- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 12. Karl - Kufra /
397-398

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klimat - Klimatfeber - Klimatologi - Klimatoterapi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

397

Klimatfeber—Klimatoterapi

398

(fastlands-)k. Uppvärmningen av en plats
beror näml, på huru mycket underlaget upphettas
vid tillförsel av en bestämd värmemängd.
Vattnet behöver en mycket större värmemängd för att
uppvärmas till samma temp. som den fasta
marken. Kontinenten blir fördenskull varmare än
havet. Motsatsen äger rum under vintern, d. v. s.
landet blir kallare än havet, enär avkylningen
genom utstrålningen beror på samma faktorer
som uppvärmningen. Därtill kommer, att in- och
utstrålningen genom den större molnigheten vid
haven el. större sjöar blir mindre än i det inre
av fastlandet. Maritimt k. kännetecknas sålunda
av relativt jämn temp. under året och
dygnet, stor luftfuktighet, i regel nederbördsrika
vintrar samt starka vindar. I stort sett motsatta
egenskaper har det kontinentala k. med stora
växlingar hos de olika elementen, medförande
kalla vintrar och heta somrar. Icke blott
avståndet till havet utan även höjden över detsamma
är en betydelsefull klimatfaktor. Med höjden
över havet sjunker temp. med i medeltal o°5 per
loo m, solstrålningen blir starkare, lufttrycket
lägre, varjämte luftfuktigheten oftast blir ringa
och luften ozonrik. Insolationens ökning kan bli
så stark, att man t. ex. i Alperna kan gå ytterst
tunt klädd även vid köldgrader. Nu nämnda
förhållanden känneteckna höglandsklimatet.
I stort sett motsatta egenskaper karakterisera
låglandsklimatet. Betydelsen av en orts
läge i förhållande till bergen visar sig bl. a. däri,
att dessa tvinga luftströmmarna i höjden,
varigenom de avkylas och regn bildas. Breddgradens
betydelse ligger i solstrålningens förändring med
denna och den därav betingade luftcirkulationen.
Det rent solära k., som skulle råda på en jord med
överallt likartad yta, bestämmes av den kvantitet
solstrålningsvärme, som tillföres, och är därför
betingat blott av ortens breddgrad. Den på
grundval härav vanligaste och sedan lång tid tillbaka
gällande indelningen i klimatområden,
bälten el. zoner är följande: Heta bältet el.
tropiska zonen omfattar området mellan
vändkretsarna och karakteriseras av passaderna
samt det mellan dessa liggande lugna bältet,
benämnt doldrum. De två tempererade
zonerna på ömse sidor av det nyssnämnda
området sträcka sig upp mot polcirklarna på n., resp,
s. halvklotet och utmärkas av vandrande lågtryck
samt förhärskande väst-vindar, stora
temperaturkontraster mellan haven med i regel vinterregn
och kontinenterna med sommaregn. Kring polerna
ligger kalla bältet, polar- el. arktiska
zonen med ansamling av mycket kall luft. Inom
det tempererade bältet urskilj er man
subtropiskt k. och (övergången till polarklimatet)
borealt el. kalltempererat k. Enl.
Supan ligger det heta bältet mellan årsisotermerna
för 20? motsv. ung. växtgränsen för palmerna.
Tempererade bältena sträcka sig därifrån till
iso-termerna för io° under den varmaste årstiden,
nära sammanfallande med trädgränsen.

Dessa klimatområden inrymma de i det
föregående omnämnda klimattyperna, vartill komma
även följande, orsakade av lokala förhållanden.

Det arida k. el. ökenklimat är det mest
utpräglade fastlandsklimatet med nästan ständig
torka och med stark uppvärmning och avkylning
av jordytan under dygnets lopp. Nära besläktat
härmed är stäppklimatet. Det h u m i d a
el. urskogsklimatet karakteriseras av
stor luftfuktighet och nederbörd, särsk. utpräglat
i kontinenternas ekvatorialtrakter. K u s t k
lima t e t el. 1 i t o r a 1 a k. företer förhållanden
mer el. mindre liknande inlands- resp, havsklimat,
allteftersom de förhärskande vindarna äro
sjö-el. landvindar. På sydligare breddgrader, där
sådana vindar blåsa mera beständigt under vissa
årstider över kusttrakter och närliggande inland,
råder monsunklimat, t. ex. i Indien och
Australien, beroende på den genom olika
uppvärmning av land och hav uppkommande
luftcirkulationen.

Tropiskt regnklimat kännetecknas av
en medeltemp. av i8° under den kallaste månaden
och med åtm. en månad med rikligt regn och
torrtider huvudsaki. vinter och vår. Inom vissa
delar av detta bälte förekommer en andra
kortare torrtid samt två regntider, mestadels i maj
och november, s. k. periodiskt torrt
savannklimat. Inom det tempererade
regnklimatet skilj er man mellan följ ande
tre: a) varmt och vintertorrt k.; den
regnrikaste månaden under den varma årstiden
medför här mer än io ggr så mycket nederbörd
som den regnfattigaste månaden under den kalla
årstiden. Vidare b) varmt och
sommartorrt k. samt slutl. c) fuktigt
tempererat k. Subarktisktk. el., som det också
kallas, borealt k. med snöiga vintrar är
utmärkande för de nordiska länderna och kan
antingen vara fuktigt el. torrt, i båda fallen med
kalla vintrar. Slutl. kunna nämnas s n ö r i k t
tundreklimat samt den eviga
köldens k.

Under tidernas lopp kan en trakts k. undergå
vissa förändringar, orsakade av ändrade
astronomiska, geografiska och andra förhållanden. Eg.
skilj er man mellan klimatväxlingar, vilka
ske periodiskt el. fortgå blott en kortare tid, och
klimatförändringar, som hela tiden gå
i viss riktning el. bestå under mycket lång tid.
Numera talar man även om
klimatfluktuationer, vilka äro svagare och kortare växlingar
i klimatet, ibland också om
klimatvariationer, innebärande något starkare växlingar. —
Litt.: W. Köppen, ”Die Klimate der Erde”
(1923); J. v. Hann och R. Süring, ”Handbuch
der Klimatologie” (5:e uppl. 1939 ff.).

Klimatfeber, se Malaria.

Klimatologi, läran om klimatet.

Klimatoterapi, behandling av sjuka människor
med naturliga el. artificiella klimat- el.
väderleks-faktorer. I och med
luftkonditioneringens genombrott kunna alla klimatfaktorer i stort
sett efterbildas. Denna har lett till ökad
produktionskapacitet för människor och djur, i fabriker,
resp, ladugårdar, och även sjukrum och avd. på
sjukhus ha luftkonditionerats för behandling av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffl/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free