Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Key, 1. Emil - Key, 2. Axel - Key, 3. Ellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Key
234
som i finansminister J. A. Gripenstedt hade sin
främste förespråkare. Efter
representationsreformen invaldes han omedelbart i Andra kammaren,
som han tillhörde 1867—83 och där han från
början intog en framskjuten ställning. Han
medverkade 1867 kraftigt vid bildandet av
Lantmannapartiet och var alltsedan en av dess talföraste
och mest energiska ledare. Samtidigt som han
ivrigt kämpade för partiets huvudsyften, sökte
han stämma partiet
gynnsamt för liberala
reformer och
allehanda kulturanslag; med
målmedveten energi
arbetade han för en
verklig försvarsreform
på den allmänna
värnpliktens grund.
Lantmannapartiets berömda massmotioner i
försvarsfrågan 1878
äro främst hans verk.
Deras grundtankar
upptogos i ministären
Posses härordnings-
förslag 1883, för vilket K. nitiskt verkade. Då det
föll, drog han sig missmodig från riksdagen.
Under sin politiska verksamhet hade K. försummat
sina egna affärer och nödgades nu lämna sin gård;
som en reträttplats fick han 1883
postmästar-sysslan i Hälsingborg. K. utgav bl. a. ”En
rese-beskrifning af E. K.” (1846), ”Politiska
funderingar af en skandinav” (1849), ”Försök till
svenska tidningspressens historia” (1883). —
Litt.: Ellen Key, ”Minnen av och om E. K.”
(3 bd, 1915—17); E. Thermænius,
”Lantmannapartiet” (1928).
2) Ernst Axel Henrik K., läkare (1832—
1901), med. lic. 1857, kir. mag. 1859 och, efter
studier hos Virchow i Berlin, med. dr 1862. 1862
—97 verkade han som
prof, i patologisk
anatomi vid Karol. inst.
K. blev 1882 led. av
den stora
läroverkskommittén, i vars
utlåtande han författat
bil. E, ”Redogörelse
för den hygieniska
undersökningen” (1885),
som är av
grundläggande betydelse inom
skolhygienen. 1886—97
var K. Karol. inst:s
rektor. K.
författade ett flertal
ve
tenskapliga avh. och skrifter, huvudsaki. i
mikroskopisk anatomi, patologi och den svenska
medicinens historia. Tills, m. G. Retzius utgav
han ”Studien in der Anatomie des Nervensystems
und des Bindegewebes” (2 bd, 1875—1903). Som
en av redaktörerna för Medicinskt Archiv (1863
—67) och från 1869 som huvudred, för Nordiskt
Medicinskt Archiv verkade K. förtjänstfullt för
främjande av det vetenskapliga samarbetet
mel
lan Nordens läkare. Som akademisk lärare var
K. ovanligt uppburen för sin livfulla och
fängslande framställningskonst.
3) Ellen Karolina Sofia K., dotter till K. 1),
författarinna 1849 n/i2—1926 25/4. Ett arv från
fadern var hennes liberalism, som anknöt till nyare
vänsterriktningar, utan att hon dock ingick i det
socialdemokratiska partiet. Från 1880 var hon
lärarinna vid Whitlockska samskolan i Stockholm
och från 1883 tillika föreläsare vid
Arbetarinstitutet; från 1900 ägnade hon sig helt åt
författarskap. 1910 inköpte hon gården Strand vid
Vättern, där hon till sin död var bosatt och som hon
testamenterade till ett vilohem för arbeterskor.
K. blev först känd 1889 med föredragen
”Några tankar om hur reaktioner uppstå” och ”Om
yttrande- och tryckfrihet”. Där hävdade hon
yttrande- och tryckfrihetens principer gentemot
några jurydomar, som nyss förut fällt bl. a. Hj.
Branting för hädelse, och mot akademiska
åtgärder mot Verdandis styrelse för ett
sedlighetsfö-redrag. Hon utgav
bio-graferande essäer över
Ernst Ahlgren 1889
och Anne Charlotte
Leffler 1893. Den
utmärkta studien över
C. J. L. Almquist
(”Sveriges modernaste
diktare”, 1897), som
starkt bidrog att väcka
nytt intresse för
denne diktare, de
varma och åskådliga
essäerna över Elisabeth
och Robert Browning
samt över Goethe i
”Människor” (1899), monogr. ”Rahel
Varnha-gen” (1908), ”Verk och människor” (1910)
fortsätta denna sida av hennes produktion.
”Missbrukad kvinnokraft” (1896) och ”Naturliga
arbetsområden för kvinnan” (s. å.) framkallade en
rad motskrifter, varpå Ellen K. svarade i
”Kvinnopsykologi och kvinnlig logik” (1898). Hon
hävdade, att rösträtts- och andra reformer blott hade
avgörande betydelse, om de betraktades som
medel för kvinnorna icke att efterlikna männen men
till att hjälpa dem att fylla sin uppgift som
kvinnor. Med dessa åsikter bidrog hon att både
i Sverige och i andra länder ge kvinnorörelsen en
sundare och bredare bas. Sin ställning till
kvinnorörelsen sammanfattade hon i
”Kvinnorörelsen” (1909).
Sina pedagogiska åsikter utvecklade hon i
”Barnets århundrade”, I—II (1900; övers, till u
språk). I ”Tankebilder”, I—II (1898), och
”Lifs-linjer” (3 bd, 1903—06; ny uppl.: 1. ”Kärleken
och äktenskapet”, 1911, 2. ”Människan och Gud”
1924—25, 3. ”Lyckan och skönheten”, 1925)
framlade hon sin livsåskådning. Hon riktar sig mot
den kristna dogmbildningens supranaturalism,
som enl. henne nedsätter det jordiska livets egna
värden. Hon tror på människans förmåga att
höja sig genom sin egen viljas makt.
Utvecklingen går mot en allt rikare samkänsla. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
