Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolon - Kolonat - Kolonel el. mignon - Koloni - Kolonialvaror - Kolonidjur - Kolonisation - Kolonister - Koloniträdgårdar - Kolonivävare - Kolonn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Kolon—Kolonn
512
Kölon. i) Skiljetecken, bestående av två
punkter, den ena över den andra (:), brukat framför
direkt anföring, uppräkningar o. s. v. — 2)
{Metr.) I antik metrik sammanfattning av flera
versfötter under en huvudaccent; i modern svensk
metrik är k. en versdel, som avgränsas av paus
på bestämt ställe.
Kolonät (lat. colonätus, av colönus,
jordbrukare, ar rendator, ”kolon”, av c o’ler e, odla). 1) I
Romerska riket de småbrukares ställning, till
vilka delar av större jordegendomar lämnades mot
avgäld och dagsverken. K. tilltog i betydelse
under kejsartiden med storgodsens tillväxt, och
brukarna, kolonerna, blevo genom
Konstantin bundna vid torvan, livegna.
2) K. kallas nyodlingar, som uppstått genom
att inom kronoparker i Norrland och Dalarne
odlingsbar mark upplåtits till kolonister. K.
upplåts först mot arrende under 15 år, med rätt
för kolonisten att inköpa k. efter 10 år.
Kolo-nisationsverksamheten leddes urspr. av Statens
kolonisationsnämnd. Efter 1925, då verksamheten
inriktades på sanering av tidigare utlagda k.,
övertogs ledningen av särskilda
kolonisations-nämnder för varje län, utom för Kopparbergs
län, där Domänstyrelsen fungerade som nämnd.
De förhoppningar, som knötos till denna
koloni-sationsverksamhet, ha icke infriats. Upplåtelse av
k. upphörde redan i början av 1930-talet, och i
samband med egnahemspolitikens omläggning
har kolonisationstanken helt avskrivits.
Kolonisa-tionsnämndernas verksamhet har numera upphört,
och ärendena rörande k. handläggas i vanlig
ordning av lantbruksnämnder och
hushållningssällskap.
Kolonel [kålånä’l] el. mignon, boktr.,
typgrad (7 punkter) mellan nonpareil och petit.
Koloni (lat. colönia, av co’lere, odla),
nybyg-garsamhälle, urspr. om feniciers och grekers
nybyggen i Medelhavsvärlden, senare om de
romerska soldatsamhällena ute i provinserna samt
om europeiska folks besittningar i andra
världsdelar. I överflyttad bemärkelse nyttjar man
stundom ordet k. om vissa slags nybyggen inom
hemlandets gränser, t. ex. jordbruks- el.
egnahems-kolonier, el. om anstalter för sommarvistelse åt
barn. Sammanfattningen av personer av samma
nationalitet, vilka bo i en utländsk storstad,
plägar också kallas k. — Jfr Kolonidjur.
Kolonialvaror, närings- och njutningsmedel,
som till Europa införas från kolonierna, delvis
även från Levanten, t. ex. kaffe, socker, kakao,
te, ris, kryddor, russin, mandel, fikon, korinter.
Kolonidjur kallas sådana djur, som på grund
av ofullständig delning el. knoppning bilda en
sammanhängande enhet. K. förekomma
huvudsakligen bland lägre former, ss. celenterater,
manteldjur och mossdjur.
Kolonisation, grundande av en koloni;
befolkande och uppodling av ett landområde
medelst nybyggare. — Verb: Kolonisera.
Kolonfster, nybyggare; medborgare i en
koloni.
Koloniträdgårdar, för stadsinvånare ordnade
gemensamma kolonier av små trädgårdar. I
Leipzig öppnades redan 1873 ett slags
barnträdgårdar (”Schrebergärten”), runt vilka en koloni
av familjeträdgårdar uppstod.
Koloniträdgårds-rörelsen i Sverige daterar sig från 1800-talets
slut. F. n. uppgår det sammanlagda antalet k.
i landet till flera tiotusental. De flesta k. äro
anlagda på större områden, som för detta
ändamål upplåtits av städer och kommuner, men i
vissa samhällen utlämna bolag el. enskilda mark
på arrende för liknande ändamål. Ej sällan
tjänstgör en koloniträdgårdsförening som mellanhand
mellan kolonister och jordägare. Jordlotterna,
som ha en genomsnittlig storlek av 250 m2,
utlämnas på viss tid (ofta 10 år) och på
bestämda villkor.
Kolonivävare, zool., se Vävarfåglar.
Kolonn [-å’n] (fr. colonne, lat. colu’mna,
kolonn, rundpelare). 1) (Byggnk.) Lodrätt,
cy-linderformigt stöd av trä, sten el. metall (vanl.
jäm), som är avsett att uppbära tak el. annan
byggnadsdel med vertikalt tryck. Dylikt stöd
med annan planform än rund, t ex. fyrsidig,
ävenså ett cylinderformigt vertikalt stöd utan
bas och kapitäl kallas pelare. K. med
proportionsvis stor diam, kallas ofta rundpelare.
En k. kan vara förenad med en mur el. en
murpelare, t. ex. ett fyrsidigt murstöd i en
ar-kad, ss. halv- el. t r e k v a r t s k o 1 o n n
(engagerad k.). På liknande sätt kan ett
rätvinkligt stöd (verkligt el. skenbart sådant)
engageras, t. ex. en h a 1 v p e 1 a r e el. en
pilaster. Är k. förhållandevis smal, kallas den
kolonnett. En pelare, omgiven av
kolonnetter el. knektar, som uppbära valvbågar el.
valvstrålar, kallas knippepelare (se Gotik).
Ligga valven högt, kan trycket förmedlas till
pelarna av knektar, som stå på pelarkapitälen. •
K. har bas och kapitäl. Basen består
urspr. av en låg, rund platta, ibland ställd på
ett enkelt fyrsidigt underlag, plint, medan
ka-pitälet redan tidigt fick en rikare utformning.
K:s skaft är i vissa byggnadsstilar försett
med räfflor, kannelurer, vilkas skuggbildning
drar uppmärksamheten från fogarna mellan de
stenblock, trummor, varav kolonnskaftet består
(då det ej är av ett enda block, en monolit).
Hos egypterna utbildades k. med flera olika
former och olika slag av kapitäl. I den
kreten-sisk-mykenska konsten avsmalnar k. nedåt; den
egentliga och mest karakteristiska kolonnformen
hos grekerna är däremot något avsmalnande
uppåt och visar dessutom helst en viss ansvällning
mot mitten (se Entasis), vilket förstärker
intrycket av bärande kraft. Dessutom fick den
grekiska k., utom den doriska, en särskilt
utformad bas (se vidare Kolonnordningar). Den
samlade kraften markeras också av kannelyrerna,
som genomgå kolonnskaftet och som även bidra
till intrycket av stenblockens samhörighet. Hos
romarna blev k., som varierades i olika
”ordningar”, icke blott bärande utan även använd i
övervägande dekorativt syfte. Den kristna
konsten upptog k., vars former dock ofta urartade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
