Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockspel - Klockstapel - Klockstol - Klockupproret - Klockväxter - Klods-Hans - Klodvig - Klodvig I (frankisk konung) - Klodyvel - Kloe - Klofibla - Klogrodor - Klohand - Klokrypare - Klon - KLondike, Klondyke - Klondyke - Klonisk - Klopper, Jan - Klopstock, Friedrich Gottlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Klockstapel—Klopstock
418
Klockstapel vid Granhults
kyrka, Småland. Se även
bild vid Håsjö.
från 1600-talet
förekomma ofta k. — Litt.:
W. Ellerhorst, ”Das
Glockenspiel” (1940). —
2) I den moderna
orkestern kallas ofta
me-tallofonerna (stämda
metallplattor) för k.
Klockstapel, i
närheten av kyrka uppförd
fristående, tornliknande
bjälkställning, ofta
spån-klädd, vari
ringklockorna upphängas, då
kyrkan ej har klocktorn
(kampanil).
Klockstol, se
Klocka 1).
Klockupproret
benämnes det tredje och
sista av dalupproren
vilket utbröt 1531. För
att kunna likvidera
skulden till Lübeck hade Gustav Vasa 1530,
påbjudit, att av varje kyrkas klockor skulle
den största nedsmältas och kopparn försäljas
el. socknen erlägga lösen för densamma
(klock-skatten). Då detta skulle ske i Dalarne 1531,
satte dalkarlarna sig till motvärn under
ledning av bl. a. Gustav Vasas gamla
anhängare Måns Nilsson till Aspeboda och Anders
Persson på Rankhyttan, varjämte en del
präster underblåste missnöjet. De kungliga
fogdarna förmådde ingenting mot de upproriska, och
läget förbättrades ej, då Gustav Vasa till fogde
i Dalarne utsåg en av de upproriskas ledare, Ingel
Hansson. De företogo sig att utlysa en allmän
riksdag till Arboga, men konungens folk
uppsnappade kallelsebreven, och det hela gick om
intet. Gustav Vasa hindrades emellertid från att
genast gripa till kraftåtgärder mot dalkarlarnas
uppror, då detta sammanföll med Kristian II :s
restaurationsförsök 1531; man misstänkte f. ö.
ej utan skäl, att de upproriska stodo i
förbindelse med denne. Först sedan Kristian
misslyckats, blev Gustav Vasa i stånd att taga itu med
dalkarlarna. I spetsen för en stark häravd. drog
han 1533 upp till Tuna och höll där en beryktad
räfst med de upproriska. Inför hotet från de
kungliga trupperna föllo dessa helt till föga.
Ledarna utlämnades, en del av dem undergingo
dödsstraff på platsen, medan andra ss. Måns
Nilsson, Anders Persson och Ingel Hansson,
fördes som fångar till Stockholm, där de 1534
dömdes till döden och avrättades.
Klockväxter, dets. som blåklockfamiljen
(se d. o.).
Klods-Hans [klås-], dansk skämttidn. 1899
—1925.
Klodvig (eg. Chlodovech, Chlodwig, fr.
Clovis, frankisk form av Ludvig), frankiska
konungar av merovingernas ätt.
1) Klodvig I (d. 511), son till Childerik I,
efterträdde år 481 sin fader och besegrade 486
romarna vid Soissons. K:s övergång till kato-
NF XII — 14
licismen 496 fick stor betydelse. K. segrade även
över burgunder och västgöter och vidgade
därigenom riket, till vars huvudstad han utsåg Paris.
— Litt.: G. Kurth, ”Clovis” (2:a uppl. 1901);
M. M. Gorce, ”Clovis 465—511” (1935).
2—3) Om Klodvig II och Klodvig III se
Merovinger.
Klodyvel, zool., se Vattenskinnbaggar.
Kloe, se Chloè.
Klofibla, bot., se Crepis.
Klogrodor, Xenopo’didae, en fam. av
under-ordn. Aglossa av de stjärtlösa groddjuren. Deras
bakfötters tre första tår bära väl utbildade klor.
Glatta klogrodan, Xenopus laevis, lever
liksom de få övriga arterna i det tropiska Afrika.
Klohand, abnorm handställning, som utmärkes
av sträckning av fingrarnas (utom tummens)
första led och böjning av de båda yttersta. K.
beror på en atrofi el. förlamning av
mellanhandens muskulatur och förekommer bl. a. vid
långvarig förlamning av armbågsnerven.
Klokrypare, Chilonèthi el. Pseudoscorpionidea,
ordn. av spindeldjuren, omfattande ett par mm
långa former med platt, oval, segmenterad
bakkropp och långa pedipalper, som sluta med en
griptång. I Sverige finnas tjugoen arter. Några
träffas inomhus, bland dem även bokskorpionen
(se d. o.).
Klon [klän], biol., se Ärftlighet.
Klondike, Kl o n dy k e [klåndai’k],
guldfält i Yukonterritoriet, n. v. Canada, mellan
Yukons bifloder Klondike och Indianfloden. 1896
anträffades här guld, vilket förorsakade en
hastig invandring av guldgrävare. 1898 beräknas
befolkningen ha uppgått till c:a 40,000; den
minskades emellertid snart, då fyndigheterna utnyttjats.
Hela Yukonterritoriet hade 1951 9,096 inv, därav
7,141 vita, 1,447 indianer och 53 eskimåer. (1920
27,219) och K:s huvudort Dawson c:a 800 inv.
Guldet förekommer dels som vaskguld och dels
i kvartsgångar.
Klondyke, se Klondike.
Klonisk [klå’-], med., häftigt skakande. Se
Kramp.
Klopper [klå’p-], Jan, målare av holländsk
börd (d. 1734), verksam i Sverige från 1702. K.
blev 1713 teckningslärare vid Uppsala univ. Mera
personhistoriskt än konstnärligt betydande äro
K:s porträtt av landshövdingen H. G. von
Falkenberg (1702, Jönköping) och av riksantikvarien
Johan Peringsköld (Nationalmuseum, Stockholm).
Klopstock [klå’p/tåk], Friedrich
Gott-1 i e b, tysk skald (1724—1803). Han studerade
teologi i Jena och Leipzig 1745-—-46, utgav 1748
de tre första sångerna av ett bibliskt epos,
”Mes-sias”, i tidskr. Bremer Beiträge. 1850—51
vistades han på Bodmers inbjudan i Schweiz.
Därefter inbjöds K. till Köpenhamn av konung
Fredrik V och ministern Bernstorff, med 400 thalers
underhåll om året, för att avsluta ”Messias”.
Han levde där från 1751, med ett avbrott 1758
—63, till 1771, då han flyttade till Hamburg. —
K. bröt med den torra förståndsmässighet,
imita-tionslust och bagatellpoesi, som härskade i
Tyskland vid 1700-talets början. ”Messias” (1748—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
