- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 12. Karl - Kufra /
99-100

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karta - Kartprojektion - Kartframställning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99

Karta

100

polen som en cirkelbåge, d, v. s. konen är
stympad. Projektioner kunna utföras med tangerande
kon och längdriktig beröringsparallell el. med
två längdriktiga paralleller, då projektionerna
sägas vara skärande. I de cylindriska
pro-jektionerna bli meridianerna parallella,
parallellcirklarna avbildas som parallella räta linjer,
vin-kelräta mot meridianerna. Projektioner kunna
utföras med tangerande cylinder och längdriktig
ekvator el. med två symmetriskt kring ekvatorn
belägna paralleller längdriktiga, varvid cylindern
tänkes skära globen. Parallellernas avstånd
från ekvatorn varierar från en projektion till en
annan. — Utom normala kartprojektioner, då
av-bildningsytans axel sammanfaller med globaxeln,
talar man om transversala, då axeln
ligger i ekvatorns plan, och snedaxliga i
övriga lägen.

Kartfraniställning. I Sverige framställas k. på
officiell och enskild väg. De viktigaste
statliga el. kommunala myndigheternas
kartframställning avser: lantmäterikartor för
jorddelning och fastighetsbildning på landsbygden i
huvudskalorna i: 1,000, i: 2,000 och 1: 4,000
genom lantmäteriet; kommunala kartverk
som underlag för fastighetsregister,
fastighetsut-redningar, tomtindelning, stadsplanering och för
översiktsändamål i skalorna 1:400—1: 10,000
genom kommunernas egna mätorgan el. på
entreprenad ; skogskartor i skalorna 1: 8,000—
1:20,000 genom domänverket;
samfärdselväsendets k. genom Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningarna;
vattenreglerings- och kraftledningska
r-t o r av Vattenfallsstyrelsen; torrläggning
s-kartor av statens lantbruksingenjörer;
ekonomiska k. i skalan 1:10,000 (tidigare även
1: 20,000 och 1: 50,000), topografiska,
ekonomis k-t opografiska,
översikts-, höjd- och generalkartor samt
fotokartor av Rikets allmänna kartverk;
jord- och bergartskartor samt b e r
g-grundskartor i skalorna 1: 50,000—1:
200,000 av Sveriges geologiska undersökning;
sjökort av Sjökarteverket. Kartframställning
på enskild väg i Sverige avser i de flesta fall
att tillgodose samfärdsel och turism, varvid
stora och mellanskalor användas, el. undervisning,
där i allm. små skalor tillämpas; så är också
fallet med de statistiska och ekonomisk-geografiska
kartor, som i alltjämt stigande mängd framställas.

Framställning av de viktigaste geometriska k.,
lantmäterikartor, sker enl.
mätningsför-ordning av 1920 och verkställighetsf öreskrifter
av 1921. På marken utlägges ett nät av
stom-linjer, mätningslinjer och stödpunkter genom
triangelmätning, polygonmätning el. stomlinj
emät-ning. Efter stomnätets utstakning och mätning
samt uppläggning på nätkarta följer
detaljmätning på särskilda mätblad, varvid alla de
föremål inmätas, vilka skola upptagas på k.
Mät-ningssättet är antingen numeriskt, vanl.
med teodolit, då längder och vinklar erhållas
i siffror på sådant sätt, att ur dessa en k.
upp

rättas, el. grafiskt, varvid samma storheter
helt el. delvis direkt avbildas. Instrument
för detalj mätning äro mätband, teodolit,
taky-meter, distanstub, mättavla, kompass (den
tidigare använda dioptern har nu så gott som helt
försvunnit). Lantmäterikartor utarbetas vanl. i
skalorna 1:1,000, 1:2,000 och 1:4,000; för
särskilda ändamål kunna såväl större som mindre
skalor komma till användning. De anslutas i
många fall till rikets triangelnät. — Vid
framställning av kartor över större
områden än som kunna ifrågakomma vid
geometrisk kartframställning måste med hänsyn till
j ordrundningen ett särskilt geodetiskt underlag
föreligga, bestående av triangelnät av i:a,
2:a och 3:e ordningen, vilka framställas genom
numerisk mätning med teodolit och vilkas läge
på jordellipsoiden grundas på astronomiska
bestämningar. Detta triangelnät utfylles numera i
Sverige med skalriktiga, från luften på stor höjd
tagna flygbilder, vilka till sitt läge inpassas i
förh. till triangelpunkterna. När dessa bilder
sammansättas och uppdelas i likformiga blad,
erhåller man en fotokarta, vilken i Sverige
normalt har skalan 1: t0,000. Kompletterad vid
markrekognoscering med hänsyn till jordens
fördelning ur brukbarhetssynpunkt och till
jordregistrens fastighetsredovisning erhålles på denna
väg en ekonomisk k., som även denna har
skalan 1: 10,000.

Den ekonomiska k. kan även tjäna som
stom-karta för den topografiska k. för att genom
användning av den förras redan kända detaljer
i möjligaste mån nedbringa fältmätningsarbetet.
Sedan stomkartans olika delar hoppassats till
önskad bladstorlek och i erforderliga delar
kompletterats, reproduceras densamma på ritpapper
och uppdelas i för fältarbetet lämplig storlek i s. k.
mätbordsupplägg. Den topografiska
fältmätningen sker i Sverige i skalan 1 -.50,000,
för särskilda ändamål även i större skalor.
Fältarbetet består av två olika grenar: planmätning
och höjdmätning. Genom planmätningen
erhålles en bild av jordytans horisontalprojektion;
beroende på mätskalan tecknas bilden med
objektens egen form el. med särskilda karttecken. De
vanligaste tillvägagångssätten äro syftning
och avståndsmätning, varigenom från en
känd punkt en annan punkts läge bestämmes;
avskärning, då man genom att från 2 (el.
flera) kända punkter draga syftlinjer till en 3:e
erhåller dennas läge; inskärning, varvid man
genom att med mätbrädet uppställt i en obekant
punkt och orienterat draga syftlinjer från 2 el.
flera kända punkter erhåller stationspunktens
läge. De vanl. använda instrumenten äro
mätbräde med stativ, vilket vid allt arbete måste
vara horisonterat och orienterat, d. v. s.
uppställt så, att alla k:s linjer äro parallella med
verklighetens, tublinjal el. diopterlinjal, kompass
samt för avståndsmätningen distanstub el.
mätband; avstånd kunna även mätas med stakning
el. stegning. Genom höjdmätning
bestämmes olika punkters höjdskillnad. Utgångsvärden
föi- höjdmätningen erhållas i landets precisions-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffl/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free