Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kilskrift - Historia - Uttolkning - Kilsunds ab. - Kilt - Kilung - Kimberley - Kimberley, John - Kimberlit - Kimbrer - Kimito - Kimmerier - Kimon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.263
Kilsunds ab.—Kimon
264
de konsonanttecken för resp, a, i och u), genom
dechiffreringen (1930—31) av de på
fornväst-semitisk (trol. amoritisk) dialekt avfattade
kil-skriftstavlorna från Ras Schamra i Syrien.
Uttolkning. Den förste, som synes ha fäst
uppmärksamhet i Europa på förekomsten av
k.-min-nesmärken och begagnat namnet k., var
orientalisten E. K ä m p f e r, vilken under sin vistelse i
Persien under 1680-talet lärde känna några av
de fornpersiska k.-minnesmärkena. Sitt upphov
fick emellertid k.-forskningen genom C. N i
e-buhrs offentliggörande på 1770-talet av
k.-tex-ter från Persepolis; Niebuhr klarlade också de
yttre betingelserna för dechiffreringen. Den första
avgörande framstöten var O. Tychsens
upptäckt (1798) av orddelaren; den egentliga
dechiffreringen är emellertid ett verk av G. F.
Grote-fend 1802. Dechiffreringen av den fornpersiska
k. fortsattes av R. Rask, E. B u r n o u f, C h r.
Lassen m. fl. och nådde sin avslutning med
H. Rawlinsons publicering av den stora
Bi-sutun-inskriften (1847). — Uttolkningen av den
s. k. 2:a seriens k., den elamitiska, påbörjades
av den danske orientalisten N. L. W e s t e
r-g a a r d, fortsattes av engelsmannen E. N o r r i s
och fullbordades av F. W e i s s b a c h 1890 med
senare tillskott av G. H ü s i n g, F. B o r k m. fl.
Genom senare forskningar, främst av pater V.
Scheil, har det blivit möjligt att fastslå de
akemenidiska kilinskrifternas elamitiska språk
som nyelamitiska, till skillnad från det
äldre textbeståndets fornelamitiska. De
fornelamitiska texterna utgåvos av F. W. König
i ”Corpus inscriptionum elamicarum” (bd 1,
1928). — Uttolkningen av den 3æ och för
k.-forskningen betydelsefullaste serien av
akemenid-inskriftemas k.-texter erhöll en fast grundval
genom de fr. o. m. 1840-talet upptäckta likartade
dokumenten i Mesopotamien. Förtjänsten av
uttolkningen och påvisandet av dokumentens
assy-risk-babyloniska karaktär och sålunda
grundandet av assyriologien tillkommer
väsentligen L. de S a u 1 c y och H. Ra w 1 i n s o n
samt E. Hincks, som först (1852) påvisade
den babyloniska k:s karaktär av stavelseskrift.
Den assy risk-babyloniska grammatiken erhöll
sedan sin vetenskapliga grundläggning genom J.
Oppert (1860). En sista etapp i den
babyloniska k:s tolkningshistoria var den av
fransmännen G. Amiaud och F. T h u r e a u-D a n g i n
inledda uttolkningen av minnesmärkena med den
arkaiska sumeriska k. Dechiffreringsarbetet är
numera i alla väsentliga delar slutfört. —
Uttolkningen av de kaldiska kilinskriftema är så
gott som helt ett verk av H. B elek och F.
Lehman n-H a u p t; de hithörande dokumenten
utgåvos i ”Corpus inscriptionum chaldicarum”
(1928—35). — Kunskapen om det hettitiska
k. satte in med upptäckten av arkivet i Bogazköy
genom H. W i n c k 1 e r och A. Puchstein
1907; sedan dess har en mängd hettitiska
k.-texter offentliggjorts, och den hettitiska k. är
numera i sin helhet känd. — Förtjänsten av Ras
Schamra-fyndens tolkning tillkommer H. B a u e r,
E. D h o r m e och Ch. Virolleaud.
De förnämsta saml. av k.-texter finnas i
Bri-tish Museum (det berömda Assurbanipalbibl.),
museet i Philadelphia (k.-texterna från Nippur)
samt Louvren (k.-texter från Telloh); flertalet
inskrifter från Babylon och Assur förvaras i
Berlin. — Litt.: B. Meissner, ”Babylonien und
Assyrien” (2 bd, 1920—25).
Kilsunds ab., Borås, driver sidenväveri,
färge-ri, blekeri och appreturverk, tillverkar dräkt-,
kapp- och klänningstyger av silke och ylle samt
diverse fodertyger. Verksamheten började 1896
med ett 80-tal vävstolar. Aktiekapital 7,5 mkr,
antalet arbetare c:a 450. Hela Kilsunds-koncernen
(bildad 1929) äger inalles c:a 1,000 vävstolar och
sysselsätter c:a 900 arb.
Kilt [ki-] (jfr da. kilte, skörta upp kjolarna),
ett slags knäkort, veckad kjol, vanl. av rutigt
ylletyg, vilken tillhör de skotska
höglandsreg:te-nas uniform; bäres även av skotska sportsmän.
Kilung, Keelung (Kurun), hamnstad på n.
Formosa; 85,000 inv. Exporthamn för
huvudstaden Tei-pei.
Kimberley [ki’mbali], stad i Griqualand West
i Kapprovinsen i Sydafrikanska unionen; c:a
23,000 inv. av europeisk ras, knappt hälften av
totalbefolkningen. Knutpunkt på Kap-Kairobanan
för järnvägen till Bloemfontein. Flygstation. K.
uppstod efter upptäckten av diamantfyndigheterna
1870. Gruvorna (se Diamant, sp. 681 och pl.),
ägas av De Beers Company.
Kimberley [ki’mbali], J o h n Wodehouse, 1 :e
earl av K, brittisk statsman (1826—1902). Han
tillhörde överhusets whigparti, var
understats-sekr. för utrikes ärenden i olika ministärer och
var även verksam som diplomat. 1864—66 var
han lordlöjtnant på Irland. K. var en trogen
anhängare till Gladstone och innehade i hans
regeringar olika poster, främst som
kolonialminister 1870—74 och 1880—82. Under förra perioden
hade han andel i erövringen av Griqualand West,
under den senare avsade sig Transvaal 1881
beroendet av England, varvid K. fick skuld för
de engelska motgångarna. 1894—95 var K.
utrikesminister i Roseberys regering.
Kimberlit [ki-], se Diamant, sp. 681.
Kimbrer [ki’-], se Cimbrer.
Kimito [ki’-] (fi. Ke’miö). 1) ö vid Finlands
s. v. kust, mellan Åbo och Hangöudd, 30 km
lång och 25 km bred. K. skiljes genom smala
sund från fastlandet. — 2) Kommun i Åbo och
Björneborgs län, Finland, omfattande största
delen av ön Kimito; 323 km2, 6,300 inv. mest
svensktalande. I K. finns ett känt
hembygdsmu-seum.
Kimmèrier [ki-], se Cimmerier.
Kimon [ki’-] (lat. Ci’mon), atensk fältherre
och statsman (d. 449 f. Kr.), son till Miltiades
och den trakiska furstedottern Hegesipyle, ledare
för det parti i Aten, som i samförstånd med
Sparta ville kraftigt fortsätta kriget mot
perserna. Han ledde de operationer, som befäste
Atens välde över öarna och Mindre Asiens
kuster; främst märkas erövringen av hamnen Eion
i Trakien och av ön Skyros samt den stora
segern över perserna vid Eurymedon i Pamfylien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
