då jorden passerat
genom dess rester, ha dessa givit upphov till
praktfulla meteorregn. Även hos flera andra k.
har man observerat en klyvning i 2 el. flera delar.
I samband härmed står utan tvivel förekomsten
av s.k. k o m e t s y s t e m, d. v. s. k., vilkas
banor nära sammanfalla med varandra. Det är
sannolikt, att medl. av ett kometsystem äro
brottstycken av en enda k. Ett sådant system bilda
k. 1843 I, 1880 I och 1882 II. K. 1843
I var så ljusstark, att den var synlig mitt på
dagen; vid perihelpassagen kom den solen
närmare än någon annan himlakropp tidigare. Ännu
ljusstarkare var k. 1882 II, den passerade
liksom Halleys k. framför solskivan och kunde
följas ända fram till solkanten; däremot var den
osynlig under passagen över solskivan. Även den
1858 upptäckta D o n a t i s k. var en praktfull
företeelse med en 6o° lång svans. Bland detta
årh:s k. märkas, utom Halleys, k. 1908 III (M
o-rehouse), 1910 a
(Johannesburgsko-meten) och 1911 c (Brooks).
K:s massor äro mycket små, och man har ej
kunnat konstatera, att k. utövar något störande
inflytande, då den passerar i närheten av någon
annan himlakropp. Så passerade t. ex. k. 1889 V
tvärs igenom Jupiters månsystem utan att störa
månarnas rörelser. För Bielas k. har man
beräknat ett approximativt värde på massan; den
befanns vara mindre än en milliondel av jordens.
Som nämnts kan man ej se en k., då den passerar
framför solskivan, ej heller försvagas el. brytes
en stjärnas ljus, om en k. passerar framför
densamma. Tätheten hos den materia, som bildar k:s
huvud, måste således vara ytterst liten. Huvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
