- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 12. Karl - Kufra /
437-438

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knap - Knapadel - Knape - Knapp - Knapp (botanik) - Knapp-ag - Knappertbusch, Hans - Knappnål - Knappologi - Knaster - Knaus, Ludwig - Knautia - Knavel - Knebel, Ludwig von - Knebelit - Kneip, Jakob - Kneipe - Kneippbaden - Kneippbyn - Kneippkuranstalter - Knekt - Knektehållet - Kneller, Sir Godfrey (Kniller, Gottfried)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

437

Knap—Kneller

438

Knap, kloss av hårt trä för fastgörande av
tågändar, stöd för tågstroppar o. dyl. Större k.
kallas krysshult.

Knapadel, eg. lägre adel; fattig och
högfärdig adel el. ståndspersoner, k n a p (e r) h e r
r-s k ap.

Knape (ty. Knappe), eg. gosse (ty. Knabe)-,
en riddares tjänare, väpnare.

Knapp. För kläder tillverkas k. av olika
ämnen, oklädda k. mest av stennöt och pärlemor
(el. imitationer av dylikt material) samt av
metall; överklädda k. göras av trä el. liknande
material. Förr gjötos metallknappar av bly, tenn
el. mässing, nu framställas de medelst pressning
samt förgyllas, försilvras, bronseras el. dyl.
Fabrikationen av s. k. konfektionsknappar är
avsevärt olik tillverkningen av finare militär- och
livréknappar, vilka senare präglas liksom
medaljer och mynt. K. med mekaniska fästanordningar
tillverkas i ett otal modeller för olika ändamål
samt av enklare el. dyrbarare material. Knappar
ha förr mer än nu varit uppmärksammade detaljer
i den civila klädedräkten och ha växlat utseende
efter dräktmodet. I Prag finns ett
kulturhistoriskt museum, Waldes-Museum, som tagit till
uppgift att samla material för studiet av
klädedräktens hopfästande under skilda tider.

Redan under paleolitisk tid funnos runda
benplattor med hål i mitten, som erinra om våra k.
men sannolikt brukades som amuletter; de äro
stundom graverade på båda sidor. Även den
yngre stenåldern uppvisar k. av ben, sten,
bärnsten och alabaster. Från bronsåldern äger man
åtskilliga dubbelknappar av brons. I
järnålders-fynden äro k. sällsynta.

Knapp, bot., se Ståndare.

Knapp-ag, Sch6è’nus, ett halvgrässläkte med
fåblommiga, bruna el. svarta, i huvud samlade ax
och nästan trådsmala, rännformiga, styva blad.
I Sverige finnas två arter; vanligast är S.
ferru-gineus, som bildar täta, omkr. 3 dm höga tuvor
i kärr på kalkgrund.

Kna’ppertsbusch [-boj], Hans, tysk dirigent
(f. 1888). Efter utbildning vid
Kölnkonserva-toriet var han operakapellmästare i olika tyska
städer, från 1922 i München (generalmusikdir.).
K., som vunnit namn särskilt som
Wagnerdiri-gent, blev 1937 musikalisk ledare vid statsoperan
i Wien. Som gästdirigent har han framträtt även
i Stockholm.

Knappnål, se Nål.

Knappologl, läran om knappar, en av
Strindberg skapad föraktfull beteckning för
systematisering utan vetenskapligt värde.

Knaster, ett slags piptobak.

Knåus, Ludwig, tysk målare (1829—1910).
Han studerade i Düsseldorf, vistades 8 år i
Paris och var därefter verksam i Düsseldorf och
i Berlin. K. blev den düsseldorfska
bondegenrens främste representant, skicklig i sin teknik,
träffsäker i karakteristiken, oemotståndlig som
humoristisk berättare.

Knåu’tia, se Väddväxter.

Knavel, Sclera’nthus, se Nejlikväxter.

Knebel, Karl Ludwig von, tysk författare
(1744—1834), bosatte sig 1774 i Weimar som
prinsguvernör och blev en av Goethes närmaste
vänner. Han översatte latinska skalder, skrev
dikter m. m. K:s ”Literarischer Nachlass”
utgavs i 3 bd 1835—36. — Biogr. av H. v.
Knebel-Doeberitz (1890).

Knebelit, miner., se Olivin.

Kneip [knaip], Jakob, tysk författare (f.
1881). Med H. Lersch och Winckler bildade K.
Bund der Werkleute auf Haus Nyland, som skulle
vara en arbetstjänst till folkgemenskapens
fromma. K. har skrivit de lyriska diktsamlingarna
”Ein deutsches Testament” (i ”Das’ brennende
Volk”, 1916; fristående och utökad 1934),
”Be-kenntnis” (1917), ”Barmherzigkeit” (1918),
”Bau-ernbrot” (1934) och ”Fülle des Lebens” (1935),
eposet ”Der lebendige Gott” (1919), den
burleskt-humoristiska berättelsen ”Hampit der Jäger”
(1927), romanerna ”Porta nigra” (1932), ”Feuer
vom Himmel” (1936) och ”Frau Regine” (1942)
samt essäsamlingar.

Kneipe [knåi’pa], ty., ölstuga.

Kneippbaden, se Kneippkuranstalter.

Kneippbyn, mindre badort och strandbad i
Västerhejde sn, Gotland, 3 km s. om Visby.

Kneippkuranstalter. En egenartad form av
kallvattenbehandling, den s. k. kneippkuren, sattes
i mitten av 1800-talet i system av en tysk präst
Sebastian Kneipp. Den bestod huvudsaki. i kalla
fotbad, barfotavandring, särsk. på fuktiga ängar,
kalla lokala begjutningar o. dyl. Han inrättade
också i sin hemort Wörishofen i Bayern en s. k.
k., vilken tidvis varit mycket besökt. Rörelsen
spred sig över så gott som hela Europa; bl. a.
inrättades i Sverige en k., Kneippbaden, strax
utanför Norrköping 1898, som dock nedlades
1918, och även andra mindre sådana följde efter.
Numera tillämpas metoden mera sällan.

Knekt (ty. Knechf). 1) Ordet k. betydde
under medeltiden tjänare, betecknade på 1500- och
delvis i början av 1600-talet meniga, oberidna
soldater, ss. de bekanta tyska landsknektarna,
trossknektar etc. I Sverige brukades k. under
1600-talets förra del om det utskrivna inhemska
fotfolket, medan det utländska värvade kallades
soldater. Namnet k. behölls under
indelningsverkets tid, utbyttes sedan officiellt mot soldat men
kvarlever i folkspråket.

2) Spelkort med valör mellan dam och tia.

3) (Skpsb.) Upprättstående kort stock på däck
med skivgatt samt upptill s. k. huvud för
beläggning av tågändar.

4) (Byggnk) Se Kolonn.

Knektehållet, se Indelningsverk.

Kneller [ne’la], Sir Godfrey, eg. Kn
il-ler, Gottfried, tyskfödd engelsk
porträtt-och historiemålare (1646—1723). 1675 flyttade
han över till London, där han snart fick ett otal
porträttbeställningar av hovet och adeln. Till
huvudverken i K:s mycket rika produktion
räknas bl. a. porträtten av markisen av Tweeddale
(National Gallery, London) och av Christopher
Wren (National Portrait Gallery, London); i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffl/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free