Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapillaritet el. hårrörsfenomen - Kapillarkärl - Kapillitium - Kapillär - Kapillärelektriska fenomen - Kapillärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
Kapillarkärl—Kapillärer
906
Fig. 2.
var att förminska ytan, och en vätskedroppe, som
icke påverkas av yttre krafter, söker därför
antaga klotform, i det att den sfäriska ytan är
den minsta yta, som begränsar en given volym.
Ytspänningen mätes av den kraft, varmed ytan
verkar på varje längdenhet av sin
begränsnings-linje. Denna kraft, som även är = det arbete,
som måste utföras för att föröka ytans storlek
med en ytenhet, kallas
kapillaritetskon-s t a n t e n och är olika för olika vätskor. Den
minskas i allm. med stigande temp. för att vid
den kritiska temp. försvinna. En vätskemolekyl,
som befinner sig i vätskans yta intill en lodrät
vägg (fig. 2), påverkas av tre krafter: väggens
attraktion (adhesion), vätskans attraktion
(kohe-sion) och tyngdkraften. Beroende på den inbördes
storleken av dessa krafter, kunna tre fall
inträffa, allteftersom resultanten till dem är riktad
inåt väggen (adhesionen till väggen stor), inåt
vätskan (vätskans kohesion relativt stor) el.
lodrät nedåt (a, resp, b och c i fig. 2). Då vätskeytan
alltid inställer sig vinkelrätt mot
kraftresultan-ten, kommer vätskan i första fallet att stiga upp
längs beröringslinjen (väggen fuktas), i andra
fallet att sjunka längs densamma (vätskan
befuktar ej väggen), medan i det tredje fallet
vätskeytan förblir horisontell även intill väggen. Är
väggen av glas,
fuktas den av
vatten men ej av
kvicksilver. Med
kännedom om
förhållandet
mellan krafterna kan
man beräkna den
vinkel, som
vätskan längs
berö-ringslinjen bildar
med väggen. Denna vinkel kallas r a n d v i
n-k e 1. Äro de mellan väggen och
vätskemole-kylerna verkande krafterna stora i förhållande till
attraktionskrafterna mellan vätskemolekylerna
inbördes, är randvinkeln försvinnande liten. I
detta fall säges vätskan vara fullkomligt
befuktande. Detta är tillnärmelsevis fallet med
vatten gentemot glas. Doppas ett smalt
glasrör ned i vatten, stiger vattnet trots
tyngdkraften till avsevärt större höjd inuti röret än
den yttre vattenytan; inuti röret blir vätskeytan
(menisken) konkav. Detta fenomen kallas k
a-pil 1 ä r elevation (fig. 3 d). Befuktar
vätskan icke glaset, som fallet är med kvicksilver,
sjunker vätskan inuti röret under den yttre
vätskeytan och bildar en konvex menisk, s. k. k a-
pillär depression (fig. 3 b). På gr. av
detta fenomen böra barometerrör, innehållande
kvicksilver, ej göras för smala, då därigenom av-’
sevärda fel kunna uppstå. I ett glasrör av 1 mm
inre diam, stiger vatten ung. 30, alkohol 12 och
eter 10 mm över den yttre vätskeytan. — K.
spelar i det dagliga livet en betydelsefull roll.
På k. beror växtsafternas uppstigning i växterna.
Vid torra perioder stiger grundvattnet i jorden
upp till jordytan på gr. av jordens k., och över
huvud förorsakar k. vätskors uppstigning i porösa
kroppar, ss. svampar och vekar. — Litt.: A.:
Gyemant, ”Kapillarität” (i W. Wien och F.
Harms, ”Handbuch der Experimentalphysik”, 7,
1927); H. Freundlich, ”Kapillarchemie” (4:e
uppl. 1932).
Kapillarkärl, dets. som kapillärer (se d. o.).
Kapillitium, se Gasteromyceter.
Kapillär, adj., se Kapillar, Kapillaritet samt
Kapillärer.
Kapillärelektriska fenomen, fys., vissa
fenomen, som uppträda i gränsytan mellan faser,
mellan vilka en elektrisk potentialdifferens
härskar. Ytspänningen (se Kapillaritet)
sammansät-tes i detta fall av den normala ytspänningen vid
frånvaro av elektriska laddningar och av krafter,
härrörande från de i gränsytan verkande
laddningarna. K. kunna lätt iakttagas vid
berörings-ytan mellan kvicksilver och en elektrolyt, t. exi
en kvicksilverdroppe på bottnen av en glasskål,
innehållande utspädd svavelsyrelösning. Sändes
en elektrisk ström i riktning från lösningen till
kvicksilverdroppen, ändras laddningsfördelningen
och därmed ytspänningen. Kvicksilverdroppen
drager ihop sig och söker alltmera antaga
klotform, vilket tyder på att ytspänningen har ökats.
Strömmen kan åstadkommas t. ex. därigenom, att
kvicksilverdroppen beröres med en järntråd, i
det att dessa båda metaller i elektrolytlösningen
bilda ett galvaniskt element, som vid metallernas
beröring kortslutes och därvid ger upphov till
strömmen. Hålles järntråden på lämpligt sätt,
så att, då droppen drager ihop sig, kontakten
mellan metallerna upphäves och således
strömmen brytes, varvid droppen återtager sin
normala form, kan droppen bringas i pulserande
svängningsrörelse (s. k. k v i c k s i 1 v e r h j ä
r-ta). På detta fenomen beror den 1 i p p m a n n
s-ka kapillärelektrometern (se
Elekt-rometer).
Kapillärer,
h å r k ä r 1 el.
h å r r ö r
s-k ä r 1, de
ytterst fina delar
av kärlsystemet,
som förbinda
artärer och
vener samt
förmedla substansutbytet mellan
blodet och
vävnaderna. K.
förekomma ytterst
Blodkapillärer, A med
långsträckta maskor från muskelvävnad, B
med runda maskor från fettväv.
a artär, v ven.
Fig. 3-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
