Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järrestad (socken) - Järsnäs - Järstad - Järstorp - Järta, släkt - Järta, Hans - Järte, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
729
Järsnäs—Järte
730
ån. 635 har åker; skog saknas. Tätort: Järrestad
(335 inv., 1951) med skolästfabrik. Huvudsaki.
inom J. ligger villasamhället Gröstorp (235 inv.),
en v. förort till Simrishamn. Absidkyrka, möjl.
från n oo-talet. Ingår i Simrishamns och J :s
pastorat i Lunds stift, Albo och J:s kontrakt;
tillhör Simrishamns stads storkommun.
Järsnäs, socken i Jönköpings län, Tveta
härad, ö. om Huskvarna, kring sjöarna Nätarn
och östra Ylen; 90,21 km2, 681 inv. (1952).
Små-bergigt högland (intill 323 m ö. h.). 1,171 har
åker. Medeltida kyrka, tillbyggd 1741 och 1906.
Ingår i Barkeryds och J. pastorat i Växjö stift,
Tveta kontrakt; tillhör storkommunen Lekeryd.
Järstad, socken i Östergötlands län, Göstrings
härad, på östgötaslätten, strax ö. om Skänninge;
11,23 km2, 270 inv. (1952). Begränsas i ö. av
Svartån. 673 har åker. Kyrka i romansk stil
från tidig medeltid. Ingår i Normlösa, Herrberga,
Vallerstads och J :s pastorat i Linköpings stift,
Gullbergs och Bobergs kontrakt; tillhör
Skänninge stads storkommun.
Järstorp, f. d. socken i Jönköpings län, 580
inv. (1952); sedan 1951 ingår J:s huvuddel i
Jönköpings stad och bildar J :s förs.
Järta, släkt, om vars ursprung se Hierta.
Söner till nedannämnde Hans J. voro historikern
Carl Thomas J. (1802—41), 1839 prof,
skytte-anus i Uppsala, och dennes halvbror Carl August
J. (1810—65), efter diplomattjänst i olika
huvudstäder svensk envoyé i Berlin från 1858.
Hans J. (före 1800 Hierta), statsman,
författare (1774 W2—1847 6/«). J. blev 1787
student i Uppsala, studerade juridik och
anställdes 1791 vid Utrikesexpeditionen av konungens
kansli; 1792 blev han andre sekr. där. Sedd med
oblida ögon av överordnade på grund av sin
redan som student ådagalagda politiska frisinthet,
”jakobinism”, övergick J. 1796 till
Justitierevi-sionsexpeditionen som protokollssekr. Han
underhöll fortfarande livligt förbindelserna med den
liberala ”Juntan” i Uppsala och lämnade bidrag,
oftast ironiska, till bl. a. G. A. Silverstolpes
Läsning i Ett och Annat och G. Adlersparres
Läsning i Blandade Ämnen samt utgav 1799
(anonymt) sin enväldet gisslande, kvicka och
allmänt spridda satir ”Några tankar om sättet att
upprätta och befästa den urgamla franska
mo-narchien”. Vid 1800 års riksdag var J. en
verksam medlem av oppositionspartiet och en av dem,
som demonstrativt avsade sig adelskapet. Vid de
rättegångar, som inleddes mot några av hans
politiska vänner, var J. deras rättegångsbiträde,
juridiskt skarpsinnig och bitande ironisk. Som
följd härav fick han lämna statstjänsten men
erhöll rikligen enskilda juridiska och
kommersiella uppdrag, bl. a. av Falu bergslag. Den
yngre oppositionen såg i J. sin ”ledande
statsman”. I revolutionen 1809 deltog han ej direkt,
men som sekr. i konstitutionsutskottet kom han
att väsentligt medverka vid tillkomsten av
Sveriges ännu gällande R. F., vars grundtankar han
mästerligt tolkat i konstitutionsutskottets till
största delen av honom författade, berömda
memorial av 2 juni s. å.
J. blev juni 1809 satssekr. för finansärenden;
som sådan lyckades han bl. a. upprätthålla
handelsförbindelserna med England trots Sveriges
nödtvungna anslutning till kontinentalsystemet.
Krigsförklaringen mot England och det
grund-lagsstridiga förordnandet av Karl Johan till
re-gent torde ha varit anledningen till J:s
avskedstagande (mars 1811). Han blev nov. 1812
landshövding i Stora Kopparbergs län och nov. 1815
åter t. f. statssekr. för finansärenden. Hans
modiga uppträdande räddade för några år de hotade
diskonterna och därmed den vacklande svenska
krediten. Mot kronprinsens välmenta försök att
styra växelkursen kämpade J. hårdnackat.
Äsikts-motsättningar föranledde honom att mars 1816
lämna statssekreterartjänsten. Från
landshöv-dingebefattningen tog han avsked 1822.
J. levde nu som privatman och fick 1823 en
årlig pension på 2,000 rdr som uttryck för
statsmakternas erkänsla (1819 blev han led. av Sv.
akad.). J. ägnade sig nu helt åt studier och
författarskap och utgav 1823—24 tidskr.
Odalmannen. I artiklar häri, ss. ”Om statistik” och
i synnerhet i ett vidlyftigt, mot Wallmarks av
Karl Johan inspirerade kritik av J:s idéer
riktat ”Svar på Allmänna Journalens anmärkningar”
(1824), utvecklade han sin efter ungdomsårens
radikalism småningom mognade, med den
historiska skolan nära besläktade statsåskådning.
Från Falun flyttade J. 1825 till Uppsala, där
han genom pressartiklar fortsatte sin allt
bittrare kamp mot liberalismen. Han författade även
vidlyftigare politiska och sociala skrifter, t. ex.
”Om rätta förståndet av 106 och 107 §§ i
Sveriges regeringsform” och ”Om Sveriges
läroverk”, J :s votum som led. av 1825 års stora
uppfostringskommission. Av J :s hand äga vi
även värdefulla historiska skrifter och
levnadsteckningar. 1837 mottog han chefsplatsen för
Riksarkivet, där hans nydanande verksamhet satt
djupa och varaktiga spår.
För samtiden stod J. fr. o. m. 1820-talet som
den konservativa sidans, ”ultraismens”, hövding.
Hans konservatism blev omsider allt strängare.
Särskilt tålde han intet fingrande på den
konstitution, i vars åstadkommande han själv haft
en så utomordentlig andel. Som stilist intog
J. en hög rangplats. — ”Valda skrifter” (2
bd, 1882—83), utg. med biogr. av H. Forssell.
— Litt.: S. Wallengren, ”H. J. som politisk
teoretiker”, 1 (1906); Lydia Wahlström,
”Svenskar från förra seklet” (1915); A. Brusewitz,
”Studier öfver 1809 års författningskris” (1917);
”H. J:s och B. v. Beskows brevväxling” (i
”Svenska akad:s handl.”, 1929—33); E. Fahlbeck,
”Idéer och män” (1936); F. Lagerroth, ”H. J.
och Sveriges grundlagar” (i Svensk Tidskr.,
1938); G. Heckscher, ”Svensk konservatism före
representationsreformen”, 1 (1939).
Järte, Otto Edvard Fridolf, ämbetsman,
publicist, politiker (f. 1881 lo/io), fil. lic. i
Uppsala 1903, blev 1908 amanuens vid
Kommerskollegiums arbetsstatistiska avd. och 1912 aktuarie
i Socialstyrelsen vid dess inrättande samt var
byråchef där 1919—32. Som led. i Statens arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
