- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 12. Karl - Kufra /
253-254

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kikare, tub, teleskop - Kikarsikte el. siktkikare - Kikbär - Kikhostia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

253

Kikare—Kikhosta

254

Kikare, tub, teleskop,
optiskt instrument, som
skärper ögats iakttagelseförmåga
genom att låta avlägsna
föremål synas under större
synvinkel, än då de ses med
blotta ögat. En k. består
huvudsaki. av objektivet, den
mot föremålet vända linsen,
som alltid är positiv
(samlande), och o k u 1 a r e t, som
är närmast ögat och som kan
vara en positiv el. negativ
lins el. ett system av linser.
Objektivet bör vara
akroma-tiskt, ha stor brännvidd (ge
stor bild) och stor diameter
(samla mycket ljus). Den
av objektivet alstrade
bilden betraktas genom okul aret. I den
astronomiska k. (Keplers k.) ger objektivet en

omvänd bild, som direkt betraktas genom en

positiv lupp såsom okular. En större
astronomisk k. kallas refraktor. T e r r e s t e
r-kikaren (landskapskikaren) är en
astronomisk k., där objektivets bild blir rättvänd
genom att en el.
flera positiva

mellanlinser
inskjutas mellan

objektiv och
okular. Härav följer
en obekväm längd
hos k., en
olägenhet, som hos
p r i s m a k
i-karen undvikes
genom att bilden
i stället
rättvändes medelst
fyr-faldig spegling i
två totalreflekte-

rande rätvinkliga glasprismor.
Teaterkikaren (Galileis k., den holländska k.) har en
negativ lins till okular, genom vilket föremålet synes
rättvänt.

För militära ändamål användas mest
prismakikare, vid art. dels utan stativ, skj
utkika-r e, med 6—8 ggr förstoring, dels med stativ,
b a 11 e r i k i k a r e (se d. o.) el. o b s e r v
a-tionskikare (luftvärnsart.), med minst io—
12 ggr förstoring, alla med en genom ena
oku-laret synlig streckskala för vinkelmätning. —
vid art. på fartyg användas vanl. centralsikten,
ofta sammanbyggda med stereoskopiska
avstånds-mätare med 4 å 6 m bas och 14 å 28 ggr
förstoring.

Kikarsikte el. s i k t k i k a r e, vapentekn., till
riktinstrumentet vid moderna art.-pjäser hörande
enkelkikare, vars optiska axel, markerad av ett
”hårkors” i synfältet, representerar siktlinjen. K.
förekommer även vid vissa handeldvapen. Mest
användas prismakikare, vanl. panoramakikare
med fast okular och vridbart objektiv. Se vidare
Jaktgevär, sp. 323 och bild 8, samt Riktning.

Prismakikare.

a okular, b objektiv, c prismor.

Principen för den astronomiska kikaren. AB det betraktade föremålet, oo
objektiv, vv okular, ab omvänd bild av det betraktade föremålet, som sedd genom
okularet ger bilden a’b’.

Principen för Galileis kikare. AB det betraktade föremålet, 00 objektiv, ab
omvänd, reell bild, som sedd genom okularet vv ger den rättvända, virtuella
bilden a’b’.

Kikbär, en på enbusken vanlig gallbildning (se
Gallmyggor). K. ha i folkmedicinen använts som
medel mot kikhosta.

Kikhosta (lat. pertu’ssis), smittsam sjukdom
i andningsorganen, som företrädesvis träffar
barn och kännetecknas av anfallsvis uppträdande
våldsamma hostattacker. K. framkallas av en
1906 av Bordet och Gengou upptäckt bacill, som
i regel förekommer i upphostningar under de
första veckorna av sjukdomen. Smittan
överföres från person till person och detta så
häftigt, att i en familj vanl. samtliga insjukna, som
ej förut haft k. Den kvarlämnar långvarig
immunitet. 1—2 veckor efter smittans överförande
börjar sjukdomens första, smittsamma stadium,
det katarral a, utmärkt av feber, oro samt
allmän luftrörskatarr med snuva och en hosta,
som utan att direkt uppträda anfallsvis dock är
ovanligt ihållande, när den kommer. Efter 1—
1 V2 vecka uppträder hostan alltmer i anfall;
samtidigt brukar temp. sjunka, så att barnen
mellan attackerna förefalla friska. Hoststötarna
avbrytas av pipande inandningar, barnen bli blå
i ansiktet, småblödningar kunna uppträda i ögats
och näsans slemhinnor. Ett dylikt anfall, som
kan utlösas av psykiska irritationer el. mekaniskt,
t. ex. genom retning av bakre svalgväggen (vid
intagande av fast föda), avslutas vanl. med en
kräkning. Detta s. k. k o n v u 1 s i v a, vanl. ej
smittsamma stadium varar 1—2 månader el. mer.
Hostanfallen kunna komma 10—50 ggr på
dygnet; de äro vanl. svårast under natten.
Småningom går sjukdomen tillbaka. Vanliga
komplikationer utgöra bronkiter, bronkopneumonier och
hjärnhinneinflammationer; särsk. vanliga och
fruktade äro dessa hos späd- och småbarn, för
vilka k. därför alltid är att uppfatta som
synnerligen allvarlig. K. kan ibland väcka till liv
en slumrande tuberkulos. Av största betydelse
är att bereda skydd mot smitta. Har
sjukdomen väl kommit, är hygienisk-dietisk
behandling viktigast; luftigt och soligt rum, närande och
(för att ej reta) flytande föda. Profylaktiskt
har vaccination i inkubations- och börjande
ka-tarralstadium visat sig kunna medföra en viss
skyddsverkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffl/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free