Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinesisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Kinesisk konst
324
Två lekande figurer. Statyett
från slutet av Chou-perioden.
leran pressade bastmattor, dels mera konstnärligt
betydande, dekorerade med påmålade geometriska
mönster. Den storartade äldre kinesiska
bronskonsten utveckade sig huvudsaki. under
Choudy-nastien (1122—256 f. Kr.). Bronserna ha fyllt
sakrala ändamål, deras former äro stundom tunga,
slutna, stundom yppigt fantastiska. Deras
ornament äro dels enkla geometriska, meandrar,
spiraler, sicksacklinjer etc., dels en fantasifull, mer
el. mindre stiliserad djurornamentik, blandad med
rent geometriska
mönster. Från
Choutiden känner
man även
kulturföremål av jade
samt ett hårt vitt
stengods,
påträffat i Honan. —
Under
Ts’indyna-stiens korta tid
(221—206 f. Kr.)
synes något av de
gamla formernas
mäktighet ha
gått förlorat,
samtidigt som
or-namentiken blivit
tunnare och
elegantare. F rån
denna tid
härstammar, åtm.
till sin
begyn
nelse, ett storverk av gigantiska mått, den
till skydd mot de oroliga kringboende
nomadfolken uppförda Stora muren (se bild å sp. 318).
Även i övrigt tycks Shi-huang-ti ha bedrivit en
storartad byggnadskonst, och hans huvudstad vid
det nuv. Si-an-fu beskrives som underbart
praktfull. — Under Handynastiernas tid (206 f. Kr.—
220 e. Kr.) befinner sig den kinesiska
konsthistorien redan på fast mark. Intressant är, att man
nu kan urskilja en visserligen primitiv men
dock målmedveten och säker bildkonst. De
märkligaste monumenten äro flata, låga stenreliefer
från gravkammare, påträffade vid
Wu-liang-tsi i Shantung och på andra ställen. Några
mäktiga djurskulpturer i sten kunna hänföras till
denna tid, och i bronskonsten dominera figur-,
särskilt djurmotiven. En grupp småbronser visa
stilistisk samhörighet med sibiriska och sydryska
bronser, medan andra, särskilt bronsspeglarna,
visa omisskännliga hellenistiska drag. En
förvånande realistisk uppfattning möter i de talrika
små djur- och människofigurer av lergods, som
lämnades med den döde i graven, över huvud
visar k. under denna tid en frisk mottaglighet för
nya intryck och en ungdomlig skaparvilja. Vad
den mäktat inom byggnadskonst och måleri
framgår ej av de ytterligt sparsamt bevarade
fragmenten. — Under de därpå följ. årh. (220—618
e. Kr.) inträffar en händelse av största
betydelse för konsten: den buddistiska religionen sprides
över landet, och konsten kommer mer och mer
hängivet att ställa sig i dess tjänst. Detta
leder till uppkomsten av en storartad
figurskulp
tur med buddistiska motiv, en konst, som bäst
företrädes av de väldiga klipptemplen vid
Yün-kang och Lung-men. Figurtyperna äro lånade
från Indien, men det hela får redan tidigt en
fullt tydlig nationell prägel. — Från omkr. 400
kan man även följa den kinesiska målarkonstens
utveckling. Dess äldsta bevarade verk anses vara
en bild-rulle, föreställande hovdamer i ett palats
och signerad av den i urkunderna berömde
målaren Ku Kai-chi. Målningen är utförd i tusch
och lätta akvarellfärger på siden i likhet med
de flesta senare kinesiska målningar, figurerna
äro dragna i mjuka, flödande linjer; inga
försök-till perspektiv finnas. Här och var märker man
det för kinesiskt måleri karakteristiska
sambandet med kalligrafien. Målningen är utförd som
makimono, d. v. s. en lång remsa med rullar i
kortändarna. Den andra kinesiska formen på
målningar, kakemono, innebär, att bilden var målad
på höjden och kunde hängas upp på väggen. —
Under Tangdynastien (618—907) inföll k:s stora
klassiska tidevarv. Man byggde palats med stor
utsträckning och bestående av ett system gårdar,
hallar och paviljonger, allt gärna omgivet av
kraftiga murar med mäktiga vakttorn men f. ö.
utan dyrbarare material och yttre konstnärliga
effekter. Palatsen byggdes helst i anslutning till
tempelanläggningar. Några stenpagoder, höga
tornbyggen i flera våningar, tyckas leda sitt
ursprung ända till Tangtiden; pagoder finnas
avbildade även i stenreliefer. — Skulpturen under
Tang arbetade till största delen med redan
fastställda typer men sökte sig fram till en frisk
naturalism, delvis i opposition mot den äldre
buddistiska skulpturens abstrakta skönhetsideal
(se färgpl.). — Under Tangtiden var den
störste målaren Wu Tao-tsi, som målat
såväl bilder med buddistiska och taoistiska
motiv som landskap. Stilistiskt kan han med
sin breda, stämningsfyllda tuschstil anses som
utgångspunkten för det senare kinesiska
måleriet. I spetsen för landskapsmåleriet stodo
Li Si-hün och Wang Wei. Till dem har man
även velat hänföra det kinesiska
landskapsmåle-riets uppdelning i två riktningar, den norra och
den södra skolan. Den förra utmärkes av bred,
saklig skildring, medan den senare är mera
stäm-ningsbetonad och arbetar mera med antydningar
än med färdiga detaljer. Redan nu märker man
tydligt de kinesiska målarnas underbara förmåga
att osjälviskt och hängivet leva sig in i
landskapet och dess olika stämningar. Det kommer även
till synes hos den store djurmålaren Han Kan.
— Vad konsthantverket under Tang beträffar,
frapperas man främst av keramikens storartade
uppsving och dess rikedom på nyheter i form
och teknik. Huru det gammalkinesiska
harmoniskt smälter samman med lånen västerifrån,
märker man även här och ännu tydligare i
textilier och bronser.
Sedan riket efter Tangdynastiens fall och en
tid av politisk splittring åter enats under
Sung-dynastien (960—1279), uppkom en ny period av
rik konstnärlig blomstring. Framför allt är
blomstringen förbunden med landskapsmåleriet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
