Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnmalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
Järnmalm
688
Världens viktigaste järnmalmsförekomster.
Stora svarta cirklar förekomster om mer än 1,000 mill. ton malm, små svarta cirklar förekomster om 100—1,000
mill. ton malm.
denna grupp höra de i sen tid bildade s j ö- och
myrmalmerna, på vilka Sveriges äldsta
järnframställning grundade sig, vidare de paleozoiska
el. mesozoiska oolitmalmerna, som äro
marina avlagringar och kännetecknas därav, att
malmmineralet avsatts i form av koncentriskt
ska-liga bildningar (s. k. ooider). Dessa malmer
utmärkas i allm. av relativt låg jämhalt, c:a 30%.
De äro kända bl. a. från Lothringen, vars
oolit-malmer (minetter) utgöra Europas största
j.-tillgångar, och förekomma vidare i Luxemburg,
England, U.S.A. och Newfoundland. I Fyledalen
i Skåne ha relativt nyligen påträffats j. av
denna typ, utbildade dels som oolitiska
chamosit-malmer, dels som täta sideritmalmer. En tredje
grupp av sedimentära j. äro de prekambriska
kvartsrandmalmerna, vilka utmärkas
därav, att tunna skikt av malm och kvarts
växel-lagra med varandra. De mest betydande j. av
denna typ finnas i Lake Superior-området i
Nordamerika.
Till de metamorf a j. höra det svenska
urbergets j., vidare mäktiga och delvis
högprocen-tiga men ännu föga utnyttjade j. i Brasilien,
vilkas malmmineral (järnglans) uppträder som
im-pregnation i kvartsit (s. k. itabirit). Till de
metamorf a j. räknas även de betydande sydryska
fyndigheterna vid Krivoi Rog, som huvudsaki.
utgöras av rika martitmalmer (till järnglans
omvandlad magnetit), liggande i finkorniga kvartsiter.
Genom sekundära vittringsprocesser el.
omflyttningar kunna ur urspr. fattiga j. el.
järnhal-tiga bergarter uppstå rikare malmer. Det mest
bekanta ex. härpå är Lake Superior-området,
varest från början förelegat fattiga kvartsrand-
malmer med järnet i form av karbonat el. silikat.
Genom utlösning av kiselsyra och oxidation av
järnet har malmen omvandlats till en rikare
li-monit- el. hematitmalm, som vanl. håller något
över 50% järn. Dessa fyndigheter utgöra en av
världens största j .-tillgångar. På Cuba finnas
betydande förekomster av limonit och hematit, som
bildats genom förvittring av serpentin, varvid
kiselsyra och magnesia urlakats och bortförts.
En annan form av vittringsmalmer äro de
svenska mullmalmerna.
Sveriges j. förekomma väsentligen inom två
områden, Nordlappland och Bergslagen. Inom
båda områdena äro de knutna till
leptitforma-tionen. De bruka indelas i fyra stora grupper,
apatitmalmer, kalkmalmer, skarnmalmer och
kvartsiga j. Till apatitmalmerna, vilka
äro rika på fosfor, höra främst de lappländska
j. De äro huvudsaki. svartmalmer men innehålla
även blodstenar. Apatit är ofta den så gott som
enda gångarten. Fosforhalten är rätt växlande
men uppgår i regel till c:a 1 °/o. I
undantagsfall kan den stiga till över 3 °/o. Järnhalten
ligger mellan 60 och 70 %. De viktigaste
förekomsterna äro Kierunavaara, Luossavaara,
Tuol-luvaara och Gällivare. Förutom dessa finnas
mycket betydande fyndigheter, vilka ännu ej
utnyttjats (Ekströmsberg m. fl.). I Mellansverige
höra till denna grupp bl. a. de största
j.-fyndigheterna där (Grängesberg och Blötberget). —
Kalk- och skarnmalmerna äro
svartmalmer med låg fosforhalt, i regel mellan 0,004 och
O,oo8 °/o. Järnhalten utgör i styckemalm 50—
62 °/o I anrikningsmalm är den betydligt lägre.
Man indelar kalk- och skarnmalmerna i
mangan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
