Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klumpfot - Klumprotsjuka - Klumpsöm - Klusjino - Klyft - Klys - Klysma - Klyster - Klystir - Klystron - Klytaimestra - Klyvarbom - Klyvare - Klyvbarhet - Klyvfotingar - Klyvfrukt - Klyvningsceller - Klyvningsfenomenet - Klyvöppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
Klumpfot—Klyvöppningar
430
Klumpfisk.
Klumpfot, lat. pes väro-equinus, benämning
på en stor grupp av fot- och
fotledsdeformite-ter, vid vilka inre fotranden höjts, hela foten
vridits inåt {varus el. supinatus), med inåtböjning
i den s. k. chopartska leden {adductus) el. med
stark konkavering av fotsulan {inflexus},
varjämte hälspetsen lyfts i höjden {equinus). Den
är ofta medfödd. Förvärvad k. uppstår genom
sjukdom (t. ex. barnförlamning,
ledgångssjuk-domar) el. efter ogynnsamt läkta skador i fot,
fotled och underben. Medfödd k. kan numera i
regel fullständigt botas med sakkunnig, ortopedisk
specialbehandling, vilken om möjligt bör
företagas redan under första levnadsåret. Även
förvärvad k. kan botas el. i hög grad förbättras.
Klumprotsjuka, av en slemsvamp,
Plasmodio-phora brassicae, förorsakad sjukdom hos kål,
ro-vor, kålrötter m. fl. Den medför svulster på
rötterna och hämmar utvecklingen av plantorna.
Svulsterna övergå lätt i förruttnelse, varvid
svampens sporer frigöras och blandas med jorden,
sin vitalitet i flera år. K.
bekämpas främst genom
dränering och kalkning samt odling
av resistenta sorter.
Klumpsöm, prydnadssöm,
som sys med parallella täta
styng från kant till kant av
det mönsterparti, som skall
täckas. För att få relief
(därav namnet k.) fylles först
mönstret med för styng, som
översys.
Klusjino [klo/y’na], by i
Ryssland, c:a 165 km v. s. v.
om Moskva. Om slaget där
1610 se De la Gardie, sp.
536.
där de bibehålla
Blomkålsplanta,
angripen av
klumprotsjuka.
Klyft. 1) Spricka el. rämna i berget. — 2)
”Fast klyft” = fasta berget (under den lösa
jord- och stenbetäckningen).
Klys, metallfordrad mindre öppning i ett
fartygs brädgång (s i d o k 1 y s) el. däck
(däcks-klys), varigenom förtöjningståg el. ankarkätting
ledes. Ankarklys kallas trummor, genom
vilka ankarkättingen löper el. i vilka, vid
ankaren utan stock, ankaret upplägges.
Klysma, se Lavemang.
Klyster (ry. chlysto’vtsjini, gisslare), en
extatisk, asketisk rysk sekt, som på 1600-talet
uppstod kring D. Filippov. Enl. k. finns gudomen i
varje människa. Tidvis utsatta för hårda
förföljelser, voro k. före i :a världskriget spridda
över hela Ryssland, talrikast i s. ö. delen.
Klystir, se Lavemang.
Klystron [-ä’n], se Elektronrör, sp. 562.
Klytäime’stra, dotter till Leda och konung
Tyndareos i Sparta, maka till Agamemnon (se
d. o.).
Klyvarbom, se Bogspröt.
Klyvare, trekantigt förstagsegel.
Klyvbarhet, hos mineral den egenskap, som
många sådana visa, att med större el. mindre
lätthet låta klyva sig efter vissa kristallografiskt
bestämda plan, även kallade genomgångar,
så att jämna ytor uppstå.
Klyvfotingar, numera mindre vanlig
benämning på kräftdjursordn. Copepoda. Hit höra bl. a.
släktet Calanus m. fl. Se vidare Loppkräftor.
Klyvfrukt, Schizoca’rpium, se Frukt.
Klyvningsceller, se Blastomerer.
Klyvningsfenomenet (eng. fission), fys., vissa
atomkärnors förmåga att undergå spaltning el.
klyvning i två el. flera kärnor av ung. lika
massor. K. är vanl. beledsagat av utsändning av
neutroner, mera sällan av andra lätta partiklar,
ss. a-partiklar. K. har iakttagits bl. a. vid
neutronbestrålning av uranisotoperna med masstalen
235 och 238, av toriumisotopen med masstalet
232, av plutoniumisotopen med masstalet 239 och
av protaktiniumisotopen med masstalet 231. K.
upptäcktes 1938 av O. Hahn och F. Strassmann.
Jfr Atomenergi.
Klyvöppningar. Hos de högre växternas i
luften befintliga delar finnas i epidermis parvis
anordnade celler, som mellan sig ha en springa,
kallad klyvöppning el. stoma (mun). De båda
celler, som omsluta k., kallas läppceller, och dessa
jämte springan mellan dem utgöra
klyvöppnings-apparaten. Läppcellerna innehålla alltid klorofyll.
Varje klyvöppning leder in till en stor
subepider-mal intercellular, som
står i förbindelse med
andra intercellularer.
K. kan vara h a p 1
o-c h e i 1 [-kéil], d. v. s.
ha bildats så, att
urmodercellen vid
delningen direkt blir
modercell till de två
slutcellerna, el. s y n d
e-t o c h e i 1, i vilket fall
urmodercellen delar sig
Klyvöppningar F >s blad
av lind.
a överhudsceller, t
slutceller (stark förste ing).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
