Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karelen - Historia - Karelska näset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
941
Karelska näset
942
åtminstone efter uppförandet av Olofsborg
(1475), som ett särskilt landskap. Genom
fredsslutet 1617 lades också den gamla kärnbygden
vid Ladoga under svensk överhöghet och
organiserades som ett särskilt Kexholms län.
Återstoden av K., d. v. s. Vitahavskusten med dess
uppland, kom under medeltidens senare del helt
i beroende av Novgorod och de mäktiga
nordryska klostren och förenades administrativt med
Olonetsområdet. — Med finska K. avsågs
sedermera under 1800- och 1900-talen större
delen av Viborgs län och ö. delen av Kuopio län,
men utom sistn. område återstå numera endast
flikar längs 1940 års riksgräns i s. ö. Inom
Sovjetunionen går gränsen för ryska K., i
Finland ofta kallat öst- el. F j ä r r k a r e 1 e n,
ung. längs Svirfloden i s. De av Finland 1940
avträdda landsdelarna ha förenats dels med
Karelsk-finska sovjetrepubliken, dels med
Lenin-gradområdet. — Jfr Karelare.
2) Landskap i Finland, c:a 23,500 km2. K.
utgör s. ö. delen av landet. Där finnas talrika
sjöar, av vilka flertalet tillhöra Saimas
vattensystem. I n. finnas bergsryggar, bl. a. det
natursköna Koli och Juuanvaara, som nå över 300
m ö. h. Jordmånen utgöres mestadels av stenig
morän. Skogsmarkerna dominera utom längst
i s. K. hör i huvudsak till Kuopio län. Endast
en smal remsa i s. hör till Kymmene län. I
Kuopio län ligger staden Joensuu och köpingen
Nurmes, i Kymmene län köpingen Imatra.
Industrien är starkt utvecklad i Vuoksen-dalen, där
vattenkraften utbyggts för industriella behov.
Viktigast är träförädlingsindustrien, men även
gruv- och metallindustrien är väl företrädd. Bland
turistsevärdheter märkas Koli höjder och Imatra
vattenfall.
Historia. Redan tidigt sökte såväl Sverige som
Novgorod utsträcka sitt välde till K. Tyrgils
Knutsson lyckades 1293 lägga sydvästra K.
under Sverige, medan Novgorod behöll det övriga.
Genom freden i Nöteborg 1323 avträddes åt
Sverige landet v. om en linje från Systerbäck
till Saijokis utflöde i Vuoksen och därifrån till
s. Saima. Viborg blev huvudstad i det svenska
området. Men större delen av landskapet
förblev rysk, och dess befolkning antog grek.-kat.
läran. Huvudhärdar för det grek.-kat.
missionsarbetet blevo klostren Valamo och Konevits,
anlagda 1329 och 1393, bägge i Ladoga.
Keks-holm, där redan under hednatiden befästningar
funnits, var huvudorten. Bofast befolkning fanns
huvudsaki. kring Ladoga. Under följ,
århundraden var K. skådeplatsen för vilda svensk-ryska
gränsfejder. Det genom freden i Stolbovo 1617
för Sverige nyvunna området ansågs ännu ligga
utom Finlands gränser, varför dess inv. i allm.
ej hade rätt till representation vid riksdagarna.
Regeringens försök att omvända befolkningen
till evangeliska läran voro fruktlösa, tills de
gamla bebyggarna till följd av Karl X Gustavs
ryska krig, 1656—58, utvandrade till Ryssland
och ersattes av luterska nybyggare. I freden
i Nystad 1721 avträddes till Ryssland större
de
len av södra K. med städerna Viborg,
Keks-holm och Sordavala, medan däremot norra K.
förblev under Sverige. Den till Ryssland
avträdda delen, utvidgad genom freden i Åbo 1743,
kallades Gamla Finland och återförenades
1811 med det övriga Finland.
Östkarelen (Fjärrkarelen) kom
snart ekonomiskt helt i beroende av Novgorods
stormän och den grekisk-ortodoxa kyrkan. Då
Novgorod 1477—79 erövrades av storfursten av
Moskva, införlivades även östkarelen med det
nyupprättade ryska riket, östkarelen härjades
svårt under de svensk-ryska krigen 1570—95 och
den ”stora oredan” 1604—13. Till skydd mot
svenskarna anlades ö. om Ladoga 1649 fästet
Olonets. I början av 1700-talet uppstod i
östkarelen betydande bergsbruk och skogsindustri
med Petrozavodsk som centrum. Den tryckande
arbetsplikten ledde 1771 till en allvarlig resning,
som nedslogs först 1779. Medan industriens
utveckling i någon mån fortskred även under
1800-talet, förblev östkarelen kulturellt en
efterbliven rysk prov., som sedan gammalt varit
tillflyktsort för sekterister (raskolniker) och
sedermera blev deportationsland för politiska
förbrytare. Administrativt lydde östkarelen under
ståthållaren i Kargopol; sedan 1802 var det delat
mellan guv. Olonets och Archangelsk.
Huvudorten var Petrozavodsk. — Under tiden från
1905 framväxte en stark nationell rörelse, som
dock möttes med en intensiv russi ficeringspolitik.
9/u 1917 deklarerade en nationalkongress i
Petrozavodsk östkarelens autonomi, och man vägrade
att erkänna den bolsjevikiska regimen i
Ryssland. I början av 1918 lyckades bolsj evikerna
överta makten i östkarelen, som 8/e 1920
utropades som Karelska arbetarkommunen.
Kare-larna flydde massvis till Finland och fortsatte
1918—20 kampen för sin oavhängighet på dess
sida. I freden i Dorpat 14/io 1920 mellan
Finland och Ryssland erkände Ryssland karelarnas
självbestämmanderätt, vilket emellertid aldrig
respekterades. Detta ledde dels till upprepade men
resultatlösa diplomatiska protester från finsk
sida, dels till en resning från karelarnas sida,
som uppflammade i nov. 1921 men blodigt
nedslogs i mars 1922.
25/7 1923 ordnades förhållandena i östkarelen
genom konstituerandet av Karelska autonoma
sovjetrepubliken, som ingick i RSFSR. Särsk. i
kulturellt avseende gjordes under början av
1920-talet framsteg under ledning av E. Gylling. De
alltjämt starka nationella tendenserna bland
ka-relarna nedtrycktes däremot tvärt. Genom den
1915—17 anlagda Murmanbanan och den 1931—
33 byggda Stalinkanalen knöts östkarelen
närmare till Ryssland, och det ryska folkelementet
blev dominerande. 31/a 1940 omdanades
östkarelen till Karelsk-finska sovjetrepubliken. Därmed
blev östkarelen unionsrepublik. Under 2:a
världskriget voro delar av östkarelen 1941—44
ockuperade av finska trupper.
Karelska näset, området mellan Ladoga och
Finska viken; c:a 70 km brett; avträddes av
Finland i frederna 1940 och 1944 till Sovjet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
