Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinesisk konst - Kinesisk musik - Kinesisk potatis - Kinesisk spjutgran - Kinesjma - Kinetik - Kinetiska gasteorien, dynamiska el. mekaniska gasteorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kinesisk musik—Kinetiska gasteorien
325
till största delen till följd av kejsar Hui Tsungs
storartade mecenatskap. Alålarna i hans krets
sökte särskilt framställa människor, mediterande
i en stämningsmättad och besjälad natur, ofta
blott antydd på enklast möjliga sätt. De bästa
målarna bland Hui Tsungs samtida och
efterföljare voro Li Tang, Li Ti, Ala Yüan, Hia Kuei
och Ma Kuei. Det rena tuschmåleriet
undanträngde mer och mer färgerna. Sitt renaste uttryck
fick detta tuschmåleri i de s. k. zenmunkarnas
konst. Zen (zen är eg. den japanska formen,
motsv. kin. chan) var en art av buddism, som
sökte frälsning genom meditation. De främsta
bland zenmålarna voro Mu Ki och Liang Kai.
— Skulpturen kunde under denna tid ej hålla
jämna steg med måleriet. Desto mera
fulländade resultat har Sungtidens konstslöjd efterlämnat,
främst inom keramiken. Det medel man i
keramiken ägde till att framlocka skönheten, var först
och främst glasyren. Färgerna, åstadkomna
med metalloxider, äro vanl. enhetliga och
dämpade men flamma stundom upp i praktfulla
effekter. Bronskonsten gick tillbaka under Sung; i
stället tycks lackkonsten ha nått fulländade
resultat, som dock blott komma till synes i
ytterligt få bevarade arbeten.
Med Yüandynastien (1280—1368) gjorde sig
det mongoliska inslaget gällande. Måleriet
återvände delvis till ideal, som varit förhärskande
före Sung, de starka färgerna fingo förnyad
betydelse, det skildrande inslaget kom åter till
heders. Dessutom framträdde en kraftig, robust,
stundom grotesk karakteristik. Mest berömd bland
målarna var Chao Meng-fu. Han målade helst
hästar, och hans förebild var den gamle
Tang-målaren Han Kan. Bland målare av kultbilder,
både buddistiska och taoistiska, var Yen Hui den
främste. — Under den nationella Mingdynastien
(1368—1644), som följde efter mongolernas
fördrivande, kom målarkonsten mer och mer att
förlora sin nyskapande kraft. Porträttkonsten nådde
under Ming dock goda resultat, präglade av
sanning och karaktär. — Från Mingtiden finnas även
byggnadsverk bevarade i rätt stor utsträckning.
Yung Los offerhall vid de s. k. Minggravarna
utanför Peking är en ståtlig tempelbyggnad från
1400-talet, medan det berömda Himmelens tempel
är ung. hundra år yngre. Kej sarpalatset i Peking
består av ett stort antal strängt symmetriskt
ordnade hallar, paviljonger och terrasser, färgrikt
utsmyckade, i lummiga planteringar och
trädgårdar. Understundom samarbetar
byggnadskonsten med skulpturen. Dekorativa fantasilejon
pryda tempelgårdarna. Den väldiga
uppfartsvägen till Minggravarna med sin allé av jättelika
djurskulpturer är i grund och botten en
arkitektonisk skapelse. — Under Mingtiden kom det
äkta porslinet att mer och mer dominera
inom konstslöjden. Huvudorten för
tillverkningen var den kejserliga fabriken King-tö-chen i
Kiang-si och vid sidan därav den för det
helvita b lanc-de-chine-por slinet berömda fabriken
Töhua i Fu-kien. Viktigast under hela Mingtiden
var det vita med blå kobolt dekorerade porslinet.
— Mot slutet av Mingtiden råkade
porslinstill
326
verkningen något i förfall, men den
återupprättades på ett storartat sätt under den av
man-chuerna grundade Tsingdynastien (1644—1912).
Särsk. gäller detta för kejsar Kang-his långa
regeringstid, 1662—1722. Viktigast var alltjämt
det blåvita porslinet, som i stora mängder
exporterades till Europa. Man dekorerade
porslinet i olika färger och uppdelade det i s. k.
familjer efter den dominerande färgen, t. ex.
svarta, gula, gröna, rosa familjen etc. Under
1800-talet försämrades det konstnärliga arbetet
mer och mer. — Även på alla andra områden
märker man, hur den gamla kinesiska konsten
går sin upplösning till mötes. Många vackra
ting komma ännu till, men kraften till förnyelse
är borta, och vad som återstår är blott ett
långsamt avtynande. — Litt.: O. Sirén, ”The walls
and gates of Peking” (1924), ”Chinese sculpture
from the 5th to the I4th century” (4 bd, 1925),
”A history of early Chinese painting” (2 bd,
1933), ”A history of later Chinese painting” (2
bd, 1938), ”K:s konst under tre årtusenden” (2
bd, 1942—43; med stor bibliogr.); B. Karlgren,
”Yin and Chou in Chinese bronzes” (1936).
Kinesisk musik. Musiken i Kina är mycket
gammal och torde ha fått sin första kulturella
utbildning omkr. 2500 f. Kr. Fem-tonskalan
f g a c d blev den normgivande. De äldsta
instrumenten voro slaginstrument (litofoner och
metallofoner), och särskilt Bortre Indien utövade
därvid ett bestämmande inflytande på
instrumentens konstruktion. Laosfolkens munorgel
utbildades och gav upphov till det ännu allmänt
brukade instumentet sheng. Den liggande cittran torde
även ha varit fullt färdig före Kr. f.
Stränginstrumenten infördes till Kina från Alindre Asien
omkr. 500 e. Kr., och särskilt lutan (pi-pa) och
tanburan (er-sien) blevo omtyckta. På 1200-talet
blev genom mongolerna den kejserliga orkestern
riktad med flera nya instrument, däribland även
indiska. Sju-tonskalan blev fullt erkänd vid
samma tid. Man har i Kina skarpt skilt mellan
helig (kejserlig) musik och profan musik. Den
förra är ännu pentatonisk, den senare har även
kromatik. Stor betydelse har teatermusiken fått.
— Litt.: R. Wilhelm, ”Die Musik in China”
(i Sinica, 2, 1927); J. H. Lewis, ”Foundation of
Chinese musical art” (1936).
Kinesisk potatis, se Dioscoreaceae.
Kinesisk spjutgran, se Cunninghamia.
Kinesjma [kjinjijma’], stad i Ivanovoområdet,
RSFSR, vid Volga och 80 km n. ö. om Ivanovo;
75,000 inv. Textil- och kemisk industri.
Kinetik [ki-] (av grek, kinesis), läran om
massors inbördes rörelse; konsten att röra sig
uttrycksfullt. — Adj.: Kinètisk [ki-].
Kinetiska gasteorien, även kallad
dynamiska el. mekaniska gasteorien, den
lärobyggnad, som söker beskriva gasernas egenskaper,
utgående från antagandet, att gasernas smådelar,
molekylerna, befinna sig i beständig rörelse. Den
första ansatsen i denna riktning finner man hos
D. Bernoulli, som i sin 1738 utkomna
”Hydro-dynamica” under sådan förutsättning härledde
Boyles lag. Genom A. Krönigs och R. Clausius’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
